Rubriklös

Idag ska jag åka till Västerås med David. Teresia och hennes kompis Hanna ska också åka med men de ska gå för sig själva och jag och David går tillsammans. Jag ska bl.a. kolla efter minneskort till den nya kameran som jag fick av Malin (tack än en gång!) men jag ska också försöka hitta julklappar åt folk. Lite för sent ute, men ändå. Nåväl. Vi ska äta på Max tror jag, vilket innebär att jag då har ätit snabbmat tre dar i rad. Börjar svälla snart, höhö.

Nyår ska jag fira hemma hos Teresia. Det känns bra. Känns dock lite ovanligt. Så länge jag kan minnas har jag varje år firat antingen jul eller nyår med släkten på pappas sida, men på årets julafton var jag hos mamma och på nyår ska jag vara med Teresia. Ibland oroar jag mig nog lite för att andra tror att jag sviker dem men det är ju knappast det jag är ute efter. Julen bryr mig inte särskilt mycket om, men min lilla lillebror gör det och jag bryr mig om honom, vilket var den största anledningen till att jag åkte till Storfors. Och vad gäller nyår så tycker jag det är lite uttjatat med alkohol och att kolla på fyrverkerier så det ska bli mysigt att typ... göra nåt annorlunda.

Nåja, det blir säkert skitbra. Adjö.

Julafton x2

Julafton #1 och #2 är nu avverkade. Julafton #1 firades igår hemma hos syster Tina med hennes pojkvän Andreas, bröderna Kevin och Lucas, mamma samt Martina och Kevins pappa. Det var trevligt faktiskt. Jag, Kevin och Andreas satt och spelade Playstation 3 ganska mycket. Julafton #2 var hos Johnny. Då var det jag, mamma, Lucas, Johnny och hans föräldrar.

Den bästa julklappen har varit att se Lucas så glad och att träffa familjen överhuvudtaget. Lucas har verkligen varit jättemysig idag. Han väckte mig kl 8 och vi har lekt nästan nonstop sedan dess fram till kl 20. Sammanlagt har jag haft 30 minuter, kanske en timmes "rast". Det tar ut sin rätt, kan jag lova. Jag är astrött. Det blir inte bättre av att jag ätit så jävla mycket. Men det har varit värt det.

Nu ska jag sitta och löka en stund, kanske se på nån film om jag orkar. Och imorgon åker jag hem igen. På fredag fyller Teresia år, och jag vet vad jag ska köpa, men jag vet inte var jag ska köpa det. Men det ordnar sig.

Nu orkar jag inte skriva mer. Adjö!

Storfors

Nu är jag tillbaka i den lilla hålan igen. Det spelar ingen roll hur mycket jag än älskar min familj, det är ändå nånting med Storfors som ger mig krypningar. Jag gillar verkligen inte det här stället. Förmodligen är det av den enkla anledningen att jag spenderade en jävla massa helvetiska år här, så för mig är det så starkt förknippat med elände. Många gånger när jag ska åka hit så får jag t.o.m. kroppsliga symtom och blir sjuk, som enligt min teori är nåt undermedvetet försvar från min sida.

Nåja

Jag är här för att fira jul. Vi ska till Martina och hennes pojkvän imorgon redan. Det ska bli trevligt. På torsdag åker jag hem igen.

Jag saknar Teresia obeskrivligt mycket redan! Gah!

Titel

Nu har jag sovit över hos Teresia två nätter i rad och det har varit lika underbart som alltid. Även fast vi inte alltid gör så mycket så är det härligt. Det är också skönt att vi kan umgås men ändå göra skilda saker. Jag kan exempelvis sitta och spela Sims på hennes laptop medan hon slår in julklappar men det är ändå lika mysigt. Och även om det inte finns nåt att göra så hittar vi på nåt att göra. I like it!

Senare idag ska jag förresten följa med Teresia och hennes familj till Västerås och hälsa på hennes morbrors familj. Lilla Unna blir två år så det blir väl kalas i hennes ära, antar jag. Det ska bli kul i alla fall.

