Nu tänker jag vara tråkig och lägga upp en ny lista på låtar jag gillar, den här gången topp tio:
1. Between the Buried and Me - Selkies: The Endless Obsession
2. Protest the Hero - Blindfolds Aside
3. Between the Buried and Me - White Walls (den kommer alltid vara med, mohaha)
4. Between the Buried and Me - Informal Gluttony
5. Lars Winnerbäck - Timglas
6. Protest the Hero - She Who Mars the Skin of Gods
7. Kiss - Detroit Rock City
8. Lars Winnerbäck - Kom Änglar
9. In Flames - My Sweet Shadow
10. The Calling - Wherever You Will Go
Det var tråkigt. Jag har egentligen fler låtar jag tycker om väldigt mycket just nu, men jag orkar inte skriva upp fler. Det var tillräckligt jobbigt att rangordna 10 stycken.
tisdag 30 september 2008
Hej
Jag har varit ganska social idag, känns det som. Träffade först Johan och åt en pizza och snackade lite: Sedan träffade jag Teresia, vi hyrde The Pacifier. Den är faktiskt rätt kul. Hon kittlade mig som vanligt, den ... den ... den kittlaren! Jag vågar inte kalla henne lilla kittlaren. Då kittlar hon mig mer. Hur som helst, efter det så drog jag och Anders till replokalen en stund. Men det gick ganska segt så vi gav upp efter en timme.
Nu är jag hemma, sitter vid datorn och väntar på att Family Guy ska börja. Jaha. Jag hann inte ens skriva den meningen innan jag såg att det är fotboll istället... Som ni kanske minns så var det med på min lista över irriterande saker. Nåja. I'm untouchable. Eller inte, men jag ska åtminstone inte låta mig störas av det.
"...You're the only one I need
I'm tired and I'm cold
And I want to go to bed
but there's no one here to tuck me in..."
Det här kommer låta sjukt, men jag kände just för att springa ut naken. Dessutom vill jag knuffa ner nån i en vattenpöl. Kanske kan knuffa ned någon i en lövhög, det är lite vänligare :D Kanske Teresia? Som en hämnd för att hon kittlas. Mohahahahaha. Men då slår hon mig istället. Jag ska nog låta bli.
Nu är jag hemma, sitter vid datorn och väntar på att Family Guy ska börja. Jaha. Jag hann inte ens skriva den meningen innan jag såg att det är fotboll istället... Som ni kanske minns så var det med på min lista över irriterande saker. Nåja. I'm untouchable. Eller inte, men jag ska åtminstone inte låta mig störas av det.
"...You're the only one I need
I'm tired and I'm cold
And I want to go to bed
but there's no one here to tuck me in..."
Det här kommer låta sjukt, men jag kände just för att springa ut naken. Dessutom vill jag knuffa ner nån i en vattenpöl. Kanske kan knuffa ned någon i en lövhög, det är lite vänligare :D Kanske Teresia? Som en hämnd för att hon kittlas. Mohahahahaha. Men då slår hon mig istället. Jag ska nog låta bli.
måndag 29 september 2008
Den 3 mars 2018
Då händer förmodligen nåt särskilt. Men vad, det vet jag inte.
Jag förstår inte varför det ska vara så jävla svårt att komma på en vanlig jävla rubrik.
Klockan är bara 22:27 men jag är redan trött... Jag har egentligen inte så mycket att skriva, det råkar bara vara så att jag gillar att skriva lite innan jag går och lägger mig. Det är skönt att rensa ur hjärnkontoret innan man somnar - det är tillräckligt stökigt därinne ändå.
Teresia och jag har träffats ganska mycket. Vi lånade ett par barnfilmer från biblioteket, men givetvis fungerade dem inte. VHS suger verkligen. Vi kollade istället på Ice Age på DVD:n istället. Den filmen är ganska bra. Jag gillar animerat.
Imorgon ska jag laga potatisgratäng för andra gången i mitt liv. Får se om det blir lika bra som sist, eller om det till och med blir bättre. Jag tänker inte låta det bli sämre i alla fall. Potatisgratäng är väldigt bra. Förutom att det är min favoriträtt så är den inte särskilt dyr men jäkligt mättande.
Nätterna känns så ensamma när man haft sällskap hela dagen... Nåja. Det är väl en bra saknad, antar jag.
Nu ska jag lägga mig och vänta på att Scrubs börjar. Godafton.
Jag förstår inte varför det ska vara så jävla svårt att komma på en vanlig jävla rubrik.
Klockan är bara 22:27 men jag är redan trött... Jag har egentligen inte så mycket att skriva, det råkar bara vara så att jag gillar att skriva lite innan jag går och lägger mig. Det är skönt att rensa ur hjärnkontoret innan man somnar - det är tillräckligt stökigt därinne ändå.
Teresia och jag har träffats ganska mycket. Vi lånade ett par barnfilmer från biblioteket, men givetvis fungerade dem inte. VHS suger verkligen. Vi kollade istället på Ice Age på DVD:n istället. Den filmen är ganska bra. Jag gillar animerat.
Imorgon ska jag laga potatisgratäng för andra gången i mitt liv. Får se om det blir lika bra som sist, eller om det till och med blir bättre. Jag tänker inte låta det bli sämre i alla fall. Potatisgratäng är väldigt bra. Förutom att det är min favoriträtt så är den inte särskilt dyr men jäkligt mättande.
Nätterna känns så ensamma när man haft sällskap hela dagen... Nåja. Det är väl en bra saknad, antar jag.
Nu ska jag lägga mig och vänta på att Scrubs börjar. Godafton.
söndag 28 september 2008
Söndagar
Det brukar vara dagar fyllda av tristess och nästan en känsla av hopplöshet, men inte idag. Jag somnade med en bra känsla i kroppen, jag drömde något härligt och när jag vaknade så kände jag mig mer utvilad en nånsin och dessutom sitter den braiga känslan från drömmen kvar än.
Nu ska jag ta ett bad. Jag tycker egentligen inte det är så hygieniskt att bada, men det är avslappnande, och man kan alltid duscha efteråt. Sedan får vi se vad dagen har att erbjuda. Nåväl.
Nu ska jag ta ett bad. Jag tycker egentligen inte det är så hygieniskt att bada, men det är avslappnande, och man kan alltid duscha efteråt. Sedan får vi se vad dagen har att erbjuda. Nåväl.
lördag 27 september 2008
Well
Teresia kom över en stund på eftermiddagen. Vi busade lite grann och det var lika trevligt som vanligt. En mysig tös som gör mig glad, det där. Känns bra mitt i höstmörkret som väntar varje kväll. Japp, det känns bra att sakna henne - men ändå inte, såklart. Kan vara lite svårt att förklara hur jag menar, men det är på ett bra sätt.
Lampan bakom mig lyser med sitt orangea sken och inger en viss stämning. Dels är det en kontrast till mörkret vilket givetvis är något positivt. Dels är det också en väldigt "höstig" känsla med den, som inte känns fullt lika positivt, men det är så det ska vara. Och när saker stämmer överens ska man vara glad för det.
Det är sådant som kan göra hösten till en härlig årstid. När det börjar regna ute vill jag ha mer mysbelysning, en Teresia bredvid mig och en bra film på TV.
Lampan bakom mig lyser med sitt orangea sken och inger en viss stämning. Dels är det en kontrast till mörkret vilket givetvis är något positivt. Dels är det också en väldigt "höstig" känsla med den, som inte känns fullt lika positivt, men det är så det ska vara. Och när saker stämmer överens ska man vara glad för det.
Det är sådant som kan göra hösten till en härlig årstid. När det börjar regna ute vill jag ha mer mysbelysning, en Teresia bredvid mig och en bra film på TV.
En lista
Snodde denna lista av en på Bilddagboken. Den stämmer ju ganska väl.
10 bevis på att du är kär
1. Du känner dig avundsjuk när du ser personen med någon annan
2. Du kan läsa sms från personen om och om igen
3. Du känner dig ibland lite osäker när du är med honom/henne
4. Bara av att höra hans/hennes namn ler du
5. Du kan sakna personen fast ni precis har träffats
6. Du börjar lyssna på låtar som påminner om personen
7. När ni är med massa andra, fokuserar du bara på den personen
8. Du älskar att känna personens lukt
9. Du ler för dig själv när du tänker på honom/henne
10. Medan du läste detta, var det bara en person du tänkte på
10 bevis på att du är kär
1. Du känner dig avundsjuk när du ser personen med någon annan
2. Du kan läsa sms från personen om och om igen
3. Du känner dig ibland lite osäker när du är med honom/henne
4. Bara av att höra hans/hennes namn ler du
5. Du kan sakna personen fast ni precis har träffats
6. Du börjar lyssna på låtar som påminner om personen
7. När ni är med massa andra, fokuserar du bara på den personen
8. Du älskar att känna personens lukt
9. Du ler för dig själv när du tänker på honom/henne
10. Medan du läste detta, var det bara en person du tänkte på
fredag 26 september 2008
Socker!
I dag har jag hunnit med - i mina mått mätt - ganska mycket.
Nej, det har jag inte alls. Det är ganska lite egentligen.
Jag och pappa gick upp på stan nånstans mellan kl 13-14, sedan satt jag vid datorn en stund för att sedan gå hem till Teresia. Det var bara lite mer än en och en hakv timme men hellre det än ingenting alls. Stack hem, åt mat, drog till replokalen där det gick ganska dåligt. Vi var sega allihop. Linda följde med mig hem. Vi åt munkar, kakor och drack lite Coca-Cola samt kollade på Simpsons och Family Guy. Det är ju trots allt fredag.
Imorgon ska jag röra lite mer på mig, tror jag. Ska försöka. Försöka duger ju, även om man inte lyckas. Så förmodligen kommer jag vara stillasittande ganska mycket ändå, men då har jag åtminstone försökt försöka, vilket ju duger. I vilket fall som helst behöver jag inte vara missnöjd, för jag försökte.
Är det någon som hänger med i mitt resonemang? Nej, inte jag heller.
Nu ska jag borsta tänderna och hoppas att det allra sista av sockerruset lägger sig så att jag kan slappna av och sedan sova. Ska sms:a lite med Teresia, då blir jag lite lugnare. Förhoppningsvis är det dessutom Scrubs på TV.
Godafton.
Nej, det har jag inte alls. Det är ganska lite egentligen.
Jag och pappa gick upp på stan nånstans mellan kl 13-14, sedan satt jag vid datorn en stund för att sedan gå hem till Teresia. Det var bara lite mer än en och en hakv timme men hellre det än ingenting alls. Stack hem, åt mat, drog till replokalen där det gick ganska dåligt. Vi var sega allihop. Linda följde med mig hem. Vi åt munkar, kakor och drack lite Coca-Cola samt kollade på Simpsons och Family Guy. Det är ju trots allt fredag.
Imorgon ska jag röra lite mer på mig, tror jag. Ska försöka. Försöka duger ju, även om man inte lyckas. Så förmodligen kommer jag vara stillasittande ganska mycket ändå, men då har jag åtminstone försökt försöka, vilket ju duger. I vilket fall som helst behöver jag inte vara missnöjd, för jag försökte.
Är det någon som hänger med i mitt resonemang? Nej, inte jag heller.
Nu ska jag borsta tänderna och hoppas att det allra sista av sockerruset lägger sig så att jag kan slappna av och sedan sova. Ska sms:a lite med Teresia, då blir jag lite lugnare. Förhoppningsvis är det dessutom Scrubs på TV.
Godafton.
Negativa Robin, Positiva Robin.
Jag känner mig lite smått irriterad idag. Därför ska jag nämna några småsaker som kan vara väldigt irriterande.
1. Att Aftonbladets hemsida alltid segar. Aftonbladet i sig är förresten irriterande. Då kan man ju fråga sig varför jag är inne på deras hemsida. Det är nästan enbart för att läsa om hockeynyheter, men också för att snabbt se vad som hänt i världen. Vilket för oss till punkt 2.
