Nu har jag sovit över hos Teresia två nätter i rad och det har varit lika underbart som alltid. Även fast vi inte alltid gör så mycket så är det härligt. Det är också skönt att vi kan umgås men ändå göra skilda saker. Jag kan exempelvis sitta och spela Sims på hennes laptop medan hon slår in julklappar men det är ändå lika mysigt. Och även om det inte finns nåt att göra så hittar vi på nåt att göra. I like it!
Senare idag ska jag förresten följa med Teresia och hennes familj till Västerås och hälsa på hennes morbrors familj. Lilla Unna blir två år så det blir väl kalas i hennes ära, antar jag. Det ska bli kul i alla fall.
Jag är nöjd över att jag kommit igång med mitt skrivande. Jag ska verkligen försöka skriva lite grann varje dag och bli klar med en berättelse. Men jag ska inte vara överambitiös, vilket jag har en tendens att vara när det gäller mina berättelser. Jag brukar komma på jättemycket men i slutändan orkar jag inte skriva allt. Nu ska jag skriva handlingen i stort, med ganska korta kapitel, och då kanske jag får känslan av att jag snabbare kommer nånvart. I efterhand kan jag sedan, om jag känner för det, utveckla och till och med lägga till helt nya kapitel och konflikter.
Det är lite lustigt, jag kommer ihåg en sak som min svenskalärare sa angående berättelser. Detta var i ettan och det som gör det lustigt är att hon bara nämnde det en gång, men det sitter ännu. Det var trots allt över tre år sen. Hur som helst, hon sa att man ska undvika vardagliga adjektiv som "stor" och "liten" för det säger inte så mycket, man ska försöka varva långa och korta meningar. Verkar faktiskt ganska rimligt, så jag försöker ha det i åtanke.
Nu ska jag skriva på min berättelse. Adjö!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Sånt är mysigt :D Det känns nästan som man bor ihop!
Men varför hjälper du inte henne slå in julklappar?! Det är bäst ju
DU är underbar Robin!
Jag är också glad över att du har kommit igång med skrivandet igen :)
Skicka en kommentar