Jag är nöjd över att jag kommit igång med mitt skrivande. Jag ska verkligen försöka skriva lite grann varje dag och bli klar med en berättelse. Men jag ska inte vara överambitiös, vilket jag har en tendens att vara när det gäller mina berättelser. Jag brukar komma på jättemycket men i slutändan orkar jag inte skriva allt. Nu ska jag skriva handlingen i stort, med ganska korta kapitel, och då kanske jag får känslan av att jag snabbare kommer nånvart. I efterhand kan jag sedan, om jag känner för det, utveckla och till och med lägga till helt nya kapitel och konflikter.

Det är lite lustigt, jag kommer ihåg en sak som min svenskalärare sa angående berättelser. Detta var i ettan och det som gör det lustigt är att hon bara nämnde det en gång, men det sitter ännu. Det var trots allt över tre år sen. Hur som helst, hon sa att man ska undvika vardagliga adjektiv som "stor" och "liten" för det säger inte så mycket, man ska försöka varva långa och korta meningar. Verkar faktiskt ganska rimligt, så jag försöker ha det i åtanke.

Nu ska jag skriva på min berättelse. Adjö!

Måste måste måste

Fem dagar kvar till julafton. Julen blir mindre speciell för varje år som går. När jag var liten var det förstås jättekul att få julklappar men nu när jag är äldre så känns det mest som att folk köper julklappar för att de alltid har gjort det, som att man måste göra det. Och jag är en person som avskyr "måsten". Jag upplever det som att folk tycker att man är snål när man inte köper julklappar och jag vill inte framstå som snål (för det är jag egentligen inte). Då blir det ytterligare ett "måste". Dessutom kan jag verkligen inte köpa julklappar i år. Det känns ännu sämre. Jag har drygt 150 kr kvar och det ska räcka till mat till nästa gång jag får pengar (antagligen dan före julafton)

Jag känner mig lite grinig idag. Vet inte varför. Är kanske ovanligt trött. Men jag har också rätt att ha en dålig dag så jag grämer mig inte så mycket över det, det går över. Just idag känns det dock som att jag är den som brukar hålla upp många andra, som att jag tar ansvar över mer/fler än jag egentligen borde. Däremot vet jag att jag inte tar ordentligt ansvar över mig själv emellanåt. Jag vet inte ens om jag orkar laga mat idag. Det är ytterligare ett måste. Jag måste laga mat, men jag borde vara van vid det eftersom jag lagar mat varje dag.

Många säger visserligen att man bara måste göra två saker, det är att välja och att dö. Man kan välja att inte laga mat men då får man ta konsekvenserna. Men jag vill äta och för att kunna äta måste jag göra vissa grejer. Jag vill ha ett jobb, då måste jag göra andra grejer. Ni fattar, va? Det finns fler måsten ändå.

Antar att man bara måste trampa på. Det är inte så mycket att klaga över. Man kan inte vara glad varje dag. Men man kan inte heller vara deprimerad varje dag. Om man är det så är det förmodligen sig själv man behöver förändra. Man bör först och främst sluta tycka synd om sig själv.

Jag kan i alla fall glädja mig åt att min kreativitet börjar ta fart. Ska nog till och med börja på en berättelse idag. Jag är på skrivarhumör. Det är åtminstone nånting bra. Jag har även en bra flickvän. Ännu en sak som är bra. Och jag ska sova över hos min braiga flickvän ikväll. Då kommer jag automatiskt bli gladare.

Nu ska jag vara motsägelsefull och sitta inne på mitt rum ett tag, fylld av självömkan och lyssna på lite halvdeppig musik. Men om en liten stund ska jag som sagt skriva, sedan sätta på glad och energisk musik, tänka på min flickvän, tänka på allt bra. Och när jag är glad, ska jag resa på mig och fortsätta vara glad. Det är inget jag måste göra, men jag vill och jag ska.

(Att övertala sig själv saker är förvånansvärt effektivt, tro't eller ej)

Hej

Jaha, då var det fredag igen. Det känns bra. Jag var inte på praktiken idag. Vaknade mellan 5-5.30 med en trötthet och huvudvärk som liknade migrän. Men den avtog faktiskt ganska snabbt och det var skönt att slippa migrän i alla fall. Vid 9-tiden gick jag faktiskt hem till Teresia och gjorde henne sällskap vid frukost. Vi busade lite som vanligt, moha, sen gjorde jag henne sällskap en bit på väg till hennes jobb. Sedan gick jag hem och har suttit vid datorn sen dess.

