RUBRIK!

Jag har verkligen blivit seg på att uppdatera min blogg. Har väl drabbats av nån skrivkramp och det lär knappast bli lättare att återuppta novellskrivandet när jag inte ens orkar skriva i bloggen.

Men jag ska inte klaga. Jag är faktiskt ganska nöjd just nu. Jag har Teresia, vilket är underbart! Jag har nåt att göra om dagarna så jag uppskattar helgerna mer, speciellt eftersom jag sovit med Teresia de tre senaste helgerna (och hon ska sova över här ikväll också, wohooo!). Dessutom funkar ekonomin relativt väl. Vi storhandlade i måndags (om jag inte minns fel) och det finns fortfarande mat kvar. Det känns oerhört mer ekonomiskt än att handla för ca 100 kr om dan.

Synd bara att jag inte kan få anställning på second-handbutiken där jag praktiserar. De verkar behöva folk, men har inte råd, och jag behöver en större eller åtminstone säkrare inkomst.

Jag skulle vilja beskriva exakt hur mycket Teresia betyder för mig, exakt hur underbar hon är. Men inga ord kan göra henne rättvisa. Den här sommaren kändes värre än något annat och hösten hade blivit omöjlig att klara av om det inte vore för att jag hade Teresia. Jag förundras över hur vi kan ha gått från att mest vara en ganska okänd person för varandra till att vara det vi är nu. Det är bara positivt! Men det är intressant hur man kan ha sett en person i tre år utan att veta precis hur underbar den kan vara. Tänk vad mycket jag har gått miste om de åren jag inte känt Teresia... men tänk vad mycket jag njuter nu när jag känner henne. Hon är bäst och den som säger annat är bara bäng i huvudet och vet inte bättre. Om jag är den enda som tycker att hon är bäst så är jag den enda med vett i skallen!

Jag tror och hoppas att Teresia uppskattar dessa ord mer än en dikt med en massa vackra ord och rim och tjosan. Nu ska jag gå iväg och möta den underbara människan!

Titel

Nu har jag sovit över hos Teresia två dar i rad. Det känns så bra! Hennes säng (+ sällskapet förstås) är en tillflyktsort som får mig att glömma världens alla bekymmer. Det enda negativa med att sova med Teresia är att det blir så trist att sova ensam. Jag mår hur som helst jävligt bra tack vare henne :)

Idag ska jag laga potatisgratäng, det var ett tag sen nu. Det ska bli gott. Och så ser jag fram emot att repa imorgon, om det blir nåt alltså. Jag var inte med förra veckan så det känns som att jag måste kompensera lite. Ska försöka hitta på nåt litet riff idag och spela upp det imorgon. Får se hur det går. Sen är det praktik imorgon också. Det känns faktiskt riktigt bra att kunna uppskatta helgen igen. Synd att jag inte kan få anställning där nere, jag skulle behöva både pengar och nåt att göra och jag trivs ganska bra där.

Nu ska jag lägga mig på sängen och lyssna på musik i några minuter, sen ska jag ta basen eller gitarren och spela lite och sen blir det matlagning. Borde städa också men jag tvivlar på att jag orkar, höhö. Kanske medan gratängen står i ugnen. Kanske kanske men troligen inte.

Nåja, hejdå!

Titel

Ikväll åker mamma och brorsan hem igen. Det är faktiskt kul när de är här, synd bara att det alltid ska vara under så värdelösa omständigheter, så det ska bli trist att de åker.

Jag får trösta mig med att jag nästan på en gång sticker hem till Teresia. De ska bjuda på tacos och sen ska jag sova där också, mohahahahahahahaha. Haha. Det ska bli mysigt. Jag har längtat efter det sen sist!

Eftersom jag varit lite seg på att uppdatera min blogg kanske jag borde starta en sådan blogg jag nämnde i något tidigare inlägg, en "modeblogg". När jag bloggat en längre stund så ska jag sedan ta en paus för att jag behöver bearbeta någon bagatell, typ att någon kollat nedsättande på mig eller nåt. Eller bearbeta att Teresia tafsat på mig! :O

Äsch, jag har inget av värde att skriva så jag lägger ner. Adjö!

Trööööött

Just nu är jag ganska frusen, och trött. Speciellt trött faktiskt. Dagen började kl 7, åt frukost och drog till praktiken. Från kl 8.30 till kl 14 bar jag (och Bosse och David) en massa möbler från en lägenhet som skulle rensas. Det känns i kroppen kan jag lova. Vi ska fortsätta imorgon men då är det inte alls lika mycket som ska göras.