2. Jag tror media bidrar jävligt mycket till hur folk mår nuförtiden. Hur kul är det att dagligen läsa om naturkatastrofer, mord, självmordsattentat, terrorhot, våldtäkter, misshandelsfall, rån etc, som dessutom tycks krypa närmare och närmare inpå våra liv. Det är faktiskt mer än irriterande att media nästan bara rapporterar om sådant.
Men det är ju klart, deras nyheter innehåller ju inte bara sådant - man kan dessutom läsa om kändisar som äntligen nått size zero, som är bland det vidrigaste jag vet (förutsatt att ingen sjukdom ligger bakom det). Vi matas bara av äckliga jävla ideal.
3. Det är en annan sak med media som stör mig. Men nu syftar jag snarare på hur media beskylls när det händer hemska saker. Människor är väldigt snabba att rikta skulden mot TV, videos på Youtube, datorspel eller musik, t.ex. som Marilyn Manson råkade ut för efter skolskjutningen i Colorado 1999. När en människa är kapabel att mörda så skulle den ha varit det även om han/hon inte lyssnade på en viss musik eller kollat en särskild film.
Det är bara så lätt att skylla på sådana simpla saker.
Jag ska ut och slakta massa människor och innan jag skjuter skallen av mig själv ska jag skriva/säga såhär: "Jag läste i Aftonbladet om hur Britney Spears tar droger. Jag blev nyfiken och testade lite, och mitt i ruset lyssnade jag på Oops! I did it again. Då stod det klart att hon uppmanade mig att skjuta ihjäl några människor."
Jag står fast i att media bidrar till hur vi mår och det i sig kan vara en orsak till mycket skit i samhället. Men då syftar jag snarare på den mörka världsbilden och felaktiga ideal man får när man läser dagens nyheter. Inte tror jag att Marilyn Manson är ansvarig för en skolskjutning i alla fall. Och självklart, i en majoritet av alla liknande fall är det snarare orsaker som uppväxt, miljö och biologiska/ärftliga saker i hjärnan som står som grund.
4. Ibland är det svårt att komma på rubriker till sitt blogginlägg. Det är faktiskt irriterande.
5. När TV6 visar Champions League-fotboll istället för Family Guy ibland.
6. Att Heroes har blivit så trist helt plötsligt. Det var en pålitlig underhållning varje onsdag förra hösten/vintern. Nu har jag knappt lust att sätta mig vid TV:n och börja se på det.
7. Att jag vaknar och är irriterad vissa dagar. Men nu har jag "ventilerat" lite och det känns bättre när ni fått höra min klagan.
Nu ska jag äta frukost och sedan duscha och därefter ska jag vara glad för att jag lever. Eller nåt sånt. Jag kan vara glad att jag träffat Teresia två kvällar i rad och det har varit lika mysigt båda gångerna. Ja, nu kan jag vara glad. Adjö.
1. Att Aftonbladets hemsida alltid segar. Aftonbladet i sig är förresten irriterande. Då kan man ju fråga sig varför jag är inne på deras hemsida. Det är nästan enbart för att läsa om hockeynyheter, men också för att snabbt se vad som hänt i världen. Vilket för oss till punkt 2.
2. Jag tror media bidrar jävligt mycket till hur folk mår nuförtiden. Hur kul är det att dagligen läsa om naturkatastrofer, mord, självmordsattentat, terrorhot, våldtäkter, misshandelsfall, rån etc, som dessutom tycks krypa närmare och närmare inpå våra liv. Det är faktiskt mer än irriterande att media nästan bara rapporterar om sådant.
Men det är ju klart, deras nyheter innehåller ju inte bara sådant - man kan dessutom läsa om kändisar som äntligen nått size zero, som är bland det vidrigaste jag vet (förutsatt att ingen sjukdom ligger bakom det). Vi matas bara av äckliga jävla ideal.
3. Det är en annan sak med media som stör mig. Men nu syftar jag snarare på hur media beskylls när det händer hemska saker. Människor är väldigt snabba att rikta skulden mot TV, videos på Youtube, datorspel eller musik, t.ex. som Marilyn Manson råkade ut för efter skolskjutningen i Colorado 1999. När en människa är kapabel att mörda så skulle den ha varit det även om han/hon inte lyssnade på en viss musik eller kollat en särskild film.
Det är bara så lätt att skylla på sådana simpla saker.
Jag ska ut och slakta massa människor och innan jag skjuter skallen av mig själv ska jag skriva/säga såhär: "Jag läste i Aftonbladet om hur Britney Spears tar droger. Jag blev nyfiken och testade lite, och mitt i ruset lyssnade jag på Oops! I did it again. Då stod det klart att hon uppmanade mig att skjuta ihjäl några människor."
Jag står fast i att media bidrar till hur vi mår och det i sig kan vara en orsak till mycket skit i samhället. Men då syftar jag snarare på den mörka världsbilden och felaktiga ideal man får när man läser dagens nyheter. Inte tror jag att Marilyn Manson är ansvarig för en skolskjutning i alla fall. Och självklart, i en majoritet av alla liknande fall är det snarare orsaker som uppväxt, miljö och biologiska/ärftliga saker i hjärnan som står som grund.
4. Ibland är det svårt att komma på rubriker till sitt blogginlägg. Det är faktiskt irriterande.
5. När TV6 visar Champions League-fotboll istället för Family Guy ibland.
6. Att Heroes har blivit så trist helt plötsligt. Det var en pålitlig underhållning varje onsdag förra hösten/vintern. Nu har jag knappt lust att sätta mig vid TV:n och börja se på det.
7. Att jag vaknar och är irriterad vissa dagar. Men nu har jag "ventilerat" lite och det känns bättre när ni fått höra min klagan.
Nu ska jag äta frukost och sedan duscha och därefter ska jag vara glad för att jag lever. Eller nåt sånt. Jag kan vara glad att jag träffat Teresia två kvällar i rad och det har varit lika mysigt båda gångerna. Ja, nu kan jag vara glad. Adjö.
torsdag 25 september 2008
[rubrik]
Nu ska jag lista de fem bästa låtarna för tillfället:
1. Protest the hero - She Who Mars the Skin of Gods
2. Porcupine Tree - Lazarus
3. The Calling - Wherever you will go
4. Opeth - Still Day Beneath the Sun
5. Between the Buried and Me - White Walls
Ikväll ska jag träffa Teresia igen. Jag ser fram emot det. Men ikväll ska jag inte bli kittlad lika mycket! It's payback time...
Innan dess vet jag dock inte vad jag ska hitta på. Kanske sitta inne och leta jobb. Kanske gå ut en sväng. Jag har inte varit ute så mycket de senaste dagarna. Borde ta vara på vädret som faktiskt är bra just nu. Skulle vilja ha en bra kamera och ta en massa höstbilder. Jag gillar leka lite med skärpan och det går inte så bra med vår kamera. Kameran kan visserligen busa med skärpan själv... men då blir det ju inte som jag vill.
Men innan jag går ut så ska jag sitta här och kolla på Youtube. http://www.youtube.com/watch?v=o7VzTfflPhA. Magnus Betnér är så klockren.
Adjö.
1. Protest the hero - She Who Mars the Skin of Gods
2. Porcupine Tree - Lazarus
3. The Calling - Wherever you will go
4. Opeth - Still Day Beneath the Sun
5. Between the Buried and Me - White Walls
Ikväll ska jag träffa Teresia igen. Jag ser fram emot det. Men ikväll ska jag inte bli kittlad lika mycket! It's payback time...
Innan dess vet jag dock inte vad jag ska hitta på. Kanske sitta inne och leta jobb. Kanske gå ut en sväng. Jag har inte varit ute så mycket de senaste dagarna. Borde ta vara på vädret som faktiskt är bra just nu. Skulle vilja ha en bra kamera och ta en massa höstbilder. Jag gillar leka lite med skärpan och det går inte så bra med vår kamera. Kameran kan visserligen busa med skärpan själv... men då blir det ju inte som jag vill.
Men innan jag går ut så ska jag sitta här och kolla på Youtube. http://www.youtube.com/watch?v=o7VzTfflPhA. Magnus Betnér är så klockren.
Adjö.
onsdag 24 september 2008
I dag/i natt
Det var tungt med begravningen... En enda stor tomhet kändes när prästen stod och höll tal. I början ville inte tårarna komma men när Sofia (Haglund, tror jag) började sjunga så kom det... Hon sjöng förresten jättefint.
Det känns bättre såhär i efterhand. Antar att det är så det ska vara. Nu har man nog accepterat hur det ligger till... Jag är i vilket fall som helst glad att farmors lidande är slut.
På kvällen kom Teresia hit. Det kändes faktiskt jävligt bra, även om hon kittlade mig hela tiden (jag ska hämnas nån gång på nåt sätt, var så säker). Det var hur som helst übermysigt att träffas och ett skönt avslut på en ganska krävande dag. Jag hoppas på fler liknande stunder.
Snart blir det sängen för mig. Jag känner mig utmattad, vilket kanske inte är helt konstigt. För första gången på länge har jag känslan att jag faktiskt kommer sova gott.
Godnatt.
Det känns bättre såhär i efterhand. Antar att det är så det ska vara. Nu har man nog accepterat hur det ligger till... Jag är i vilket fall som helst glad att farmors lidande är slut.
På kvällen kom Teresia hit. Det kändes faktiskt jävligt bra, även om hon kittlade mig hela tiden (jag ska hämnas nån gång på nåt sätt, var så säker). Det var hur som helst übermysigt att träffas och ett skönt avslut på en ganska krävande dag. Jag hoppas på fler liknande stunder.
Snart blir det sängen för mig. Jag känner mig utmattad, vilket kanske inte är helt konstigt. För första gången på länge har jag känslan att jag faktiskt kommer sova gott.
Godnatt.
tisdag 23 september 2008
Imorgon...
Hm... Som jag misstänkte har det gått ganska fort. Imorgon är det begravning. För två veckor sedan skrev jag att det var jobbigt att vänta på den, samtidigt visste jag att det skulle gå fort. Ju närmare man kommer desto jobbigare blir det dessutom.
Jag har varit på två begravningar tidigare. Den första var gammelmormor, som jag ändå inte hade någon kontakt med. Den andra var farfar. Han stod närmare än vad gammelmormor gjorde. Imorgon är det farmor... Eftersom jag flyttade till Köping efter farfars död så stod nog farmor ännu närmare. Mönstret är ganska klart för min del: varje begravning tycks bli värre och värre...
Ursäkta att jag är så negativ. Men det är väl förståeligt, eller hur? Det kommer ju inte bli en rolig morgondag direkt.
Snart ska jag gå och lägga mig. Ska bara in och borsta tänderna, säga godnatt till pappa och sedan skriva ett par sms till Teresia. Eller först ska jag ta en kaka och dricka mjölk, sen ska jag göra det jag nyss nämnde. Godnatt!
Jag har varit på två begravningar tidigare. Den första var gammelmormor, som jag ändå inte hade någon kontakt med. Den andra var farfar. Han stod närmare än vad gammelmormor gjorde. Imorgon är det farmor... Eftersom jag flyttade till Köping efter farfars död så stod nog farmor ännu närmare. Mönstret är ganska klart för min del: varje begravning tycks bli värre och värre...
Ursäkta att jag är så negativ. Men det är väl förståeligt, eller hur? Det kommer ju inte bli en rolig morgondag direkt.
Snart ska jag gå och lägga mig. Ska bara in och borsta tänderna, säga godnatt till pappa och sedan skriva ett par sms till Teresia. Eller först ska jag ta en kaka och dricka mjölk, sen ska jag göra det jag nyss nämnde. Godnatt!
måndag 22 september 2008
Smarta jag
Det har varit en slö dag idag. Varken bra eller dålig antar jag. Jag har suttit framför dumburken - alltså datorn - i stort sett hela tiden. Var med pappa till golfbanan. Och nej, vi spelade absolut inte golf. Fyfan. Nej, pappa lämnade bara tillbaka en spade som han lånat. Sedan handlade vi. Bortsett från det samt en kvällspromenad till Hemköp så har jag bara varit inomhus.