Men snart ska jag faktiskt gå iväg. Ska till socialförvaltningen och lämna tilläggsansökan som det så fint heter. Socbidrag i vardagliga termer. Därefter ska jag handla lite och äta innan Teresia komma hit. Då ska vi upp på stan och sen hem till henne igen och vara där en stund. Dääärefter ska jag hem igen (och spela Sims 2 på Teresias laptop). Och senare på kvällen ska jag gå iväg och möta Teresia.

Jag kommer ha gått igenom ytterdörren väldigt många gånger innan dagen är slut...

Nåja. Nu vet ni det också.

Jag vill förresten se Sagan om Ringen och de andra två filmerna i trilogin igen. Nåväl. Nu ska jag gå, så hejdå.

Eftertänksamhet innan förnimmelsen av ett nytt perspektiv på ingenting

Det var bara några timmar sen sist men jag vill träffa Teresia igen. Myspysa lite, höhö. Imorgon kommer vi bara hinna träffas en stund innan hon börjar jobba och på torsdag blir det nog bara på hennes rast, men på fredag, då jävlar, då ska hon sova över hos mig. Jag ska tydligen få låna hennes laptop och spela Sims, mohaha, hon ska nämligen på nån liten fest hos My. Då har jag nåt jag kan underhålla ensamma mig med.

Haha, jag och Teresia hade så kul idag. Gudars skymning vad det är kul att håna människor. Rubriken till detta inlägg är ett sådant, ett hån. Meningslöst och förbannat osammanhängande, bara en massa fina ord som nån kollat upp i en ordbok och placerat i en mening medan dess sanna innebörd och sammanhang gått honom/henne förbi. Jag tror bara Teresia och Malin kan gissa vem jag hånar. Hihi. Hur som helst, det är skönt när man inser att man slipper undan vissa som har varit lite av en plåga tidigare. Sånt bör man glädja sig åt: att man blivit kvitt glädjedödare.

Nåja.

Idag har jag repat med Anders och Linda. Vi gjorde inte så mycket men vi har i alla fall kommit överens om vissa mål. Vi ska bli bättre helt enkelt. Igår repade jag förresten med Tobbe och Jack, vilket vi även ska göra imorgon, men hur som helst, vi har gjort klart vår allra första låt och vi satte covern någorlunda bra. Vi har sedan tidigare påbörjat ett antal låtar och vanligtvis har vi kört igenom dem lite slumpmässigt, men aldrig avslutat en hel låt, men igår körde vi först och främst låt nr 1, och det blev bättre organiserat och vi lade all fokus på just den låten. Den blev klar och den låter bra. Vi behöver mest finslipa timing och sånt så sitter den.

Det vore kul om min dator pallade Guitar pro, då skulle jag sitta hemma och fixa låtar. Det är lite svårt och omotiverande att göra det på en bas utan förstärkare. Dessutom vore det bra eftersom man kan använda det programmet för att kompa.

Nåväl, nog om musik.

Jag läntar redan till helgen.

Jag är så glad att jag har Teresia! Och jag är faktiskt ganska nöjd över att jag har börjat läsa. Jag läser något, om än ganska lite, varje dag, och det märks genast att min fantasi har lagt i första växeln, vilket kommer förbättra och inspirera mitt skrivande. Så det är på gång i alla fall. Jag ska förresten skriva en recension för varje bok jag läser ut framöver, mest för min egen skull och hålla igång skrivandet även om jag inte hittar på berättelser. Jag tänker dock inte lägga upp recensioner på bilddagboken eller i bloggen och betygsätta dem och grejer, det känns mest löjligt. "Jag rekommenderar starkt denna bok då den behandlar ett ämne som inte fått den uppmärksamhet som förtjänas och, framför allt, är nödvändig. Satiren vävs på ett obeskrivligt vackert sätt in i en djungel av än vackrare ord, som bildar fullständigt poetiska meningar. Varje punkt och kommatecken känns som ett slag i ansiktet. Den öppnar ögonen på de som blundar, den blir som smaklökar på tungan på den människa som inte smakar på livet utan bara sväljer allt utan eftertanke, vilket efterlämnar en bitter smak." Ja, ni förstår, allt meningslös jävla pladder som ingen är intresserad av att läsa ändå. Sådant ska jag undvika.