Efter praktiken drog jag hem. Vi fikade, sen la jag mig på sängen och råkade somna. Sov en halvtimme kanske, sen åt jag och därefter drog vi till affären och nästan direkt efter det träffade vi David och så småningom Teresia och My och gick ut på en promenad. Klockan var ca 18 när vi gick iväg och ca 21 när jag och Kevin kom hem. Då är det kanske inte så konstigt att jag är frusen, va? 3 timmar i kylan, liksom!

Jag har med andra ord varit ganska aktiv idag. Det är ovanligt!

Imorgon ska jag sova över hos Teresia. Jag längtar oerhört mycket. Det ska bli lika mysigt som vanligt! Jag kommer nog somna väldigt väldigt fort. Jag har mycket energi som behöver återhämtas, då är Teresia den perfekta källan!

Nu måste jag fan sova. Godnatt, era små nötter :D

Titel

7.40 var klockan när jag vaknade imorse. Det räknas som sovmorgon för mig... Jag ska till Arbetsförmedlingen kl 10 idag för att gå på det där Jobbgarantiskiten. Det håller på till 15.30. Det är nästan lite ångest över det hela. Jag avskyr det så mycket att jag har ont i magen. Men men, det är väl bara att härda ut antar jag, som allt annat...

Jag, Kevin, Teresia och My var ute och gick i nästan 2 timmar igår kväll. Det var roligt men jag var ganska frusen när vi kom hem (min ena sko läcker och det var blött ute). Jag ska träffa Teresia ikväll igen och det ska bli väldigt väldigt skönt. Förhoppningsvis ska vi bara stanna inne och mysa. Jag skulle garanterat bli sjuk om jag går ut ikväll igen, det är redan på g.

Nu måste jag in och borsta tänderna och tömma tarmen och så ska jag vara lite social innan jag går iväg. Adíos!

idag igen

Teresia är bäst bäst bäst bäst! Jag ska nog inte rabbla upp alla bra egenskaper för så fort jag säger att hon är fin så ger hon mig en arg blick och säger emot.

Ojdå, förlåt Teresia, jag råkade visst säga att jag tycker du är fin!

Hennes ögon är väldigt unika och fina, hon har en osbecktouch över sin humor (ett mycket ovanligt syndrom, hahaha) och helt enkelt en grym personlighet som utstrålar både positiv energi, omtänksamhet och en välkomnande känsla (iaf för mig, ni andra kan ju gå och rensa ogräs, mohahahahaha). Hon är smart också! Och bäst av allt, she likes me! Men jag tycker om henne pyttelite mer!

Jag är förresten supertrött trots att klockan bara är barnet... men det blir väl så när man vaknat kl 6 i en hel vecka. Det gör inget att jag vaknade så tidigt i helgen, för jag hade ju Teresia bredvid mig (nu skrev jag nästan samma som hon skrev i sin blogg, men det är så det känns). Det var speciellt skönt i Teresias säng. Det var så härligt att jag går runt och saknar hennes säng och är trött hela dagarna.

Nu ska jag väl vara social med mamma, Kevin och pappa en liten stund innan jag går och lägger mig.

Massa kärlek till Teresia. Godnatt och kram till alla andra ;)

idag

I lördags fick jag ett sms av Teresia där hon frågade om jag ville sova över hos henne. Fan vad glad jag blev då! Det räddade hela dagen (som jag ju trodde skulle bli skittrist). Det var oerhört mysigt, och vi sov bättre i hennes säng trots att den är mindre. Jag längtar redan till nästa gång!

Snart ska jag iväg till Jobbcenter och hämta några papper och sedan ska jag till secondhandbutiken och börja praktik. Jag har ingen aning hur länge jag ska praktisera, varken vilka tider eller hur lång praktiken är. Men det visar sig väl. Det ska nog bli skönt att göra lite mer arbete än att bara sitta och söka jobb (som inte finns, som jag redan nämnt).

Ikväll ska vi förmodligen repa också. Det blir inte mycket tid över. Om jag antar att jag ska praktisera till kl 16 så hinner jag hem och laga mat för att sedan gå till replokalen och vara där mellan kl 18-21 och sedan gå hem och förbereda sig för sängen... Nåja, det blir säkert bra.