Imorgon ska jag röra lite mer på mig. Om än lite bara.
Jag kom just att tänka på en grej. Det handlar om min intelligens. Jag undrar var den kommer ifrån. Om jag tänker tillbaka så har jag aldrig haft någon riktig stimulans på det området... Trots det har jag mer vett i skallen än många andra. Skulle kunna nämna massa exempel men jag utesluter det nu.
Mycket av tiden i mellan- och högstadiet spenderades på att bara glo på TV (även på skoltid då jag skolkade mycket). Jag har aldrig läst mycket. Kanske ett 20-tal böcker i min livstid men absolut inte mer än så. Jag har inte använt mitt språk särskilt flitigt då jag isolerat mig själv i ungdomen. Visserligen har pennan varit min vän, så att säga. Egentligen var det väl tangentbordet som var min vän. Jag började skriva lite berättelser i nian, tror jag. Men på den fronten har jag inte varit särskilt aktiv heller. Musikaliskt sett har jag bara lyssnat på musik, aldrig skapat eller läst teori förrän ett år tillbaka.
Jag är trots allt inte dum... Mitt IQ är över medel åtminstone. Mitt ordförråd är faktiskt mycket bredare än det jag visar i bloggen, t.ex. Jag har ganska bra sifferminne och är dessutom oerhört filosofisk emellanåt.
Men korkad, det är jag ändock, för tänk vilken nivå jag kan nå om jag bara jobbar lite hårdare. Att inte uppfylla sin potential är nog bland det dummaste en människa kan göra. Ändå låter jag mig själv fördummas av min slöhet. I slutändan kanske jag är lika smart som Homer Simpson eller Peter Griffin tillsammans. Jag är fortfarande tillräckligt klok för att lista ut att det inte är en bra kombination.
Imorgon ska jag röra lite mer på mig. Om än lite bara.
Jag kom just att tänka på en grej. Det handlar om min intelligens. Jag undrar var den kommer ifrån. Om jag tänker tillbaka så har jag aldrig haft någon riktig stimulans på det området... Trots det har jag mer vett i skallen än många andra. Skulle kunna nämna massa exempel men jag utesluter det nu.
Mycket av tiden i mellan- och högstadiet spenderades på att bara glo på TV (även på skoltid då jag skolkade mycket). Jag har aldrig läst mycket. Kanske ett 20-tal böcker i min livstid men absolut inte mer än så. Jag har inte använt mitt språk särskilt flitigt då jag isolerat mig själv i ungdomen. Visserligen har pennan varit min vän, så att säga. Egentligen var det väl tangentbordet som var min vän. Jag började skriva lite berättelser i nian, tror jag. Men på den fronten har jag inte varit särskilt aktiv heller. Musikaliskt sett har jag bara lyssnat på musik, aldrig skapat eller läst teori förrän ett år tillbaka.
Jag är trots allt inte dum... Mitt IQ är över medel åtminstone. Mitt ordförråd är faktiskt mycket bredare än det jag visar i bloggen, t.ex. Jag har ganska bra sifferminne och är dessutom oerhört filosofisk emellanåt.
Men korkad, det är jag ändock, för tänk vilken nivå jag kan nå om jag bara jobbar lite hårdare. Att inte uppfylla sin potential är nog bland det dummaste en människa kan göra. Ändå låter jag mig själv fördummas av min slöhet. I slutändan kanske jag är lika smart som Homer Simpson eller Peter Griffin tillsammans. Jag är fortfarande tillräckligt klok för att lista ut att det inte är en bra kombination.
söndag 21 september 2008
Då och nu
Emellanåt ser jag tillbaka på mitt liv, inte sällan med vemod i blicken. Dofter, musik och särskilda känslor är det som oftast får mig att minnas.
Doften av nyklippt gräs får mig att tänka på barndomssomrarna i Västerås. Då var jag i sexårsåldern, full av energi och livslust. Jag hade en vilja att leka men också en längtan efter att bli stor och ha makten att bestämma över mitt liv. Nog var man naiv alltid.
Många låtar - allt från låtar med Spice Girls, Nirvana, Aqua till KISS - för tillbaka tankarna till tiden vi bodde i Ludvika, i slutet av 90-talet. Där var det alltid fart, måhända alltför hög fart. Jag hade åtminstone vänner. Men familjelivet var hektiskt. Det var alldeles för mycket våld, alkohol och droger runt omkring oss. Som 10-åring förstod jag att det inte stod rätt till, jag hade dock inte något annat val än att se förbi allt. Förtränga allt.
Vi flyttade till Storfors sommaren 1999. Där blev det lugnt. Alldeles för lugnt. Till mitt förfogande - nästan med ensamrätt - hade jag en källarvåning i vilken jag inte bara tog chansen att slappna av: jag fastnade där nere. Det var kallt och fuktigt, även emotionellt, om det går att beskriva det så. Som ungdom i Storfors hade man två val för att socialt liv med lite fart: vara aktiv inom någon sport, eller supa sig full. Jag spelade förvisso innebandy upp till 14-15 års ålder men tröttnade snart. Att ta till alkohol var uteslutet. På grund av att jag aldrig var en infödd storforsare så kunde jag aldrig riktigt komma in i en umgängeskrets som delade mina intressen. Då slöt sig världen samman och vände sig inåt i mitt huvud.
Jag är medveten om att dessa två perioder i mitt liv var avgörande för den jag är idag. Många stunder såg jag livet som täckt med en duk av skepsis, och i avseenden gör jag så än idag. Med den livssynen tenderar man bli väldigt omotiverad, som att det inte finns någon mening bakom alltet. Med tiden blir man också feg då man dels inte vet hur man ska bemöta främmande saker, dels inte alltid har orken att kämpa mot sådant som är svårt. Det rör både känslor gentemot personer, karriär etc. Det leder oss närmare vad jag egentligen ville komma till: man låter bli. Ganska simpelt. Man går miste om många saker. Man ångrar att man inte gjorde vissa saker.
Personligen anser jag att det är jobbigare att ångra något man inte gjort. I mitt nuvarande livsskede är det mycket skit som pågår. Bortgången av farmor är inte lätt att handskas med och om ett par dagar väntar begravningen. Jag genomlider en ekonomisk undergång vilket skapar en oro, den här ständiga tanken på hur vi ska klara oss med mat för dagen samt hur jag någonsin ska kunna etablera mitt egna liv som vuxen. Jag har kämpat mot en annan rädsla sedan mitten av sommaren. Liksom under hela min ungdom har jag även haft en intern strid mellan det sunda förnuftet och självkänslan.
Mitt i all misär har dock positiva känslor grott. Utan dessa hade jag nog inte klarat sommaren så väl som jag gjort hittills. Samtidigt är det häri mitt nuvarande problem ligger. Det där med att ångra att man inte gör vissa saker. Jag är säker på vad jag känner, men kan inte förmå mig att leva ut dessa känslor fullt, att chansa. Att riskera något som kan bli så underbart är inte något jag vågar göra just nu, och behöver således tid för att våga berätta det för personen det gäller.
Förmodligen är det ganska uppenbart för många av er, men kanske inte lika uppenbart för människan jag syftar på. Denne kanske också lever i samma osäkerhet som jag: rädslan att man kanske missbedömer den andre och hur den känner.
Hur det än blir, tänker jag inte sitta framför en dator om några år och klottra i bloggen om hur ångerfull jag för tillfället är just då. Jag ska inte låta det gå så långt.
Jag behöver bara lite tid för att finna mod nog att berätta hur jag känner för dig.
Doften av nyklippt gräs får mig att tänka på barndomssomrarna i Västerås. Då var jag i sexårsåldern, full av energi och livslust. Jag hade en vilja att leka men också en längtan efter att bli stor och ha makten att bestämma över mitt liv. Nog var man naiv alltid.
Många låtar - allt från låtar med Spice Girls, Nirvana, Aqua till KISS - för tillbaka tankarna till tiden vi bodde i Ludvika, i slutet av 90-talet. Där var det alltid fart, måhända alltför hög fart. Jag hade åtminstone vänner. Men familjelivet var hektiskt. Det var alldeles för mycket våld, alkohol och droger runt omkring oss. Som 10-åring förstod jag att det inte stod rätt till, jag hade dock inte något annat val än att se förbi allt. Förtränga allt.
Vi flyttade till Storfors sommaren 1999. Där blev det lugnt. Alldeles för lugnt. Till mitt förfogande - nästan med ensamrätt - hade jag en källarvåning i vilken jag inte bara tog chansen att slappna av: jag fastnade där nere. Det var kallt och fuktigt, även emotionellt, om det går att beskriva det så. Som ungdom i Storfors hade man två val för att socialt liv med lite fart: vara aktiv inom någon sport, eller supa sig full. Jag spelade förvisso innebandy upp till 14-15 års ålder men tröttnade snart. Att ta till alkohol var uteslutet. På grund av att jag aldrig var en infödd storforsare så kunde jag aldrig riktigt komma in i en umgängeskrets som delade mina intressen. Då slöt sig världen samman och vände sig inåt i mitt huvud.
Jag är medveten om att dessa två perioder i mitt liv var avgörande för den jag är idag. Många stunder såg jag livet som täckt med en duk av skepsis, och i avseenden gör jag så än idag. Med den livssynen tenderar man bli väldigt omotiverad, som att det inte finns någon mening bakom alltet. Med tiden blir man också feg då man dels inte vet hur man ska bemöta främmande saker, dels inte alltid har orken att kämpa mot sådant som är svårt. Det rör både känslor gentemot personer, karriär etc. Det leder oss närmare vad jag egentligen ville komma till: man låter bli. Ganska simpelt. Man går miste om många saker. Man ångrar att man inte gjorde vissa saker.
Personligen anser jag att det är jobbigare att ångra något man inte gjort. I mitt nuvarande livsskede är det mycket skit som pågår. Bortgången av farmor är inte lätt att handskas med och om ett par dagar väntar begravningen. Jag genomlider en ekonomisk undergång vilket skapar en oro, den här ständiga tanken på hur vi ska klara oss med mat för dagen samt hur jag någonsin ska kunna etablera mitt egna liv som vuxen. Jag har kämpat mot en annan rädsla sedan mitten av sommaren. Liksom under hela min ungdom har jag även haft en intern strid mellan det sunda förnuftet och självkänslan.
Mitt i all misär har dock positiva känslor grott. Utan dessa hade jag nog inte klarat sommaren så väl som jag gjort hittills. Samtidigt är det häri mitt nuvarande problem ligger. Det där med att ångra att man inte gör vissa saker. Jag är säker på vad jag känner, men kan inte förmå mig att leva ut dessa känslor fullt, att chansa. Att riskera något som kan bli så underbart är inte något jag vågar göra just nu, och behöver således tid för att våga berätta det för personen det gäller.
Förmodligen är det ganska uppenbart för många av er, men kanske inte lika uppenbart för människan jag syftar på. Denne kanske också lever i samma osäkerhet som jag: rädslan att man kanske missbedömer den andre och hur den känner.
Hur det än blir, tänker jag inte sitta framför en dator om några år och klottra i bloggen om hur ångerfull jag för tillfället är just då. Jag ska inte låta det gå så långt.
Jag behöver bara lite tid för att finna mod nog att berätta hur jag känner för dig.
fredag 19 september 2008
Tidigt ikväll
Jag och pappa städade igenom lägenheten idag. Vi skurade till och med. Det ni! Efteråt tog jag det först lugnt en stund för att sedan träffa Teresia. Vi gjorde varandra sällskap på Arbetsjävlapissförmedlingen. Därefter gick vi runt en stund i lilla Köping. Det var ganska trevligt faktiskt.