Hursomhelst, det är utmärkt att sitta vid köksbordet och läsa medan jag spelar musik från datorn i mitt rum när jag ändå har lite dötid på 20 minuter eller så. Det blir så lagom på nåt vis. Förresten, lagom är så svenskt. Men det gör inget, för jag brukar ändå pendla från sida till sida, antingen för mycket eller för lite av allting, så det är bara skönt att befinna sig mitt i emellanåt. Idag är ett exempel då jag befinner mig långt åt helvete åt ett visst håll: jag är oerhört stimmig i skallen, ovanligt klantig och vimsig, men jag har samtidigt känt mig ganska social och skämtsam och som att jag vill berätta mycket. Det kanske märks förresten. Jag tror jag är lite manisk. Har såna perioder ibland. De är dock korta och brukar följas av extrem trötthet. Så förmodligen kommer jag vara jävligt seg imorgon, kanske till och med på dåligt humör, men det ska jag också försöka undvika.

Jisses vad mycket det blev. Jag som bara hade tänkt nämna Teresia, för att påminna världen om vem jag är kär i, samt att musikskapandet går relativt bra.

Nu ska jag äta lite, sen blir det sängen.

Uppdatering

Jag har inte lagt ner bloggen! Jag är bara ganska upptagen med två saker på alla hål och kanter!

(Haha! Det är nog bara Teresia som fattar ovanstående. Det är en intern sak xD)

Kanske borde vara lite seriös i alla fall. För min del finns det inte så mycket att skriva om längre. Jag trivs bra på praktiken, jag har en skitbra flickvän som är helt underbar att umgås med även fast vi inte alltid gör nåt "speciellt" så blir det speciellt. Mitt självförtroende är på en ganska balanserad nivå just nu och jag känner mig rent allmänt inte lika rädd för saker och ting längre.

Samtidigt känns det rent ut sagt uruselt att jag inte har pengar. Det räcker förmodligen precis till mat den här månaden, vilket förstås är mycket mer tillfredställande än att inte ha råd till mat, så det är jag nöjd med, men det känns ganska värdelöst att inte kunna köpa ordentliga julklappar till folk. Om jag ens har råd med nån julklapp överhuvudtaget.

Jag har återupptagit läsandet lite grann i alla fall. Det känns bra! Jag läser just nu Volvo Lastvagnar som är skriven av Erland Loe, en norrman som även skrivit Naiv.Super. Hans stil är väldigt unik så det är kul att läsa. Oerhört lättläst dessutom. Jag har samlat på mig sju stycken böcker de senaste två veckorna (de kostar bara 1-3 kr där jag praktiserar så jag anser att jag har råd).

Men det händer inte så mycket annars. Jag praktiserar, repar med bandet emellanåt och umgås oftast med Teresia. Jag gillar det (särskilt det jag nämnde sist, förstås ;D) men det är nog inte lika kul att läsa om. Så jag låter bli att skriva om det, helt enkelt. Jag är ju inte direkt engagerad i nåt politiskt eller nåt annat heller. Känns meningslöst att skriva om sånt i sin blogg ändå. På sin höjd kan man få några läsare som antingen instämmer eller som inte instämmer. Jag tror inte någon, förutom de idiotiska modebloggsläsande fjortisfittorna, påverkas av det de läser om i andras bloggar.

Jag måste nog ta en bloggpaus. Måste bearbeta... öh... ehm... att mina strumpor blev blöta häromdagen. Hahaha xD Gud vad jag älskar att håna folk ibland!

Okej, det finns en sak jag fortfarande är engagerad i förutom nära och kära och livet i allmänhet: det är musik. Det intresset kommer aldrig dö ut. Sabrin skickade ett par låtar för nån vecka sen. Asgrym musik. Jävligt lugn och vacker. Min musiksmak har ändrats ganska mycket på bara ett år. Jag lyssnar på mer klassisk, mer vanlig rock/hårdrock och mer progressiv musik.