Låångt

Jag vet inte riktigt hur jag ska känna mig idag. Vanligtvis när jag är lite nere så orkar jag inte riktigt skämta och hålla på. Jag antar att mitt dåliga humör ibland kan gå ut över andra på så vis att jag inte orkar skratta när andra försöker vara roliga. Jag blir osocial helt enkelt. Vissa gånger är det så extremt att jag måste ställa in träffar som jag bestämt med folk. Men idag är det inte riktigt så. Jag är nere men jag vill verkligen inte att det ska gå ut över andra och det har faktiskt inte varit särskilt svårt att skratta åt saker heller. Det är väl inget märkvärdigt egentligen men eftersom det är en ovanlig känsla för mig så måste jag fundera lite kring den. Jag vill veta vad känslor beror på och vad de betyder. Sån är jag.

Det kommer inte hända särskilt mycket idag... Jag är extremt tesugen dock. Har redan druckit två muggar och det kommer nog bli många fler om jag är hemma hela dagen. Antar att kroppen vill kompensera för att jag inte druckit lika mycket te den senaste veckan. Och jag har inte direkt brist på te heller för igår köpte jag ett paket med 100 tepåsar, höhö. Men te är i alla fall ganska nyttigt så det gör väl inget.

Nu kom jag förresten på att jag drömde om en berättelse som jag ville skriva. Det var en skitbra idé men jag har självklart glömt bort den. Jag skyller på att Teresia låg bredvid mig, då är det svårt att fokusera på andra saker än henne, hihi. Men det är en bra sak! Jag tycker om att hon får mig att sluta tänka på allt annat än just henne. Jag tycker även om att hennes doft hänger kvar lite i mitt rum.

Det finns risk för att det här inlägget blir ganska långt. Jag känner att jag vill babbla ut lite onödigt hjärnskräp för annars kommer de jobbiga tankarna. Därför finns det givetvis också en risk att jag klagar på ganska onödiga saker, t.ex. att det är rörigt på mitt skrivbord och jag borde plocka undan. Men jag orkar inte riktigt än.

Jag har lärt mig introt till Für Elise av Beethoven. Snart ska jag nog ta fram basen och öva lite på en cover som jag, Tobbe och Jack ska köra: Alien Ant Farm - Smooth Criminal. Det är egentligen Michael Jackson som gjort den från början men vår version kommer vara mer lik AAF's. Den är enkel men ganska tuff faktiskt.

Nu ska jag koka te. Jag kommer strax. Inte för att ni märker någon skillnad. Det är knappast så att bloggen liveuppdateras.

Aaah, så. Kopp nr 3. Under tiden jag dricker så ska jag nog vara lite olaglig och ladda ned musik. Det är visserligen olagligt men jag tror inte direkt Beethoven kommer och straffknullar mig om jag laddar ned några av hans låtar... Fast vem vet, han kanske får för sig att göra det. Då kommer han förmodligen göra det i samma anda som han skapar musik: 14 minuters episkt dampknull ovanpå ett piano kanske. Sju gånger om.

(Beethovens symfoni nr 7 är 14 minuter lång och spelas på ett piano)

Men i och för sig, stackar'n blev ju döv innan han dog så han kan inte helt säkert höra att det är hans musik jag har laddat ned. Och jag skulle dessutom bli förvånad om han förstår vad nedladdning innebär.

Jaja... Jag vill inte riskera nåt så jag låter bli Beethovens musik just nu. Jag tar nåt annat. Inte Slipknot, dock. 9 förbannade män är inte mycket bättre än en förbannad Beethoven... Hm, Teresia, har du skapat nån musik jag kan ladda ned? ;)

Hopp hopp. Nu byter vi ämne från att bli straffknullad till matlagning. Jag börjar bli hungrig. Nej, inte hungrig. Jag är sugen på nåt. Men min lust att laga mat är fortfarande borta.

Förresten, jag fick ett par högtalare av David (helt gratis, dessutom (det uppskattar jag väldigt mycket)). De är riktigt bra tycker jag. Det är en helt en annan sak att lyssna på musik när man kan höra basen. Me like.

Nu tror jag faktiskt att jag borde börja avrunda detta inlägg. Det blev lite ketchupeffekt, höhö.

Vore lite kul om nån faktiskt orkade läsa precis allt :O

Nåja, hejdå.

Babbel babbel

Jag har blivit väldigt seg på att uppdatera helt plötsligt. Antar att det inte finns så mycket att säga alla gånger.