Jag trivs faktiskt rätt okej i Köping, när jag tänker efter. Jag vill inte riktigt flytta härifrån. Det beror visserligen inte på staden i sig, snarare på att de flesta jag känner bor här. Skulle kännas fel att flytta bara. De som klagar på att Köping är en tråkig stad borde flytta till Storfors och bosätta sig i en jävla källare i några år. Då skulle de inte klaga på Köping lika mycket.
Just nu funderar jag seriöst på att gå ut på promenad... Får se. Det blir i så fall en kort promenad.
Nej, jag är för trött. Inte lat, bara trött. Jag skulle kunna sova nu redan och klockan är inte ens halv elva. Bör jag göra det kanske? Jag vet ju vad som väntar om jag håller mig vaken och blir övertrött. Bäst att undvika det.
Såååå: godnatt.
Jag trivs faktiskt rätt okej i Köping, när jag tänker efter. Jag vill inte riktigt flytta härifrån. Det beror visserligen inte på staden i sig, snarare på att de flesta jag känner bor här. Skulle kännas fel att flytta bara. De som klagar på att Köping är en tråkig stad borde flytta till Storfors och bosätta sig i en jävla källare i några år. Då skulle de inte klaga på Köping lika mycket.
Just nu funderar jag seriöst på att gå ut på promenad... Får se. Det blir i så fall en kort promenad.
Nej, jag är för trött. Inte lat, bara trött. Jag skulle kunna sova nu redan och klockan är inte ens halv elva. Bör jag göra det kanske? Jag vet ju vad som väntar om jag håller mig vaken och blir övertrött. Bäst att undvika det.
Såååå: godnatt.
Nånting
Det är gott med kakor.
Idag måste jag kontakta Arbetsförmedlingen och visa hur det går med arbetssökandet. Jag har bara skickat en enda jobbansökan, men det är bättre än inget, och dessutom kan jag inte göra så mycket mer när allting kräver erfarenhet, utbildning och/eller körkort. Ska sitta och glo igenom Platsbanken och några andra länkar idag och se om jag hittar nåt... Det känns dock föga troligt.
Vi ska även städa lite grann idag. Det är inte jättekul, men det känns skönt efteråt. Jag ska få pengar av Truck, samt träffa Teresia en liten stund om tid finnes, vilket faktiskt skulle vara väldigt trevligt och underlättande. Jag tycker nämligen att det tar på psyket att sitta och leta jobb i några timmar för att hela tiden se att jag inte är kvalificerad till ett enda. Då känns det hopplöst, som att jag aldrig kommer hitta ett jobb och därmed aldrig få en bra ekonomi.
Jag vill faktiskt flytta hemifrån. Inte för att jag otrivs hemma eller vill flytta ifrån pappa eller nåt sånt. Antar att jag bara vill ha ett eget ställe, vara självständig och så vidare... Om jag får råd så kommer jag faktiskt lägga mycket energi på att inreda stället på ett snyggt sätt. Jag skulle även se till att städa oftare än vad jag gjort i mitt rum, för efter senaste storstädningen här inne så märkte jag att jag trivs mycket bättre. Jag sover till och med bättre. I och för sig inte mycket bättre men ändå någonting. Varje förbättring räknas och välkomnas.
Men så återkommer vi till det här med jobb och pengar...
Och nu fick jag en obehaglig déjà vu-känsla.
Jag undrar en sak: är mina blogginlägg långa och jobbiga att läsa? Under tiden jag skriver så tänker jag åtminstone på skitmånga saker, men jag tror inte allt kommer med. Och om jag läser igenom mina egna inlägg så minns jag det mesta, så det går snabbt att läsa.
Nåväl. Adjö.
Idag måste jag kontakta Arbetsförmedlingen och visa hur det går med arbetssökandet. Jag har bara skickat en enda jobbansökan, men det är bättre än inget, och dessutom kan jag inte göra så mycket mer när allting kräver erfarenhet, utbildning och/eller körkort. Ska sitta och glo igenom Platsbanken och några andra länkar idag och se om jag hittar nåt... Det känns dock föga troligt.
Vi ska även städa lite grann idag. Det är inte jättekul, men det känns skönt efteråt. Jag ska få pengar av Truck, samt träffa Teresia en liten stund om tid finnes, vilket faktiskt skulle vara väldigt trevligt och underlättande. Jag tycker nämligen att det tar på psyket att sitta och leta jobb i några timmar för att hela tiden se att jag inte är kvalificerad till ett enda. Då känns det hopplöst, som att jag aldrig kommer hitta ett jobb och därmed aldrig få en bra ekonomi.
Jag vill faktiskt flytta hemifrån. Inte för att jag otrivs hemma eller vill flytta ifrån pappa eller nåt sånt. Antar att jag bara vill ha ett eget ställe, vara självständig och så vidare... Om jag får råd så kommer jag faktiskt lägga mycket energi på att inreda stället på ett snyggt sätt. Jag skulle även se till att städa oftare än vad jag gjort i mitt rum, för efter senaste storstädningen här inne så märkte jag att jag trivs mycket bättre. Jag sover till och med bättre. I och för sig inte mycket bättre men ändå någonting. Varje förbättring räknas och välkomnas.
Men så återkommer vi till det här med jobb och pengar...
Och nu fick jag en obehaglig déjà vu-känsla.
Jag undrar en sak: är mina blogginlägg långa och jobbiga att läsa? Under tiden jag skriver så tänker jag åtminstone på skitmånga saker, men jag tror inte allt kommer med. Och om jag läser igenom mina egna inlägg så minns jag det mesta, så det går snabbt att läsa.
Nåväl. Adjö.
onsdag 17 september 2008
Blä
Jag ska vara ärlig nu. Det kräver för mycket energi att försöka vara positiv hela tiden. Jag orkar inte, jag klarar det helt enkelt inte. Jag försöker övertyga mig själv, bland annat genom att skriva i bloggen. Men det är bara en sak jag lyckas med och det är att lura mig själv. Och jag skäms över det. Jag känner till och med skam när jag erkänner det.
Det känns som att de flesta omkring mig mår skit, ungefär på samma låga nivå jag befunnit mig halva sommaren. Och jag kan lova er, jag vill inte välkomna er ner hit, om ni förstår vad jag menar. Jag skulle vilja säga att jag orkar stötta alla men i ärlighetens namn orkar jag nätt och jämnt vakna varje morgon.
Däremot är det faktiskt bara smickrande när någon säger att den behöver prata. Jag tyngs inte ned av att lyssna, jag blir snarare lättad då det känns som att jag hjälper genom att lyssna.
En annan sak jag skäms över är att jag sällan orkar vara riktigt social. Förr hade jag alltid något att säga, jag tyckte alltid något, jag tyckte saker var viktiga. Men nu bryr jag mig inte. Jag känner mig avtrubbad. Jag brukade ha intressen och hobbys, det enda jag gör nu är att stirra in i en jävla datorskärm. Och det suger.
Det känns som att de flesta omkring mig mår skit, ungefär på samma låga nivå jag befunnit mig halva sommaren. Och jag kan lova er, jag vill inte välkomna er ner hit, om ni förstår vad jag menar. Jag skulle vilja säga att jag orkar stötta alla men i ärlighetens namn orkar jag nätt och jämnt vakna varje morgon.
Däremot är det faktiskt bara smickrande när någon säger att den behöver prata. Jag tyngs inte ned av att lyssna, jag blir snarare lättad då det känns som att jag hjälper genom att lyssna.
En annan sak jag skäms över är att jag sällan orkar vara riktigt social. Förr hade jag alltid något att säga, jag tyckte alltid något, jag tyckte saker var viktiga. Men nu bryr jag mig inte. Jag känner mig avtrubbad. Jag brukade ha intressen och hobbys, det enda jag gör nu är att stirra in i en jävla datorskärm. Och det suger.
Nåja
Jag insåg just en sak: igår (den 16 september) var det exakt tre år sen jag och Sabrin såg Korn i Göteborg. Det var den dan jag smekte Jonathan Davis vänsterarm. Ååh, så härligt! Haha.
Idag ska jag träffa Teresia en stund, vilket lär blir minst lika trevligt som vanligt :) Vid 16 - 17-tiden ska jag även träffa Johan. Det ska också bli skoj.
Sedan får vi se vad dagen har att erbjuda.
Jag är för övrigt jättedålig på Harpan.
Idag ska jag träffa Teresia en stund, vilket lär blir minst lika trevligt som vanligt :) Vid 16 - 17-tiden ska jag även träffa Johan. Det ska också bli skoj.
Sedan får vi se vad dagen har att erbjuda.
Jag är för övrigt jättedålig på Harpan.
tisdag 16 september 2008
Korv
Jag tänker inte låta mig beröras!
Det bestämde jag mig för tidigare. Minns inte om det var igår eller om det var tidigare idag... Det var nog idag... Skitsamma!
Ni undrar säkert vad jag menar. Jag ska försöka förklara.
Jag är arbetslös och fattig och mycket av det jag gör känns av nån anledning rätt misslyckat. Jag kan lätt bli irriterad över småsaker, speciellt när tekniska prylar krånglar. Som vårt Internet, exempelvis. Det är uppenbart något fel på det. Jag saknar vissa personer. Jag glömde diska förut och måste göra det nu.
Sådana saker kan förstöra mycket för mitt humör. Men jag ska inte påverkas av sånt. Jag ska inte bli irriterad varje gång jag tvingas ta kontakt med myndigheter även om jag avskyr dem.
Jag ska i alla fall försöka. Men jag känner redan efter en dag att tar på krafterna. Men jag ska som sagt försöka. Nu ska jag diska med ett leende på läpparna. Eller inte, men jag ska inte tänka nåt negativt om det.
Det bestämde jag mig för tidigare. Minns inte om det var igår eller om det var tidigare idag... Det var nog idag... Skitsamma!
Ni undrar säkert vad jag menar. Jag ska försöka förklara.
Jag är arbetslös och fattig och mycket av det jag gör känns av nån anledning rätt misslyckat. Jag kan lätt bli irriterad över småsaker, speciellt när tekniska prylar krånglar. Som vårt Internet, exempelvis. Det är uppenbart något fel på det. Jag saknar vissa personer. Jag glömde diska förut och måste göra det nu.
Sådana saker kan förstöra mycket för mitt humör. Men jag ska inte påverkas av sånt. Jag ska inte bli irriterad varje gång jag tvingas ta kontakt med myndigheter även om jag avskyr dem.
Jag ska i alla fall försöka. Men jag känner redan efter en dag att tar på krafterna. Men jag ska som sagt försöka. Nu ska jag diska med ett leende på läpparna. Eller inte, men jag ska inte tänka nåt negativt om det.
Tisdag hela dagen.
Jag fick just för mig att jag måste köpa tavlor. Jag känner verkligen att jag måste göra det. Tyvärr har jag inga pengar. I vanliga fall skulle jag bli jävligt irriterad, men idag tänker jag inte låta mig beröras.
Datorn kan inte läsa min mp3-spelare. Jag har ingen fungerande USB-kabel heller, således kan jag inte lägga in nya låtar... I vanliga fall skulle jag bli jävligt irriterad, men idag tänker jag inte låta mig beröras.
Jag ska kolla lite på Youtube nu, sedan ska jag ut på promenad. Det ska bli skönt.
Datorn kan inte läsa min mp3-spelare. Jag har ingen fungerande USB-kabel heller, således kan jag inte lägga in nya låtar... I vanliga fall skulle jag bli jävligt irriterad, men idag tänker jag inte låta mig beröras.
Jag ska kolla lite på Youtube nu, sedan ska jag ut på promenad. Det ska bli skönt.