Jag har kommit ifrån den hjärndöda tvåtakts-slaktamänniskor-dödsmetalen. Den är... ja, hjärndöd. Det finns fortfarande bra dödsmetal och jag älskar fortfarande hård musik. Men det måste vara genomtänkt. Cannibal Corpse och Slayer och dylik hård musik känns ganska ointressant även fast de säkert är jätteduktiga på sina respektive instrument. Det saknas ändå känsla i musiken, eller det blir kanske snarare en utnött känsla när det bara består av en massa blastbeat (väldigt snabba trummor, skulle man kunna säga), growlande morrmorr och Satan-gräver-upp-våra-döda-kroppar-och-knullar-oss-alla-i-våra-kalla-och-likstela-rövhål-texter.

Jag lyssnar närsomhelst hellre på Beethoven eller Between the Buried and Me eller Iron Maiden eller Lars Winnerbäck eller Stone Sour eller Tracy Chapman eller Meshuggah eller Bach eller Triology eller Opeth eller Cannibal Corpse. Nej, inte det sista förstås.

Nejfan, nu ska jag stoppa in kycklingen i ugnen.
(Undrar om nån tolkar det som nåt sexuellt?)

Och ikväll ska jag sova över hos Teresia! Jag var på väg att skriva "mums!" men jag har ingen aning om varför jag tänkte det. Det ska i alla fall bli kul!

Mums!

Jag gjorde det ändå!

Hejdå.

Klart som korvspad

Just nu sitter jag hemma hos Teresia medan hon springer omkring och städar (och asgarvar i köket av nån anledning). Vid 18.30 ungefär kommer David hit sen ska vi tre och Seth, om jag inte minns fel, gå bio och se Max Payne. Det ska bli intressant. Spelen är i alla fall bra, får se om filmen är lika bra.

Nu orkar jag inte skriva mer.

RUBRIK!

Jag har verkligen blivit seg på att uppdatera min blogg. Har väl drabbats av nån skrivkramp och det lär knappast bli lättare att återuppta novellskrivandet när jag inte ens orkar skriva i bloggen.

Men jag ska inte klaga. Jag är faktiskt ganska nöjd just nu. Jag har Teresia, vilket är underbart! Jag har nåt att göra om dagarna så jag uppskattar helgerna mer, speciellt eftersom jag sovit med Teresia de tre senaste helgerna (och hon ska sova över här ikväll också, wohooo!). Dessutom funkar ekonomin relativt väl. Vi storhandlade i måndags (om jag inte minns fel) och det finns fortfarande mat kvar. Det känns oerhört mer ekonomiskt än att handla för ca 100 kr om dan.

Synd bara att jag inte kan få anställning på second-handbutiken där jag praktiserar. De verkar behöva folk, men har inte råd, och jag behöver en större eller åtminstone säkrare inkomst.

Jag skulle vilja beskriva exakt hur mycket Teresia betyder för mig, exakt hur underbar hon är. Men inga ord kan göra henne rättvisa. Den här sommaren kändes värre än något annat och hösten hade blivit omöjlig att klara av om det inte vore för att jag hade Teresia. Jag förundras över hur vi kan ha gått från att mest vara en ganska okänd person för varandra till att vara det vi är nu. Det är bara positivt! Men det är intressant hur man kan ha sett en person i tre år utan att veta precis hur underbar den kan vara. Tänk vad mycket jag har gått miste om de åren jag inte känt Teresia... men tänk vad mycket jag njuter nu när jag känner henne. Hon är bäst och den som säger annat är bara bäng i huvudet och vet inte bättre. Om jag är den enda som tycker att hon är bäst så är jag den enda med vett i skallen!

Jag tror och hoppas att Teresia uppskattar dessa ord mer än en dikt med en massa vackra ord och rim och tjosan. Nu ska jag gå iväg och möta den underbara människan!

Titel

Nu har jag sovit över hos Teresia två dar i rad. Det känns så bra! Hennes säng (+ sällskapet förstås) är en tillflyktsort som får mig att glömma världens alla bekymmer. Det enda negativa med att sova med Teresia är att det blir så trist att sova ensam. Jag mår hur som helst jävligt bra tack vare henne :)

Idag ska jag laga potatisgratäng, det var ett tag sen nu. Det ska bli gott. Och så ser jag fram emot att repa imorgon, om det blir nåt alltså. Jag var inte med förra veckan så det känns som att jag måste kompensera lite. Ska försöka hitta på nåt litet riff idag och spela upp det imorgon. Får se hur det går. Sen är det praktik imorgon också. Det känns faktiskt riktigt bra att kunna uppskatta helgen igen. Synd att jag inte kan få anställning där nere, jag skulle behöva både pengar och nåt att göra och jag trivs ganska bra där.