Veckan som gått har varit lite fram och tillbaka. Det känns bra att ha en sysselsättning men det är fruktansvärt tråkigt att sitta på Jobbcenter och söka jobb som inte finns. Men det gör i alla fall att jag uppskattar de lediga dagarna mer. Annars så har jag väl träffat lite folk, bland annat Teresia. Hon sov över här inatt och det var lika underbart som förra gången. Hon åkte hem för drygt 30 minuter sen och jag saknar henne redan.

Saknad kan förresten vara jobbigt. Den senaste veckan har jag saknat farmor mer än vanligt. Passande nog såg jag nyss att David hade lagt upp en bild på bilddagboken. Jag tror det tagit en stund att faktiskt vänja sig vid att hon är borta. När man kommer till stunder då man tvingas inse sanningen kan det hända att det känns tyngre än vanligt.

Dessutom börjar jag känna någon slags stress. Över vad är jag inte så säker på men det kan möjligen vara allt som har med jobbsökande att göra, den ekonomiska situationen och sådant, att vara i kontakt med myndigheter allt oftare. Jag har aldrig gillat det, kommer aldrig att göra det. Symtomen börjar likna de jag hade när det var som stressigast i skolan: jag är extremt trött, jag får mer finnar, har magproblem, orkar inte sköta kosten lika bra. Jag äter lika mycket mat som tidigare, men mindre nyttig mat och dessutom mer godis. Jag har tappat vikt den senaste tiden. Från ca 85 kg till 78-79 kg på kanske en månad. Jag kan dock garantera att det inte är fettmängden som minskat, det är muskelmassan, och jag som inte ens har särskilt stor muskelmassa att tillgå... det ska nog bli bra att börja praktik nästa vecka. Då kommer jag röra mer på mig. Jag måste börja med fler promenader och träna lite grann på kvällarna. Frågan är om jag orkar. Om jag orkar så kommer jag gå upp lite i vikt igen. Och om jag inte orkar så kommer jag också gå upp i vikt, men då kommer jag svälla som en jävla padda och bli fet och ännu latare igen. Det är musklerna jag behöver träna.

Bla bla, klagomål hela tiden. Klagomålen är inte slut heller! Bilddagboken funkar inte som det borde på min dator. Det hänger sig nästan hela tiden när jag ska kolla på bilder. Det är drygt som fan.

Nu ska jag nog klia mig i arslet eller nåt sånt. Adjö

HEEEEJ! Det var längesen

Gah, jag är redan trött på Jobbcenter. Jag gillar verkligen inte såna saker, de leder ingenvart. Man ska alltså sitta där i två timmar och söka jobb. Men nu lever vi i en stad där det inte dyker upp nya jobb dagligen så det känns onödigt att vara på Jobbcenter fyra dagar i veckan och kolla igenom samma annonser om och om igen. När jag gör grejer så måste jag verkligen känna att det finns nån meningen med det hela, annars blir jag omotiverad och då mår jag inte bra av att göra det.

Jag förstår faktiskt varför många arbetslösa människor blir "lata" med jobbsökandet efter ett tag. I början var jag faktiskt rätt aktiv och kollade ganska ofta, skickade till och med in ett par ansökningar här och där. Men nu när jag känner att det är helt onödigt så ger jag snart fan i det... Jag får leva på socbidrag eller nåt fram till nästa höst då jag (förmodligen) börjar plugga på universitet.

Som jag sa till Malin igår, jag har börjat tvivla lite på vilka åldrar jag ska inrikta mig. Jag vet att jag vill bli lärare, och en del andra säger att jag skulle passa som det, men jag vet som sagt inte vilka åldrar. Först var jag ganska övertygad om att inrikta mig på gymnasieelever men nu känns det faktiskt lite lockande att de yngre. Dels är barn roliga att jobba med tycker jag, dels vill jag kunna vara en lärare som ger barnen motivation att fortsätta plugga. När jag började lågstadiet så hade jag ingen bra lärare, och när man går skolans tre första år med en dålig lärare så förstör det motivationen. Så det vore kul att kunna vara en bra lärare för småttingar.

Jaja, jag lär dra snart.

Jag måste skita innan. Kul att veta va?

