Skitnatt

I stunder som dessa, när Teresia inte är här och när jag inte kan sova, är jag i behov av ord. Men orden har försvunnit och jag har förlorat förmågan att uttrycka mig på ett ärligt och riktigt sätt. Så länge jag kan minnas har jag alltid använt mig av ord när jag varit ensam, men nu när det inte fungerar så känns det som om en del av mig själv fattas. Ensamheten blir ännu värre. Det är nästan att jag vill jämföra mig med en musiker som förlorat hörseln. Jag vet att det låter löjligt, men jag antar att det är svårt att förstå om man inte själv vet hur det är. Personligen har skrivandet varit det enda jag ansett mig vara någorlunda bra på, men nu har jag plötsligt insett att jag inte är bra på det heller. Så det hela avslutas med en fråga jag inte har något svar på, vad fan är jag bra på? Det känns som en fråga som åker direkt ut i intet. Mitt mål i livet går inte ut på att bara vara väldigt snäll, jag vill bidra med något större, och jag trodde alltid jag någon gång skulle kunna lyckas med mina ord. Men det är ju åt helvete nu.

Ursäka emo-tjafset. Jag borde inte vara vaken efter midnatt, det blir bara skit av allting då. Teresia, du anar inte vilken tur det är att jag har dig att krypa ner bredvid. Utan dig skulle varje natt vara såhär, och det är det sista jag vill.

Kreativ och inspirerad

Som jag nämnde tidigare fick jag igång min läslust när vi var i Säfsen, och den sitter fortfarande i. Desto bättre är att jag dessutom kommit gång med en liten berättelse.

Jag gjorde nyligen Teresia sällskap en bit på vägen och när jag gick hem igen så insåg jag vad som brukar inspirera mig: promenader, natur, natten, historia, musik och att höra och läsa andras berättelser. Det är nog viktigt att veta vad som får igång fantasin.

Just nu är jag väldigt trött och jag orkar inte skriva något långt inlägg. Det gör jag i och för sig sällan ändå, så det var väl egentligen ingen nyhet.

Nåja - adjö!

Tillbaka från Säfsen

Nu är vi tillbaka från Säfsen. Jag hade jättetrevligt med Teresia och hennes familj. Tyvärr var inte vädret på vår sida, och jag blev halvt uppäten av knott, men det var ändå avslappnande att vara där. Stugan var fin, även om den var lite stelt inredd, och jag fick faktiskt ro att läsa en del. Jag har börjat på Roms portar, som är den första delen i Conn Igguldens serie Kejsaren. Jag blev så förtjust att jag köpte de andra tre böckerna i samma serie när vi åkte till Borlänge en dag. Hur som helst känner jag mig nöjd resan. Det var verkligen en semester, att för en gång skull kunna släppa allt annat. Riktigt skönt.

Just nu håller jag på med maten och lyssnar på musik. Jag gillar verkligen mat som ska stå i ugnen en lång stund, då sköter det sig självt när man förberett allt och då får jag en chans att lata sig framför datorn.

Ikväll kommer Teresia över och vi ska ha Sims-maraton (och nej, vi är inte trötta på varandra trots att vi spenderat så mycket tid tillsammans). Vi har trots allt inte spelat det på ungefär en vecka.

Nån dag, men inte idag, vill jag faktiskt ta mig tid till att sitta och skriva. Det känns faktiskt som att jag har fått tillräckligt mycket ro i kroppen. Idag är jag dock lite för trött efter resan, men imorgon skulle jag mycket väl kunna skriva någonting. Lugnet från den lediga tiden, och även vistelsen nära naturen, har nog gett mig inspiration. Det känns bra. Att jag ens skriver i bloggen är ju ett gott tecken.

Men nog för idag. Adjö!