Nu ska jag lägga mig på sängen och lyssna på musik i några minuter, sen ska jag ta basen eller gitarren och spela lite och sen blir det matlagning. Borde städa också men jag tvivlar på att jag orkar, höhö. Kanske medan gratängen står i ugnen. Kanske kanske men troligen inte.

Nåja, hejdå!

Titel

Ikväll åker mamma och brorsan hem igen. Det är faktiskt kul när de är här, synd bara att det alltid ska vara under så värdelösa omständigheter, så det ska bli trist att de åker.

Jag får trösta mig med att jag nästan på en gång sticker hem till Teresia. De ska bjuda på tacos och sen ska jag sova där också, mohahahahahahahaha. Haha. Det ska bli mysigt. Jag har längtat efter det sen sist!

Eftersom jag varit lite seg på att uppdatera min blogg kanske jag borde starta en sådan blogg jag nämnde i något tidigare inlägg, en "modeblogg". När jag bloggat en längre stund så ska jag sedan ta en paus för att jag behöver bearbeta någon bagatell, typ att någon kollat nedsättande på mig eller nåt. Eller bearbeta att Teresia tafsat på mig! :O

Äsch, jag har inget av värde att skriva så jag lägger ner. Adjö!

Trööööött

Just nu är jag ganska frusen, och trött. Speciellt trött faktiskt. Dagen började kl 7, åt frukost och drog till praktiken. Från kl 8.30 till kl 14 bar jag (och Bosse och David) en massa möbler från en lägenhet som skulle rensas. Det känns i kroppen kan jag lova. Vi ska fortsätta imorgon men då är det inte alls lika mycket som ska göras.

Efter praktiken drog jag hem. Vi fikade, sen la jag mig på sängen och råkade somna. Sov en halvtimme kanske, sen åt jag och därefter drog vi till affären och nästan direkt efter det träffade vi David och så småningom Teresia och My och gick ut på en promenad. Klockan var ca 18 när vi gick iväg och ca 21 när jag och Kevin kom hem. Då är det kanske inte så konstigt att jag är frusen, va? 3 timmar i kylan, liksom!

Jag har med andra ord varit ganska aktiv idag. Det är ovanligt!

Imorgon ska jag sova över hos Teresia. Jag längtar oerhört mycket. Det ska bli lika mysigt som vanligt! Jag kommer nog somna väldigt väldigt fort. Jag har mycket energi som behöver återhämtas, då är Teresia den perfekta källan!

Nu måste jag fan sova. Godnatt, era små nötter :D

Titel

7.40 var klockan när jag vaknade imorse. Det räknas som sovmorgon för mig... Jag ska till Arbetsförmedlingen kl 10 idag för att gå på det där Jobbgarantiskiten. Det håller på till 15.30. Det är nästan lite ångest över det hela. Jag avskyr det så mycket att jag har ont i magen. Men men, det är väl bara att härda ut antar jag, som allt annat...

Jag, Kevin, Teresia och My var ute och gick i nästan 2 timmar igår kväll. Det var roligt men jag var ganska frusen när vi kom hem (min ena sko läcker och det var blött ute). Jag ska träffa Teresia ikväll igen och det ska bli väldigt väldigt skönt. Förhoppningsvis ska vi bara stanna inne och mysa. Jag skulle garanterat bli sjuk om jag går ut ikväll igen, det är redan på g.

Nu måste jag in och borsta tänderna och tömma tarmen och så ska jag vara lite social innan jag går iväg. Adíos!

idag igen

Teresia är bäst bäst bäst bäst! Jag ska nog inte rabbla upp alla bra egenskaper för så fort jag säger att hon är fin så ger hon mig en arg blick och säger emot.

Ojdå, förlåt Teresia, jag råkade visst säga att jag tycker du är fin!

Hennes ögon är väldigt unika och fina, hon har en osbecktouch över sin humor (ett mycket ovanligt syndrom, hahaha) och helt enkelt en grym personlighet som utstrålar både positiv energi, omtänksamhet och en välkomnande känsla (iaf för mig, ni andra kan ju gå och rensa ogräs, mohahahahaha). Hon är smart också! Och bäst av allt, she likes me! Men jag tycker om henne pyttelite mer!