Usch, det är känns inte som en bra dag... Jag får glädja mig åt att Teresia ska sova över imorgon, det blir desto mysigare :)

Puss och kram. Men ingen jävla skumbanan

Jaha

Nu sitter jag här och gäspar. Jag vaknade kl 6 och tyckte att det var onödigt att somna om. Det var ganska segt på Jobbcenter. Satt där i 2 timmar och glodde in i datorskärm, sökte jobb... Det var inte alls spännande. Men nu är jag hemma och det känns bra.

Senare ska Teresia och jag ut på en långpromenad, det ska också bli skönt! Efteråt ska vi mysa superduperduperstjärnstoppmycket. Det ser jag fram emot, lika mycket som vanligt :D

Jobbcenter...

Som jag nämnde tidigare ska jag till Jobbcenter imorgon. Det slog mig just att jag ska vara där kl 8. Jag lär gå upp kl 6.30-7.00 ungefär ifall jag ska hinna med frukost och promenaden dit. Jisses! Och för att orka upp så tidigt måste jag ligga och sova inom en timme åtminstone...

Det är verkligen underligt: när jag inte har någon speciell tid att passa på morgonen så vaknar jag oftast tidigt utan att kunna somna om, men när jag sätter alarmet så är det istället omöjligt att gå upp utan att nästan sugas tillbaka i sängen. Så typiskt!

Nåja, nu ska jag lägga mig ned och fantisera om Teresia, mwahaha! Hon är mitt lilla myspervo!

Godnatt!

Det känns som att jag har missbrukat uttropstecken. Måste sluta! Höhö

Den eviga kampen att skriva rubrik...

Söndag idag, tydligen. Jag har inte så superbra koll på dagarna... Imorgon ska jag till Jobbcenter och sitta och söka jobb/praktikplats i två timmar. Måste komma ihåg min mp3 och mina hörlurar. Det ska nog faktiskt bli skönt att ha nåt att göra, även om det är tråkigt. Eftersom jag måste upp tidigt så håller jag en bra dygnrytm. Dessutom behöver jag just känslan av att man gör nåt. Då blir det lättare att uppskatta dagarna som man kan sova lite längre.

Det var meningen att jag, Teresia, Malin och Tommy skulle träffas och äta idag, men jag fick inte tag på Malin och till slut blev jag så hungrig att jag helt enkelt var tvungen att äta nåt annat. Och så passade jag och Teresia på att mysa lite extra, först hemma hos mig och sedan hos henne. Jag saknar henne redan och det känns faktiskt ensamt i sängen varje gång hon inte är där. Men det är i alla fall en bra saknad så jag är väl inte direkt ledsen för det.

Det känns bra att ha Teresia, hon är bäst! :) Imorgon ska vi träffas igen men då ska vi faktiskt inte bara lata oss inomhus, vi ska ut på promenad oavsett hur väder illa vädret är. Då kommer det kännas bra att komma in efteråt!

Jag ska kanske repa med bandet också, får se vad Tobias och Jack har för sig.

Hihi

Teresia, du är visst fin!

Nån dag ska jag skriva ett helt blogginlägg om alla bra saker med dig :D

Fuckyes!

Både skojigt och tråkigt på G idag. Mamma åker hem ikväll, vilket förstås är trist. Jag hinner i alla fall träffa Lucas en liten sväng innan de åker iväg.

Men senare ska jag inte bara träffa Teresia, hon ska sova över. Jag har svårt att begripa hur mysigt det kommer bli! Det är för storslaget för att greppa :O Vi ska dessutom spela Alfapet! Det är jag ganska duktig på om jag minns rätt. Det får bli min hämnd för alla gånger hon kittlar mig, alla gånger hon vunnit i kortspel och så vidare. Payback time! Förmodligen ska vi ut på en promenad också :)

Jag har förresten tänkt på det här med promenader. Det är inte alltid kul att vara ute och gå, speciellt inte när det regnar, men inte fan är det kul att sitta inne och kolla ut mot det dåliga vädret heller. Då kan man lika gärna ge sig ut, bli blöt för att sedan komma in i värmen. Då uppskattar man sitt hem istället för att sitta inne och vara hjärndöd och beklaga sig över att det är så trist överallt. Det är likadant med semestrar. Man tänker att det ska bli så skönt att komma bort en stund, men i slutet av semestern brukar man längta hem.

En liten sak som jag tycker om är att ta av sig strumporna efter en lång dag. Det är nog rätt viktigt att försöka hitta småsaker som är sköna.