Rubrik var det, ja
Idag har jag träffat Teresia, and it feels fuckin' great! Hon får mig alltid på bra humör, hur nere jag än är innan. Jag förstår inte hur hon lyckas men på nåt sätt gör hon det :D Hon är något av en drivkraft de där riktigt tröga dagarna... Det borde ni berömma henne för! Och beröm er själva också, för ni betyder också mycket. Jag hade inte kommit såhär långt i livet utan familj och vänner.
Mamma skickade ett sms tidigare idag och frågade om hon kan komma hit på lördag. Jag hoppas det, men tyvärr spelar pengar en alldeles för stor roll i vårt samhälle idag. Hon ska ringa imorgon och då ska jag prata med pappa om det också.
Jag har dessutom ansökt om ett jobb i Västerås nu i afton. Lite nervöst. Får se om det blir något. Jag tackar David för tipset. Han upptäckte den hittills enda jobbansökan som inte kräver körkort, erfarenhet eller utbildning och som inte ligger femhundra jävla mil härifrån. Jag kollade upp adressen och det låg väldigt nära tågstationen, ca 10 minuters gångavstånd, vilket är alldeles utmärkt om jag nu skulle få jobbet.
Det är många funderingar inför framtiden just nu... Ja ja, vi får väl se hur det ter sig.
Jag orkar fan inte vara feg längre. Därför ansökte jag om jobbet, trots att det är som telefonförsäljare (jag hatar att prata i telefon). Därför ska jag berätta en viss sak för en viss person. Därför ska jag gå till soc-helvetet och ansöka om pengar. Därför ska jag och Linda (och kanske Anders också) gå till replokalen imorgon och jag ska se till att vi påbörjar vår cover av Backyard Babies - Minus Celsius och att vi klarar av den inom ett par veckor. Därför ska jag gå och lägga mig nu, för om jag väntar för länge blir jag deprimerad och då tappar jag både ork och mod och det tänker jag inte göra.
PS. När man har druckit tre muggar te under en dag så märks det kan jag säga. I'm very pissnödig.
Godnatt och sov sött!
Mamma skickade ett sms tidigare idag och frågade om hon kan komma hit på lördag. Jag hoppas det, men tyvärr spelar pengar en alldeles för stor roll i vårt samhälle idag. Hon ska ringa imorgon och då ska jag prata med pappa om det också.
Jag har dessutom ansökt om ett jobb i Västerås nu i afton. Lite nervöst. Får se om det blir något. Jag tackar David för tipset. Han upptäckte den hittills enda jobbansökan som inte kräver körkort, erfarenhet eller utbildning och som inte ligger femhundra jävla mil härifrån. Jag kollade upp adressen och det låg väldigt nära tågstationen, ca 10 minuters gångavstånd, vilket är alldeles utmärkt om jag nu skulle få jobbet.
Det är många funderingar inför framtiden just nu... Ja ja, vi får väl se hur det ter sig.
Jag orkar fan inte vara feg längre. Därför ansökte jag om jobbet, trots att det är som telefonförsäljare (jag hatar att prata i telefon). Därför ska jag berätta en viss sak för en viss person. Därför ska jag gå till soc-helvetet och ansöka om pengar. Därför ska jag och Linda (och kanske Anders också) gå till replokalen imorgon och jag ska se till att vi påbörjar vår cover av Backyard Babies - Minus Celsius och att vi klarar av den inom ett par veckor. Därför ska jag gå och lägga mig nu, för om jag väntar för länge blir jag deprimerad och då tappar jag både ork och mod och det tänker jag inte göra.
PS. När man har druckit tre muggar te under en dag så märks det kan jag säga. I'm very pissnödig.
Godnatt och sov sött!
måndag 15 september 2008
Okej, rubriker är inte min starka sida.
Klockan har passerat midnatt och det är därmed den 15 september. Redan är vi halvvägs genom månaden. Det har gått fort, liksom hela året... Känns som om det var för några veckor sedan jag fortfarande gick i skolan.
Något inom säger mig att alldeles för mycket har hänt. Något annat säger tvärtom: ingenting har hänt. Vad ska man då dra för slutsats, annat än att för mycket dåligt hänt och för få bra saker har hänt?
Sedan sommaren började har det för det mesta varit svart. Jag menar inte det som en klyschig metafor utan bokstavligt, då minnet av sommaren är som en svart klump i mitt minne.
Jag orkar inte rabbla upp allt kasst som hänt. Det finns dock några ljusa punkter som är värda att nämna istället: förutom mamma, pappa, syskon, kusiner och andra nära släktingar som alltid funnits, har jag dessutom fått bra kontakt med Teresia. Det är jag jäkligt glad för (och inte bara för att hon hjälpt mig byta ut mitt Coca-Cola-beroende mot te-beroende). Tyvärr har jag inte träffat Malin eller kusin Emma lika mycket som jag borde men oavsett vad så är jag glad att dessa personer finns.
Jag vet inte om ni vet hur svårt det kan vara att uppskatta de få bra sakerna man faktiskt har när allt annat känns åt helvete. Kanske, kanske inte. Jag blir i alla fall lätt blind när jag knappt klarar av att stiga upp ur sängen då morgonen gryr... när jag knappt har något att säga. Då har jag svårt att se det positiva runt omkring. Därför är jag glad och nästan - men bara nästan - lite stolt att jag lyckas ikväll.
Jag trivs dessutom i mitt rena rum. TVÅ positiva saker.
Det ska nog bli min nya regel: varje gång jag mår bajs ska jag komma på minst två saker som är bra i mitt liv. Sedan kan jag utöka till tre, sedan fyra o.s.v. Till slut kanske jag är en fullbordad optimist.
"For a pessimist I'm pretty optimistic"
Något inom säger mig att alldeles för mycket har hänt. Något annat säger tvärtom: ingenting har hänt. Vad ska man då dra för slutsats, annat än att för mycket dåligt hänt och för få bra saker har hänt?
Sedan sommaren började har det för det mesta varit svart. Jag menar inte det som en klyschig metafor utan bokstavligt, då minnet av sommaren är som en svart klump i mitt minne.
Jag orkar inte rabbla upp allt kasst som hänt. Det finns dock några ljusa punkter som är värda att nämna istället: förutom mamma, pappa, syskon, kusiner och andra nära släktingar som alltid funnits, har jag dessutom fått bra kontakt med Teresia. Det är jag jäkligt glad för (och inte bara för att hon hjälpt mig byta ut mitt Coca-Cola-beroende mot te-beroende). Tyvärr har jag inte träffat Malin eller kusin Emma lika mycket som jag borde men oavsett vad så är jag glad att dessa personer finns.
Jag vet inte om ni vet hur svårt det kan vara att uppskatta de få bra sakerna man faktiskt har när allt annat känns åt helvete. Kanske, kanske inte. Jag blir i alla fall lätt blind när jag knappt klarar av att stiga upp ur sängen då morgonen gryr... när jag knappt har något att säga. Då har jag svårt att se det positiva runt omkring. Därför är jag glad och nästan - men bara nästan - lite stolt att jag lyckas ikväll.
Jag trivs dessutom i mitt rena rum. TVÅ positiva saker.
Det ska nog bli min nya regel: varje gång jag mår bajs ska jag komma på minst två saker som är bra i mitt liv. Sedan kan jag utöka till tre, sedan fyra o.s.v. Till slut kanske jag är en fullbordad optimist.
"For a pessimist I'm pretty optimistic"
söndag 14 september 2008
Tråkdag
Det här känns inte som en bra dag.
Jag har städat, väldigt grundligt dessutom. Det tog lång tid och det var tråkigt. Datorn har krånglat. Internet har krånglat. Jag har ont i huvudet. Jag har inga pengar på mobilen, förutom ett par ynka ören. Kan endast skicka sms till andra som har Comviq. Det är bajs. Jag som nästan måste skicka ett par sms till Teresia innan jag lägger mig och sover, så jag är beroende av att Internet funkar ikväll eftersom jag ska skicka sms från http://www.gratissms.se/.
Om inte det funkar så måste jag fråga pappa om jag kan låna hans mobil, men jag avskyr verkligen att fråga folk om att låna saker eller be om tjänster. Dessutom avskyr jag folk som inte vågar fråga om tjänster rakt ut, när de använder sig av omvägar och små antydningar istället. Exempel: jag är fattig men väldigt sugen på pizza. Sen besöker jag nån som råkar äta pizza just då. Då kan jag säga till dem "Åh, fan vad gott med pizza! Tyvärr har jag inga pengar... Men det skulle vara riktigt gott med pizza." I det sammanhanget betyder det "får jag smaka?", alternativt "kan någon låna ut pengar till en pizza?".
Eftersom jag gärna undviker dubbelmoral så använder jag mig inte av denna taktik. Om jag absolut måste be om en tjänst så frågar jag rakt ut istället. Men jag drar mig i det längsta för att fråga. Jag vill inte vara beroende av andra och känner mig som en parasit när jag lånar saker. Till och med när folk bjuder mig. Däremot har jag inga problem att låna ut saker eller bjuda andra.
Och på tal om pizza... det skulle vara gott, haha.
Vanligtvis brukar jag och pappa laga (eller i alla fall äta) ganska god mat, vilket är det enda vi brukar unna oss själva, men nu har vi inte råd med det. Idag blir det förmodligen falukorv, som inte står särskilt högt på min lista över favoritmat. Rättare sagt står det inte med alls. Jag vill till och med gå så långt som att korv faktiskt är rentav äckligt.
Chorizo går an, dock.
Basgången i KISS - Tonight you belong to me är fanimej genialisk. Kanske inte genialisk men åtminstone förjävla skön. Beethovens sjunde symfoni är dock genialisk.
Jag är trött. När jag är trött är jag oftast uttråkad. När jag är uttråkad svamlar jag. När jag svamlar blir jag irriterad. När jag är irriterad blir jag omotiverad. När jag är omotiverad blir jag ännu tröttare och då börjar allting om.
I torsdags hade jag en bra dag. I förrgår hade jag en skitdag, i alla fall en skitkväll. Igår hade jag en bra dag. Idag är ingen bra dag. Det är tröttsamt med detta inkonsekventa humör. Och när jag är trött blir jag oftast uttråkad...
Men mitt rum är rent i alla fall. Det är ju bra.
Jag har städat, väldigt grundligt dessutom. Det tog lång tid och det var tråkigt. Datorn har krånglat. Internet har krånglat. Jag har ont i huvudet. Jag har inga pengar på mobilen, förutom ett par ynka ören. Kan endast skicka sms till andra som har Comviq. Det är bajs. Jag som nästan måste skicka ett par sms till Teresia innan jag lägger mig och sover, så jag är beroende av att Internet funkar ikväll eftersom jag ska skicka sms från http://www.gratissms.se/.
Om inte det funkar så måste jag fråga pappa om jag kan låna hans mobil, men jag avskyr verkligen att fråga folk om att låna saker eller be om tjänster. Dessutom avskyr jag folk som inte vågar fråga om tjänster rakt ut, när de använder sig av omvägar och små antydningar istället. Exempel: jag är fattig men väldigt sugen på pizza. Sen besöker jag nån som råkar äta pizza just då. Då kan jag säga till dem "Åh, fan vad gott med pizza! Tyvärr har jag inga pengar... Men det skulle vara riktigt gott med pizza." I det sammanhanget betyder det "får jag smaka?", alternativt "kan någon låna ut pengar till en pizza?".
Eftersom jag gärna undviker dubbelmoral så använder jag mig inte av denna taktik. Om jag absolut måste be om en tjänst så frågar jag rakt ut istället. Men jag drar mig i det längsta för att fråga. Jag vill inte vara beroende av andra och känner mig som en parasit när jag lånar saker. Till och med när folk bjuder mig. Däremot har jag inga problem att låna ut saker eller bjuda andra.
Och på tal om pizza... det skulle vara gott, haha.