Jag är förresten supertrött trots att klockan bara är barnet... men det blir väl så när man vaknat kl 6 i en hel vecka. Det gör inget att jag vaknade så tidigt i helgen, för jag hade ju Teresia bredvid mig (nu skrev jag nästan samma som hon skrev i sin blogg, men det är så det känns). Det var speciellt skönt i Teresias säng. Det var så härligt att jag går runt och saknar hennes säng och är trött hela dagarna.

Nu ska jag väl vara social med mamma, Kevin och pappa en liten stund innan jag går och lägger mig.

Massa kärlek till Teresia. Godnatt och kram till alla andra ;)

idag

I lördags fick jag ett sms av Teresia där hon frågade om jag ville sova över hos henne. Fan vad glad jag blev då! Det räddade hela dagen (som jag ju trodde skulle bli skittrist). Det var oerhört mysigt, och vi sov bättre i hennes säng trots att den är mindre. Jag längtar redan till nästa gång!

Snart ska jag iväg till Jobbcenter och hämta några papper och sedan ska jag till secondhandbutiken och börja praktik. Jag har ingen aning hur länge jag ska praktisera, varken vilka tider eller hur lång praktiken är. Men det visar sig väl. Det ska nog bli skönt att göra lite mer arbete än att bara sitta och söka jobb (som inte finns, som jag redan nämnt).

Ikväll ska vi förmodligen repa också. Det blir inte mycket tid över. Om jag antar att jag ska praktisera till kl 16 så hinner jag hem och laga mat för att sedan gå till replokalen och vara där mellan kl 18-21 och sedan gå hem och förbereda sig för sängen... Nåja, det blir säkert bra.

Låångt

Jag vet inte riktigt hur jag ska känna mig idag. Vanligtvis när jag är lite nere så orkar jag inte riktigt skämta och hålla på. Jag antar att mitt dåliga humör ibland kan gå ut över andra på så vis att jag inte orkar skratta när andra försöker vara roliga. Jag blir osocial helt enkelt. Vissa gånger är det så extremt att jag måste ställa in träffar som jag bestämt med folk. Men idag är det inte riktigt så. Jag är nere men jag vill verkligen inte att det ska gå ut över andra och det har faktiskt inte varit särskilt svårt att skratta åt saker heller. Det är väl inget märkvärdigt egentligen men eftersom det är en ovanlig känsla för mig så måste jag fundera lite kring den. Jag vill veta vad känslor beror på och vad de betyder. Sån är jag.

Det kommer inte hända särskilt mycket idag... Jag är extremt tesugen dock. Har redan druckit två muggar och det kommer nog bli många fler om jag är hemma hela dagen. Antar att kroppen vill kompensera för att jag inte druckit lika mycket te den senaste veckan. Och jag har inte direkt brist på te heller för igår köpte jag ett paket med 100 tepåsar, höhö. Men te är i alla fall ganska nyttigt så det gör väl inget.

Nu kom jag förresten på att jag drömde om en berättelse som jag ville skriva. Det var en skitbra idé men jag har självklart glömt bort den. Jag skyller på att Teresia låg bredvid mig, då är det svårt att fokusera på andra saker än henne, hihi. Men det är en bra sak! Jag tycker om att hon får mig att sluta tänka på allt annat än just henne. Jag tycker även om att hennes doft hänger kvar lite i mitt rum.

Det finns risk för att det här inlägget blir ganska långt. Jag känner att jag vill babbla ut lite onödigt hjärnskräp för annars kommer de jobbiga tankarna. Därför finns det givetvis också en risk att jag klagar på ganska onödiga saker, t.ex. att det är rörigt på mitt skrivbord och jag borde plocka undan. Men jag orkar inte riktigt än.

Jag har lärt mig introt till Für Elise av Beethoven. Snart ska jag nog ta fram basen och öva lite på en cover som jag, Tobbe och Jack ska köra: Alien Ant Farm - Smooth Criminal. Det är egentligen Michael Jackson som gjort den från början men vår version kommer vara mer lik AAF's. Den är enkel men ganska tuff faktiskt.

Nu ska jag koka te. Jag kommer strax. Inte för att ni märker någon skillnad. Det är knappast så att bloggen liveuppdateras.