Ikväll behöver jag dock inte glädjas åt småsaker, för Teresia ska sova över, och det är en stoooor sak att glädjas över!

Robin tjatig :D

Det är otroligt hur mycket skräp man har på datorn. Jag har rensat lite och kommit upp till 2 gb av värdelöst skit: låtar man aldrig lyssnar på, bilder som folk skickat, gamla program m.m...

Jahaja... Jag saknar Teresia. Jag känner mig så klängig, haha. Det enda jag tänker på vissa stunder är hur mycket jag saknar henne och då har jag så svårt att komma på andra grejer att säga eller göra. Jag vill verkligen inte trötta ut henne så jag får försöka komma på nåt botemedel, åtminstone fram till imorgon då hon ska sova här. Det är verkligen det enda som cirkulerar i huvudet just nu och jag kan inte hela tiden säga att jag längtar. Hihi!

Jag saknar henne! Saknar saknar saknar, längtar längtar längtar! Så, nu har jag tjatat ut mig lite grann :D

Ihihihih

Ovanligt längesen jag skrev i bloggen... Hm hm.

Mamma har varit här sen i söndags. Det har varit kul även om jag sprungit mellan olika ställen hela tiden. Det är trevligt att både mamma och pappa befinner sig i samma hem just nu. Annars saknar man minst en av dem. Det vore kul om mamma och syskonen kunde flytta till Köping... Det vore perfekt. Nåja.

Jag har träffat Teresia en del. Hon är mysig. Hon är definitionen av mysig. Och imorgon ska mysmänniskan sova över, iiiih :D Ni fattar inte hur glad jag är :D :D Jag måste springa i taket tror jag, ih xD

Klarar inte ens av att sitta still :D

Godnatt! Det är visserligen 12 timmar kvar tills jag går och lägger mig men ändå

Rubrik

Du bör läsa föregående inlägg för att förstå vad jag snackar om nu.

Eller så nämner jag kort att jag har problem att skriva berättelser på grund av tider.

På natten kan jag fokusera, det kan jag inte på dan, men jag vill inte sitta uppe hela nätterna. Bla bla, jag var ganska pessimistisk tror jag. Men idag gav jag mig själv en liten knäpp på näsan som sagt. Jag vaknade tidigt så jag satte mig vid datorn redan kl 6.45 eller nåt sånt. Jag började skriva. Det gick ganska bra. Så det verkar som att jag kan göra nåt kreativt med mina sömnproblem. Jag brukar ändå vakna för tidigt. Då kan jag använda det till att skriva istället. Jag orkade fokusera i drygt en timme sedan började det kännas som dag och då gick det inte. Det går fortfarande inte, vilket är anledningen till att detta inlägg känns ovanligt rörigt. Men en timme är bättre än inget.

Nåja, nu ska jag spela

Mycket text, lite rubrik

Ska strax sova tänkte jag. Jag har varit rejält trött nästan hela dan idag. Har inte orkat så mycket. Större delen av tacokvällen kändes det som att ögonlocken var oerhört tunga. Men det var trevligt i alla fall. Gott med mat.

Imorgon kommer kanske mamma och stannar några dar. Det ska bli trevligt. Jag ska även passa på att träffa Teresia om tillfälle ges mellan jag möter mamma på station och Teresia ska träffa Elin. Vi får väl se. Jag hoppas i alla fall vi hinner träffas, speciellt eftersom vi inte har träffats idag. Det är alltid svårt att klara en dag men det är ännu svårare att klara två dar utan Teresia.

Jag har insett en sak som ger upphov till sömnproblem under vissa stunder i livet. Det började i 15-årsåldern då jag fann ett intresse och behov i att uttrycka mig skriftligt. Som ikväll ungefär: jag var (är) trött men ändå startade jag datorn bara för att få skriva av mig lite. Under mina kreativa perioder då jag skriver berättelser så är det värst. Då pressar jag mig själv till att sitta vaken väldigt länge och bara skriva, skriva, skriva. Tyvärr är nattetid den enda tid jag verkligen kan fokusera på sådana saker... Mina psykiska problem är dessutom som värst när jag har för mycket tid att tänka, d.v.s. framför allt nattetid. Det gör det möjligt att dra slutsatsen att äkta konst faktiskt föds ur lidande, som någon vis människa har sagt.