Vanligtvis brukar jag och pappa laga (eller i alla fall äta) ganska god mat, vilket är det enda vi brukar unna oss själva, men nu har vi inte råd med det. Idag blir det förmodligen falukorv, som inte står särskilt högt på min lista över favoritmat. Rättare sagt står det inte med alls. Jag vill till och med gå så långt som att korv faktiskt är rentav äckligt.
Chorizo går an, dock.
Basgången i KISS - Tonight you belong to me är fanimej genialisk. Kanske inte genialisk men åtminstone förjävla skön. Beethovens sjunde symfoni är dock genialisk.
Jag är trött. När jag är trött är jag oftast uttråkad. När jag är uttråkad svamlar jag. När jag svamlar blir jag irriterad. När jag är irriterad blir jag omotiverad. När jag är omotiverad blir jag ännu tröttare och då börjar allting om.
I torsdags hade jag en bra dag. I förrgår hade jag en skitdag, i alla fall en skitkväll. Igår hade jag en bra dag. Idag är ingen bra dag. Det är tröttsamt med detta inkonsekventa humör. Och när jag är trött blir jag oftast uttråkad...
Men mitt rum är rent i alla fall. Det är ju bra.
lördag 13 september 2008
Fuck that shit
Damn it... it's back.
Jag är feg...
Inte feg i grund och botten. Men jag är svag och har ingen ork att våga möta nya saker, jag orkar inte riskera något och förlora trots att det kan leda till nåt bra.
Man lär sig av sina misstag och historien upprepas, sägs det. Är det måhända därför jag inte vågar?
Jag vill inte göra mig själv till ett offer. Ändå känner jag hur livet, ironiskt nog, sugit ut det liv som fanns inom mig.
Jag har kämpat mot både mig själv, saker i min omgivning och andra människor. Den enda kamp jag verkligen förlorat är den mot mig själv, kampen mot de mål jag satt upp... Kanske är det för att jag sällan prioriterat mina egna problem. Kanske har mina mål varit för höga (osannolikt). Kanske beror det på nåt annat.
Oavsett hur stark man än må vara så är man redo att ge upp vid vissa tillfällen, och när man inte ens är stark från början så är man redo att ge upp tidigt.
Hur svarar man egentligen på frågan "Vad är det som känns meningslöst?" när man nästan är bedövad och inte känner nåt?
Hur kan man känna att allt rasar samman när man knappt lyckats bygga en grund?
Helt enkelt: varför? Jag vet att det finns svar, men jag vet inte om jag är redo att förstå det... Det skulle förmodligen bli sista svaret jag någonsin tar till mig. Jag skulle föredra om mitt sista svar istället blir "Ja" då jag ligger på min dödsbädd och någon frågar: "Var livet värt att leva?"
Fan...
Jag ber om ursäkt. Håll er borta från min blogg ett tag om ni tycker att det jag skriver drar ned stämningen... Jag skriver ändå mest för min egen skull, antar jag.
Jag är feg...
Inte feg i grund och botten. Men jag är svag och har ingen ork att våga möta nya saker, jag orkar inte riskera något och förlora trots att det kan leda till nåt bra.
Man lär sig av sina misstag och historien upprepas, sägs det. Är det måhända därför jag inte vågar?
Jag vill inte göra mig själv till ett offer. Ändå känner jag hur livet, ironiskt nog, sugit ut det liv som fanns inom mig.
Jag har kämpat mot både mig själv, saker i min omgivning och andra människor. Den enda kamp jag verkligen förlorat är den mot mig själv, kampen mot de mål jag satt upp... Kanske är det för att jag sällan prioriterat mina egna problem. Kanske har mina mål varit för höga (osannolikt). Kanske beror det på nåt annat.
Oavsett hur stark man än må vara så är man redo att ge upp vid vissa tillfällen, och när man inte ens är stark från början så är man redo att ge upp tidigt.
Hur svarar man egentligen på frågan "Vad är det som känns meningslöst?" när man nästan är bedövad och inte känner nåt?
Hur kan man känna att allt rasar samman när man knappt lyckats bygga en grund?
Helt enkelt: varför? Jag vet att det finns svar, men jag vet inte om jag är redo att förstå det... Det skulle förmodligen bli sista svaret jag någonsin tar till mig. Jag skulle föredra om mitt sista svar istället blir "Ja" då jag ligger på min dödsbädd och någon frågar: "Var livet värt att leva?"
Fan...
Jag ber om ursäkt. Håll er borta från min blogg ett tag om ni tycker att det jag skriver drar ned stämningen... Jag skriver ändå mest för min egen skull, antar jag.
fredag 12 september 2008
Rubrik, vad är det?
Som jag nämnde igår skulle jag och Teresia till Xuan och äta "bufflé", haha. Vilket vi gjorde. Det var trevligt. Vi umgicks resten av dagen också. Det var också trevligt.
De sex första timmarna idag var nog bland de segaste jag varit med om... Jag hade ingen motivation att göra nånting alls. Jag befann mig i en mental öken. Men sen kom David hit och jag följde med honom medan han knackade dörr i nåt villaområde. Efter det piggnade jag till lite i alla fall. På kvällen repade jag och Linda en stund.
När jag var som mest uttråkad laddade jag ner Guitar pro 5 till datorn. Ja just det, FRA, jag laddade olagligt ned ett program från The Pirate Bay. Jag ska dessutom kontakta Usama bin Laden och säga att vapenleveransen med Kalashnikov AK-47:or och bomber anlände i tid till vårt lokala terrornätverk "al-SprängaBushTillSmåbitar". Vi ska genomförra vårt terrorattentat och sedan fly landet innan Ryssland anfaller.
FRA ska ju tydligen söka på ord och inte personer. Jag undrar hur många terrorister som är dumma nog att skriva såna ord. Terrorist 1 skriver sms till terrorist 2: "Tjena Achmed, Allah är stor, nu ska vi slakta lite svennar. Usama är vår ledare. Bomb, granat, hagelgevär, terroristattentat den 9 oktober 2008, kapa flygplan. Klart slut. Vi ses på Arlanda kl 11.40. Ta med rakblad."
Ursäkta mitt användande av de stereotypa namnen och rasanspelningarna. Jag vet att alla muslimer inte är terrorister och att alla terrorister inte är muslimer. Okej?
Det kanske märks att jag är uttråkad igen. Jag är jättetrött men jag känner att nåt håller mig vaken... Jag vet inte vad. Inte är det mitt ben i alla fall.
Eh, va?
Nu ska jag leka lite lite i Guitar pro, som jag LADDADE NED OLAGLIGT!
De sex första timmarna idag var nog bland de segaste jag varit med om... Jag hade ingen motivation att göra nånting alls. Jag befann mig i en mental öken. Men sen kom David hit och jag följde med honom medan han knackade dörr i nåt villaområde. Efter det piggnade jag till lite i alla fall. På kvällen repade jag och Linda en stund.
När jag var som mest uttråkad laddade jag ner Guitar pro 5 till datorn. Ja just det, FRA, jag laddade olagligt ned ett program från The Pirate Bay. Jag ska dessutom kontakta Usama bin Laden och säga att vapenleveransen med Kalashnikov AK-47:or och bomber anlände i tid till vårt lokala terrornätverk "al-SprängaBushTillSmåbitar". Vi ska genomförra vårt terrorattentat och sedan fly landet innan Ryssland anfaller.
FRA ska ju tydligen söka på ord och inte personer. Jag undrar hur många terrorister som är dumma nog att skriva såna ord. Terrorist 1 skriver sms till terrorist 2: "Tjena Achmed, Allah är stor, nu ska vi slakta lite svennar. Usama är vår ledare. Bomb, granat, hagelgevär, terroristattentat den 9 oktober 2008, kapa flygplan. Klart slut. Vi ses på Arlanda kl 11.40. Ta med rakblad."
Ursäkta mitt användande av de stereotypa namnen och rasanspelningarna. Jag vet att alla muslimer inte är terrorister och att alla terrorister inte är muslimer. Okej?
Det kanske märks att jag är uttråkad igen. Jag är jättetrött men jag känner att nåt håller mig vaken... Jag vet inte vad. Inte är det mitt ben i alla fall.
Eh, va?
Nu ska jag leka lite lite i Guitar pro, som jag LADDADE NED OLAGLIGT!
torsdag 11 september 2008
Moffa mat
Idag ska jag och Teresia till Xuan och trycka i oss en massa mat, haha. Buffé, det är grejer det. Jag ser fram emot det. God mat i stora mängder och trevligt sällskap. Det blir inte mycket bättre än så! Det här kan ju faktiskt bli en bra dag.
onsdag 10 september 2008
10 september
Onsdagen den 10 september... Det är precis två veckor kvar till begravningen. Känns lite jobbigt att vänta faktiskt. Samtidigt som jag vill ha det avklarat vill jag skjuta på det så långt som möjligt.
I morgon fyller min bror Kevin år. Han blir 16. Det känns lite olyckligt att han ska fylla i september, av en massa olika skäl. För mig är september förknippat med en massa sorg och jobbiga saker, både personliga sådana och saker runt om i världen.
Det är dessutom i september som min höstdepression kommer. Eller höstdepression...? Jag vet inte om jag ska dela in den i årstider, men den blir alltid svårare att handskas med på hösten. Nåja.
Snacket jag förde med mig själv i förra veckan var mest ett ganska patetiskt försök att övertala mig själv att jag trivs på hösten. Men det gör jag förstås inte. Möjligen på det viset att det är "accepterat" att vara lite nere på hösten, eftersom så många andra också mår dåligt på hösten. Nåja, igen.
Nu är jag trött på att skriva.
I morgon fyller min bror Kevin år. Han blir 16. Det känns lite olyckligt att han ska fylla i september, av en massa olika skäl. För mig är september förknippat med en massa sorg och jobbiga saker, både personliga sådana och saker runt om i världen.
Det är dessutom i september som min höstdepression kommer. Eller höstdepression...? Jag vet inte om jag ska dela in den i årstider, men den blir alltid svårare att handskas med på hösten. Nåja.
Snacket jag förde med mig själv i förra veckan var mest ett ganska patetiskt försök att övertala mig själv att jag trivs på hösten. Men det gör jag förstås inte. Möjligen på det viset att det är "accepterat" att vara lite nere på hösten, eftersom så många andra också mår dåligt på hösten. Nåja, igen.
Nu är jag trött på att skriva.
tisdag 9 september 2008
Förbannade jävla fiskfitta
Just nu är jag jävligt irriterad.
Jag fick låna två Pirates of the Caribbean-filmer och tänkte se på en av dem ikväll. Jag startade filmen i datorn och allting var som det skulle fram tills jag märkte ett fel med ljudet. Man hörde bara musik, inte vad de sa. Jag mixtrade lite och kollade runt lite.
Hittade ett ställe där man kunde ändra ljudspår, varav tre kallades Engelska (USA) och en Regissörens kommentarer eller nåt sånt. Den sistnämnda var redan utesluten.
Den första av de tre "Engelska"-spåren var redan ibockad. Jag testade den andra. Då försvann ljudet helt och hållet. Jag testade den tredje. Då hörde man både musik och dialog. Bra, tänkte jag. Det var enkelt.
Givetvis var det nåt fel. En förbannad jävla kärring berättade om precis allting som skedde i bild, ungefär som att det var blinda människor som kollade på filmen.
Tänk er, ni har haft en tråkig dag och ser äntligen fram emot att se en bra film och bara ta det lugnt. Mitt allting ska en stressad jävla kärring hoppa in och snacka brittiska och berätta vad som händer i bild. "Jack lifts up a bottle of rum". NÄHÄ?! Det ser jag inte! "Jack heads for the Black Pearl which is concealed in the fog"
Om BLINDA människor vill LYSSNA på en film så kan väl filmskaparna för fan spela in filmens ljud på en cd-jävla-skiva och sälja till blinda personer OCH GE FAN I ATT LÅTA EN KÄRRING FÖRSTÖRA ALLTING FÖR OSS SOM KAN SE!!!!