Jag står alltså inför ett val: att leva ut min kreativa sida med den garanterade bieffekten att mitt psyke tar stryk, eller att inte leva ut min kreativa sida och kanske gå miste om en karriär som författare. Det är något jag verkligen vill, vilket kan resultera i känslan av ett misslyckande då jag inte uppnått ett av mina mål i livet. Att lägga det målet på hyllan är inget jag vill göra. Jag vill inte se förbi den önskan. Ni tycker kanske att jag borde vänja mig vid att skriva under dagtid istället. Jag har försökt men det är faktiskt helt omöjligt att producera nånting bra.

En taktik som möjligen, men bara kanske, skulle funka är att ta små perioder då jag skriver på natten. Tänk er att man jobbar nattskift eller något. Det finns minst två saker som skulle kunna stoppa en käpp i det hjulet: 1) att jag får ett riktigt jobb så att jag måste sova varje natten eller 2) att mitt tålamod och min motivation protesterar. Jag kan tänka mig att jag ger upp om jag inte skriver på ett par veckor. Jag får finslipa planen lite. Kanske ta en "nattskiftsvecka" då jag planerar och även börjar skriva för att sedan skriva resten under dagen och därefter ta ytterliggare ett "nattskift" och redigera. Det kan ju funka. Frågan då är väl snarare om jag har förmågan att av egen kraft vrida och vända på dygn fram och tillbaka.

Så länge jag inte kommer ner i en psykisk svacka kan det gå men om jag hamnar där så är det kört. Det är vääääldigt svårt att vända tillbaka till ett normalt dygn. Senast lyckades jag med Teresias hjälp (även om du inte gjorde det medvetet). Mitt i all skit som pågick såg jag ett nöje att prata med Teresia och eftersom hennes dygnsrytm var tusen gånger bättre än min så försökte jag anpassa mig lite. Nu har jag inga större problem med det, trots att jag säkerligen är lika trött... Men ändå, varje förbättring räknas ju. Jag kan för övrigt vara trött tillsammans med någon. Det är helt jävla underbart tycker jag.

Behöver jag säga att jag känner mig "kreativ"? Jag ska anteckna min idé men än så länge vill jag inte sitta uppe på natten och skriva, för jag vill fortsätta ha en Teresia-anpassad dygnsrytm. Jag kan tänka mig att senast sitta uppe till klockan 1 men absolut inte senare. Självdisciplin lär krävas. Tyvärr orkar jag inte alltid bry mig om att vara självdisciplinerad, ironiskt nog. Men nu jävlar ska jag ha disciplin! Sabrin, jag tror inte du läst såhär långt, men du kommer ihåg vår deal va? Förbättra oss själva för någon annan, mmkey? Och Teresia, du har redan hjälpt mig med mycket och du kommer säkerligen fortsätta hjälpa mig med mycket oavsett om du anstränger dig eller inte. Jag tycker om dig!

Nu får det fan vara nog! Jag ska hitta på en jävla rubrik, trycka på "spara nu"-knappen och sedan på "Publicera inlägg"-knappen. Säkert kommer jag läsa igenom texten och redigera nåt också... typiskt.

Skojigt ^^

Haha, jag måste berätta en sak. I torsdags kväll var jag, David, Teresia och My ute på promenad. Jag och David småbråkade som vi brukar göra, på låtsas förstås. Vid ett tillfälle tacklades jag av David och jag tyckte inte det var lämpligt att bara ta emot så jag gav tillbaka. Det blev dock lite dålig timing för när jag tacklade David så råkade han sätta ena foten på en lerig gräsmatta som dessutom lutade nedåt. Halva David gled iväg och andra halvan av David stod kvar på asfalten. Jag har aldrig sett en sån ovig människa gå ner i spagat tidigare, hahahaha. Tyvärr måste man erkänna att det såg jävligt kul ut, men David, förlåt: det var verkligen inte meningen ^^

David stod även för en annan höjdare under kvällen. My skulle demonstrera hur vig hon är. David blev uppenbart chockerad. Det såg man på honom. Det går dessvärre inte att beskriva hur jävla roligt det såg ut men det var ungefär som att han såg Påven flyga på en sopborste, eller nåt.

Det var kul.

Teresia var här några timmar igår kväll. Det var mysigt. Som vanligt blev jag kittlad. Och som vanligt ramlade jag ner från sängen ett par gånger, haha.

Jaja. Ikväll blir det tacokväll. Hos Bosse, tror jag. Det ska bli kul. Och gott.

Nu ska jag spela.