Om det var min egen DVD skulle jag överväga att bryta av den på mitten. Överväga är nog fel ordval. Jag menade garanterat. Om det var min egen DVD skulle jag garanterat förstöra den.
Sånt här kan förstöra en hel jävla dag för mig. Nu kan jag inte sova. Skit också. Jag har utöver irritationen även huvudvärk, vilken känns som om en fotboll sitter och pressar ut skallenbenet inifrån.
Och så är jag pissnödig. Igen. Jag har blivit beroende av te, tror jag. Men det är åtminstone inget onyttigt.
Imorgon ska jag sluta vara irriterad. Jag ska vara glad. Okej? Den som påstår att jag inte är glad ska jag slå på käften. Så förstör inte min dag och påstå att jag inte är glad, okej?
Nejdå, ta det lugnt, jag skojar ju bara. Jag kommer inte vara glad. Men jag ska försöka. Jag kan ju alltid låtsas. Vi får se. Nu ska jag pissa och sen ska jag försöka sova.
Jag fick låna två Pirates of the Caribbean-filmer och tänkte se på en av dem ikväll. Jag startade filmen i datorn och allting var som det skulle fram tills jag märkte ett fel med ljudet. Man hörde bara musik, inte vad de sa. Jag mixtrade lite och kollade runt lite.
Hittade ett ställe där man kunde ändra ljudspår, varav tre kallades Engelska (USA) och en Regissörens kommentarer eller nåt sånt. Den sistnämnda var redan utesluten.
Den första av de tre "Engelska"-spåren var redan ibockad. Jag testade den andra. Då försvann ljudet helt och hållet. Jag testade den tredje. Då hörde man både musik och dialog. Bra, tänkte jag. Det var enkelt.
Givetvis var det nåt fel. En förbannad jävla kärring berättade om precis allting som skedde i bild, ungefär som att det var blinda människor som kollade på filmen.
Tänk er, ni har haft en tråkig dag och ser äntligen fram emot att se en bra film och bara ta det lugnt. Mitt allting ska en stressad jävla kärring hoppa in och snacka brittiska och berätta vad som händer i bild. "Jack lifts up a bottle of rum". NÄHÄ?! Det ser jag inte! "Jack heads for the Black Pearl which is concealed in the fog"
Om BLINDA människor vill LYSSNA på en film så kan väl filmskaparna för fan spela in filmens ljud på en cd-jävla-skiva och sälja till blinda personer OCH GE FAN I ATT LÅTA EN KÄRRING FÖRSTÖRA ALLTING FÖR OSS SOM KAN SE!!!!
Om det var min egen DVD skulle jag överväga att bryta av den på mitten. Överväga är nog fel ordval. Jag menade garanterat. Om det var min egen DVD skulle jag garanterat förstöra den.
Sånt här kan förstöra en hel jävla dag för mig. Nu kan jag inte sova. Skit också. Jag har utöver irritationen även huvudvärk, vilken känns som om en fotboll sitter och pressar ut skallenbenet inifrån.
Och så är jag pissnödig. Igen. Jag har blivit beroende av te, tror jag. Men det är åtminstone inget onyttigt.
Imorgon ska jag sluta vara irriterad. Jag ska vara glad. Okej? Den som påstår att jag inte är glad ska jag slå på käften. Så förstör inte min dag och påstå att jag inte är glad, okej?
Nejdå, ta det lugnt, jag skojar ju bara. Jag kommer inte vara glad. Men jag ska försöka. Jag kan ju alltid låtsas. Vi får se. Nu ska jag pissa och sen ska jag försöka sova.
måndag 8 september 2008
bla bla
Klockan är 1:41 enligt min klocka... Jag borde förmodligen sova men jag orkar, ironiskt nog, inte. Jag vill inte vakna och känna att ytterligare en jobbig dag väntar.
Som jag nämnde tidigare skulle jag och pappa se en "dokumentär" om konspirationer kring 11 september. Det var ganska intressant men samtidigt ganska meningslöst. De kom inte fram till någonting, vilket i och för sig kanske är meningen - att låta tittarna välja själva. Men någonstans ville jag att de skulle gå djupare in i ämnet. Det kändes mest ganska ytligt.
Jag tänker kalla den dokumentär även fast det inte riktigt var en sådan i mitt tycke.
De utredde mest varför och hur World Trade Center 7 rasade. Alla vet ju att tvillingtornen rasade, men inte lika många vet att WTC 7 också gjorde det. Konspirationsteoretikerna (är det ens ett ord?) menade att tornet rasade alltför symmetriskt och alltför lätt. De hävdade att bränderna inte var tillräckligt stora/starka för att rasera hela byggnaden och hänvisade till andra byggnader i ungefär samma storlek som stått i brand en längre stund än WTC 7 utan att rasa. Sättet WTC 7 rasade var förvånansvärt lik en kontrollerad rivning.
Skeptikerna lade fram några bevis, eller snarare teorier, som talade för att det visst var branden som orsakade raset. Såhär höll det på mest hela tiden.
Jag tänker vara lite vågad och dra slutsatsen att det ligger något lurt bakom allting. Men jag vill dessutom ta med andra saker än WTC 7. Man bör se helheten. Pentagon, t.ex. Ifrån den händelsen finns övervakningsbilder på vilka man inte ser ett plan störta in i byggnaden. Det är något, men inte ett flygplan. Det var alldeles för litet. Så vitt jag läst finns det inget vittne som sett ett flygplan heller. Ett flygplan som flyger så lågt måste ha setts av någon.
Äh, jag orkar fan inte skriva mer. Det känns lite... ointressant. Kanske en annan gång.
Som jag nämnde tidigare skulle jag och pappa se en "dokumentär" om konspirationer kring 11 september. Det var ganska intressant men samtidigt ganska meningslöst. De kom inte fram till någonting, vilket i och för sig kanske är meningen - att låta tittarna välja själva. Men någonstans ville jag att de skulle gå djupare in i ämnet. Det kändes mest ganska ytligt.
Jag tänker kalla den dokumentär även fast det inte riktigt var en sådan i mitt tycke.
De utredde mest varför och hur World Trade Center 7 rasade. Alla vet ju att tvillingtornen rasade, men inte lika många vet att WTC 7 också gjorde det. Konspirationsteoretikerna (är det ens ett ord?) menade att tornet rasade alltför symmetriskt och alltför lätt. De hävdade att bränderna inte var tillräckligt stora/starka för att rasera hela byggnaden och hänvisade till andra byggnader i ungefär samma storlek som stått i brand en längre stund än WTC 7 utan att rasa. Sättet WTC 7 rasade var förvånansvärt lik en kontrollerad rivning.
Skeptikerna lade fram några bevis, eller snarare teorier, som talade för att det visst var branden som orsakade raset. Såhär höll det på mest hela tiden.
Jag tänker vara lite vågad och dra slutsatsen att det ligger något lurt bakom allting. Men jag vill dessutom ta med andra saker än WTC 7. Man bör se helheten. Pentagon, t.ex. Ifrån den händelsen finns övervakningsbilder på vilka man inte ser ett plan störta in i byggnaden. Det är något, men inte ett flygplan. Det var alldeles för litet. Så vitt jag läst finns det inget vittne som sett ett flygplan heller. Ett flygplan som flyger så lågt måste ha setts av någon.
Äh, jag orkar fan inte skriva mer. Det känns lite... ointressant. Kanske en annan gång.
söndag 7 september 2008
Den 7 september
Det vardagliga livet spinner på ungefär som vanligt... Även om saknaden efter farmor känns oerhört så kan man inte gräva ned sig själv helt och hållet. Det går bra så länge man gör något, när man kan fokusera på något annat. Men när man är själv, främst på kvällarna, känns tomheten igen. Det finns så många saker jag helt plötsligt förknippar med farmor. Som idag när jag hade nåt litet kladd på fingrarna. Av ren reflex torkade jag bort det på mina byxor. Farmor brukade alltid lägga märke till när jag gjorde så...
Nåväl... Tiden fram till och inklusive begravningen kommer vara den hårdaste. Efter det kommer det vara lite lättare att gå vidare, hoppas jag.
Igår var en ganska ljus dag. Jag träffade först Teresia. Vi gick ut med hennes kusin Unna igen. Den här gången var hon inte lika blyg, så jag fick äntligen se hur hon egentligen är. Det visade sig att hon är precis lika busig som hon ser ut att vara. Vi lekte i ungefär en timme, tror jag, och det var kul trots regnet.
Efter det gick jag hem till David. Vi spelade lite kort och sedan FIFA 08. Det var också trevligt. När jag kom hem såg jag lite av Pirates of the Caribbean på TV4+ men jag lyckades på nåt makalöst sätt somna till en stund - sittandes - på golvet... Jag vaknade av att pappa kom hem.
Idag har jag varit sugen att se på film. Men vi har ingen spännande film hemma. Ska förmodligen låna någon av David imorgon. Vi får se.
Snart ska jag och pappa se ett program på SVT2. Klockan 22.00 börjar det. Det handlar om konspirationer kring 11 september-attackerna. Jag gillar konspirationsteorier. Och så gillar jag klassisk musik, allra helst med stråkinstrument och/eller piano. Jag hittade ett stycke med Mahler som jag gillar. Det är 16 minuter och 47 sekunder långt. Jag gillar långa låtar. Jag gillar även te, vilket jag ska fixa i ordning nu.
Adjöken, herr'n. Eller fröken.
Nåväl... Tiden fram till och inklusive begravningen kommer vara den hårdaste. Efter det kommer det vara lite lättare att gå vidare, hoppas jag.
Igår var en ganska ljus dag. Jag träffade först Teresia. Vi gick ut med hennes kusin Unna igen. Den här gången var hon inte lika blyg, så jag fick äntligen se hur hon egentligen är. Det visade sig att hon är precis lika busig som hon ser ut att vara. Vi lekte i ungefär en timme, tror jag, och det var kul trots regnet.
Efter det gick jag hem till David. Vi spelade lite kort och sedan FIFA 08. Det var också trevligt. När jag kom hem såg jag lite av Pirates of the Caribbean på TV4+ men jag lyckades på nåt makalöst sätt somna till en stund - sittandes - på golvet... Jag vaknade av att pappa kom hem.
Idag har jag varit sugen att se på film. Men vi har ingen spännande film hemma. Ska förmodligen låna någon av David imorgon. Vi får se.
Snart ska jag och pappa se ett program på SVT2. Klockan 22.00 börjar det. Det handlar om konspirationer kring 11 september-attackerna. Jag gillar konspirationsteorier. Och så gillar jag klassisk musik, allra helst med stråkinstrument och/eller piano. Jag hittade ett stycke med Mahler som jag gillar. Det är 16 minuter och 47 sekunder långt. Jag gillar långa låtar. Jag gillar även te, vilket jag ska fixa i ordning nu.
Adjöken, herr'n. Eller fröken.
fredag 5 september 2008
Farmor
Igår, den 4 september kl 10.35, somnade farmor in... Vi kommer alla sakna henne, framför allt för att hon var så godhjärtad. Hon var nästan alltid på glatt humör när man träffade henne, med sitt busiga fnittriga skratt... Hon var en kämpe och hennes humor är odödlig. Den bar hon med sig in i det sista.
Det känns tomt just nu. En fin människa har lämnat oss. Men för hennes skull var det bäst. Nu kan hon andas igen, allt hennes lidande är över. Hon kan återförenas med min farfar. Hon kan återförenas med sin bror och med alla andra som tagits ifrån henne. Det är nog där hon ville vara.
Men det är svårt att smälta det här. Det är svårt att förstå och acceptera. Att jag var den sista av oss som såg henne i livet gör det nästan lite svårare. Samtidigt är jag glad över det. Men om jag hade vetat att jag skulle bli den sista av hennes nära och kära att säga hejdå så skulle jag ha gjort det på ett annorlunda vis, berättat för henne att hon var en mycket omtyckt människa.
Vi saknar dig farmor.
Det känns tomt just nu. En fin människa har lämnat oss. Men för hennes skull var det bäst. Nu kan hon andas igen, allt hennes lidande är över. Hon kan återförenas med min farfar. Hon kan återförenas med sin bror och med alla andra som tagits ifrån henne. Det är nog där hon ville vara.
Men det är svårt att smälta det här. Det är svårt att förstå och acceptera. Att jag var den sista av oss som såg henne i livet gör det nästan lite svårare. Samtidigt är jag glad över det. Men om jag hade vetat att jag skulle bli den sista av hennes nära och kära att säga hejdå så skulle jag ha gjort det på ett annorlunda vis, berättat för henne att hon var en mycket omtyckt människa.
Vi saknar dig farmor.
onsdag 3 september 2008
Too many cookies will do crazy things to you
Kl 21.00 ikväll började andra säsongen av Heroes på tv4. Underbart. Jag har saknat det ända sedan sista avsnittet sändes i vintras.
Det fick mig att fundera. I vintras när de avslöjade att det skulle dröja till hösten innan nästa säsong skulle börja sändas, tyckte jag det var en oerhört lång tid kvar, men som vanligt när man ser tillbaka så har det gått hur fort som helst.
Vad har jag egentligen gjort sedan dess? Det jag minns är Korn-konserten den 4 februari. Makalöst bra. Som terapi för själen. Vad mer? Jag såg KISS den 30 maj. Också fantastiskt, mestadels för att det är fenomenet KISS. Sista tiden i skolan var stressig men jag fick bra betyg till slut. Svenska C-kursen var en jävla pina. Jag tog studenten. Jag var i Värmland en månad. Jag jobbade lite grann. Jag slutade i Shinda. Jag har fått god kontakt med Teresia, vilket utan tvekan är sommarens höjdpunkt.
Nu söker jag jobb. Jag är fattig, ganska trött och utsliten. Kvällar som denna kan jag ibland känna hur meningslösheten gnager i bakhuvudet men jag försöker ruska av mig skiten, med olika graders framgångar. Alla kan vi ibland känna hur årstiden påverkar ens sinne negativt, då vi vandrar runt i ett evigt mörker som dessutom överöser oss med iskalla höstskurar eller bitande vinterkyla. Jag kan känna hur hösten och vintern jagar mig även de varmaste sommardagarna, när många andra skuttar omkring i ren lycka. Jag vet inte: det kanske beror på avundsjuka, men ibland är det svårt att glädjas åt andra när man badar i sitt egen elände.
Men ikväll känns det som att hösten är kommen, och jag tror nästan jag känner mig hemma. Jag tror jag trivs i den här årstiden trots allt. Vad jag kan minnas, har jag aldrig känt så förr. Att hösten kan bli bra. Det är en ny känsla. Lite svår att omfamna fullt ut, men det är trevligt ändå och jag kommer nog vänja mig.
Jag ska snart meditera och försöka finna lite balans i sinnet. Jag börjar bli bättre på det, vilket sakta men säkert hjälper min sömn. Jag tackar Teresia som påminner mig varje kväll.
Jag känner mig... jag vet inte. Inte konstig. Det är ju så jag brukar känna mig. Det här är annorlunda.
Jag känner mig alltså annorlunda. Annorlunda, men varken på ett negativt eller positivt sätt. Eller både på ett negativt och positivt sätt, kanske.
Jag har nog ätit för många kakor idag. Det måste vara därför. Jag skyller på det.
Opeth är den ultimata höst- och vintermusiken. Den är så tung och dunkel men jävlig vacker.
Där har vi det. Jag känner mig Opeth ikväll. Härmed förklarar jag Opeth till svenska språkets senaste adjektiv, synonymt med... Det finns inga synonymer ännu. Definition: det är känslan av gemenskap i en mörk stund, ett slags empatisk vän, som giver dig ork och styrka i en annars otrygg tillvaro. Opeth-känslan kan ingivas av såväl en omtyckt människa som musik, poesi eller andra uttrycksformer.
NU RÄCKER DET, ROBIN!
God afton!
Det fick mig att fundera. I vintras när de avslöjade att det skulle dröja till hösten innan nästa säsong skulle börja sändas, tyckte jag det var en oerhört lång tid kvar, men som vanligt när man ser tillbaka så har det gått hur fort som helst.
Vad har jag egentligen gjort sedan dess? Det jag minns är Korn-konserten den 4 februari. Makalöst bra. Som terapi för själen. Vad mer? Jag såg KISS den 30 maj. Också fantastiskt, mestadels för att det är fenomenet KISS. Sista tiden i skolan var stressig men jag fick bra betyg till slut. Svenska C-kursen var en jävla pina. Jag tog studenten. Jag var i Värmland en månad. Jag jobbade lite grann. Jag slutade i Shinda. Jag har fått god kontakt med Teresia, vilket utan tvekan är sommarens höjdpunkt.
Nu söker jag jobb. Jag är fattig, ganska trött och utsliten. Kvällar som denna kan jag ibland känna hur meningslösheten gnager i bakhuvudet men jag försöker ruska av mig skiten, med olika graders framgångar. Alla kan vi ibland känna hur årstiden påverkar ens sinne negativt, då vi vandrar runt i ett evigt mörker som dessutom överöser oss med iskalla höstskurar eller bitande vinterkyla. Jag kan känna hur hösten och vintern jagar mig även de varmaste sommardagarna, när många andra skuttar omkring i ren lycka. Jag vet inte: det kanske beror på avundsjuka, men ibland är det svårt att glädjas åt andra när man badar i sitt egen elände.
Men ikväll känns det som att hösten är kommen, och jag tror nästan jag känner mig hemma. Jag tror jag trivs i den här årstiden trots allt. Vad jag kan minnas, har jag aldrig känt så förr. Att hösten kan bli bra. Det är en ny känsla. Lite svår att omfamna fullt ut, men det är trevligt ändå och jag kommer nog vänja mig.
Jag ska snart meditera och försöka finna lite balans i sinnet. Jag börjar bli bättre på det, vilket sakta men säkert hjälper min sömn. Jag tackar Teresia som påminner mig varje kväll.
Jag känner mig... jag vet inte. Inte konstig. Det är ju så jag brukar känna mig. Det här är annorlunda.
Jag känner mig alltså annorlunda. Annorlunda, men varken på ett negativt eller positivt sätt. Eller både på ett negativt och positivt sätt, kanske.
Jag har nog ätit för många kakor idag. Det måste vara därför. Jag skyller på det.
Opeth är den ultimata höst- och vintermusiken. Den är så tung och dunkel men jävlig vacker.
Där har vi det. Jag känner mig Opeth ikväll. Härmed förklarar jag Opeth till svenska språkets senaste adjektiv, synonymt med... Det finns inga synonymer ännu. Definition: det är känslan av gemenskap i en mörk stund, ett slags empatisk vän, som giver dig ork och styrka i en annars otrygg tillvaro. Opeth-känslan kan ingivas av såväl en omtyckt människa som musik, poesi eller andra uttrycksformer.
NU RÄCKER DET, ROBIN!
God afton!
tisdag 2 september 2008
Jag är så jävla dålig att komma på rubriker
Jag fick just en irriterande tanke att jag måste googla på "rövsvett".
Givetvis finns det ett punkband som heter så... Typiskt. Punknamn är roliga. Rövsvett, Näsblod, Snutslakt, Radioaktiva räkor... Om jag någon gång startar ett punkband, vilket inte lär hända, så ska det fan heta Gristryne eller nåt sånt meningslöst. Bara för att haka på trenden.
Jag funderar på att lyfta på häcken och gå till Hemköp. Jag ska unna mig en iskall Coca-Cola, det är jag fan värd idag när jag har... ehm... gjort ingenting! Okej, jag gjorde potatisgratäng, vilket i sig är en belöning. Den blev ganska god. Och jag har förstås snackat med Teresia via msn. Jag tycker hon ska se till att bli frisk så att jag kan träffa henne.
När jag kommer tillbaka från affären ska jag glo på TV. Family Guy har jag inte sett på länge. Det är lagom dags.
Givetvis finns det ett punkband som heter så... Typiskt. Punknamn är roliga. Rövsvett, Näsblod, Snutslakt, Radioaktiva räkor... Om jag någon gång startar ett punkband, vilket inte lär hända, så ska det fan heta Gristryne eller nåt sånt meningslöst. Bara för att haka på trenden.
Jag funderar på att lyfta på häcken och gå till Hemköp. Jag ska unna mig en iskall Coca-Cola, det är jag fan värd idag när jag har... ehm... gjort ingenting! Okej, jag gjorde potatisgratäng, vilket i sig är en belöning. Den blev ganska god. Och jag har förstås snackat med Teresia via msn. Jag tycker hon ska se till att bli frisk så att jag kan träffa henne.
När jag kommer tillbaka från affären ska jag glo på TV. Family Guy har jag inte sett på länge. Det är lagom dags.
kattjävel, promenad, potatisgratäng, ungar & simcity
Vet ni vad jag hatar just nu? Vår katt. Hon gick in i mitt rum igår kväll och pissade på min datorstol. Jävla äckel.
Idag ska jag gå ut på en promenad. Det ska bli skönt att röra på fläsket lite grann.
Och så ska jag försöka laga potatisgratäng för första gången i mitt liv. Det ska bli spännande. Jag tycker om att laga mat, faktiskt. Fast det brukar vara roligare att äta maten, höhöhö. Risken att jag äter mycket, alldeles för mycket, finns - och därför bör jag nog se till att inte boka in någon fysisk aktivitet efter maten. Jag kommer vara helt svullen, tung och lat om potatisgratängen blir god, vilket den säkerligen blir. Det är ju jag som lagar den, hallå! Jag ska nog redan nu gå in på toa och tömma tarmen som förberedelse.
Teresia har förresten fått en till kusin, en flicka. Det måste vara lite spännande med en ny människa i släkten :D Jag minns när Lucas föddes. Kändes helkonstigt. Det var läskigt att hålla honom första gången, haha. Tänk att den lilla minibiffen bara vägde 2,4 kilo när han föddes; man får multiplicera den vikten med 10 för att komma till hans nuvarande vikt. Man trodde ju att han skulle gå sönder. Grattis till lilla kusinen iaf, Teresia :D
Nu ska jag nog spela lite Simcity en stund. Orkar inte göra så mycket mer ännu.
Förresten, hoppas det gick bra på arbetsintervjun, David!
Idag ska jag gå ut på en promenad. Det ska bli skönt att röra på fläsket lite grann.
Och så ska jag försöka laga potatisgratäng för första gången i mitt liv. Det ska bli spännande. Jag tycker om att laga mat, faktiskt. Fast det brukar vara roligare att äta maten, höhöhö. Risken att jag äter mycket, alldeles för mycket, finns - och därför bör jag nog se till att inte boka in någon fysisk aktivitet efter maten. Jag kommer vara helt svullen, tung och lat om potatisgratängen blir god, vilket den säkerligen blir. Det är ju jag som lagar den, hallå! Jag ska nog redan nu gå in på toa och tömma tarmen som förberedelse.
Teresia har förresten fått en till kusin, en flicka. Det måste vara lite spännande med en ny människa i släkten :D Jag minns när Lucas föddes. Kändes helkonstigt. Det var läskigt att hålla honom första gången, haha. Tänk att den lilla minibiffen bara vägde 2,4 kilo när han föddes; man får multiplicera den vikten med 10 för att komma till hans nuvarande vikt. Man trodde ju att han skulle gå sönder. Grattis till lilla kusinen iaf, Teresia :D
Nu ska jag nog spela lite Simcity en stund. Orkar inte göra så mycket mer ännu.
Förresten, hoppas det gick bra på arbetsintervjun, David!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)