Aaah, så. Kopp nr 3. Under tiden jag dricker så ska jag nog vara lite olaglig och ladda ned musik. Det är visserligen olagligt men jag tror inte direkt Beethoven kommer och straffknullar mig om jag laddar ned några av hans låtar... Fast vem vet, han kanske får för sig att göra det. Då kommer han förmodligen göra det i samma anda som han skapar musik: 14 minuters episkt dampknull ovanpå ett piano kanske. Sju gånger om.

(Beethovens symfoni nr 7 är 14 minuter lång och spelas på ett piano)

Men i och för sig, stackar'n blev ju döv innan han dog så han kan inte helt säkert höra att det är hans musik jag har laddat ned. Och jag skulle dessutom bli förvånad om han förstår vad nedladdning innebär.

Jaja... Jag vill inte riskera nåt så jag låter bli Beethovens musik just nu. Jag tar nåt annat. Inte Slipknot, dock. 9 förbannade män är inte mycket bättre än en förbannad Beethoven... Hm, Teresia, har du skapat nån musik jag kan ladda ned? ;)

Hopp hopp. Nu byter vi ämne från att bli straffknullad till matlagning. Jag börjar bli hungrig. Nej, inte hungrig. Jag är sugen på nåt. Men min lust att laga mat är fortfarande borta.

Förresten, jag fick ett par högtalare av David (helt gratis, dessutom (det uppskattar jag väldigt mycket)). De är riktigt bra tycker jag. Det är en helt en annan sak att lyssna på musik när man kan höra basen. Me like.

Nu tror jag faktiskt att jag borde börja avrunda detta inlägg. Det blev lite ketchupeffekt, höhö.

Vore lite kul om nån faktiskt orkade läsa precis allt :O

Nåja, hejdå.

Babbel babbel

Jag har blivit väldigt seg på att uppdatera helt plötsligt. Antar att det inte finns så mycket att säga alla gånger.

Veckan som gått har varit lite fram och tillbaka. Det känns bra att ha en sysselsättning men det är fruktansvärt tråkigt att sitta på Jobbcenter och söka jobb som inte finns. Men det gör i alla fall att jag uppskattar de lediga dagarna mer. Annars så har jag väl träffat lite folk, bland annat Teresia. Hon sov över här inatt och det var lika underbart som förra gången. Hon åkte hem för drygt 30 minuter sen och jag saknar henne redan.

Saknad kan förresten vara jobbigt. Den senaste veckan har jag saknat farmor mer än vanligt. Passande nog såg jag nyss att David hade lagt upp en bild på bilddagboken. Jag tror det tagit en stund att faktiskt vänja sig vid att hon är borta. När man kommer till stunder då man tvingas inse sanningen kan det hända att det känns tyngre än vanligt.

Dessutom börjar jag känna någon slags stress. Över vad är jag inte så säker på men det kan möjligen vara allt som har med jobbsökande att göra, den ekonomiska situationen och sådant, att vara i kontakt med myndigheter allt oftare. Jag har aldrig gillat det, kommer aldrig att göra det. Symtomen börjar likna de jag hade när det var som stressigast i skolan: jag är extremt trött, jag får mer finnar, har magproblem, orkar inte sköta kosten lika bra. Jag äter lika mycket mat som tidigare, men mindre nyttig mat och dessutom mer godis. Jag har tappat vikt den senaste tiden. Från ca 85 kg till 78-79 kg på kanske en månad. Jag kan dock garantera att det inte är fettmängden som minskat, det är muskelmassan, och jag som inte ens har särskilt stor muskelmassa att tillgå... det ska nog bli bra att börja praktik nästa vecka. Då kommer jag röra mer på mig. Jag måste börja med fler promenader och träna lite grann på kvällarna. Frågan är om jag orkar. Om jag orkar så kommer jag gå upp lite i vikt igen. Och om jag inte orkar så kommer jag också gå upp i vikt, men då kommer jag svälla som en jävla padda och bli fet och ännu latare igen. Det är musklerna jag behöver träna.

Bla bla, klagomål hela tiden. Klagomålen är inte slut heller! Bilddagboken funkar inte som det borde på min dator. Det hänger sig nästan hela tiden när jag ska kolla på bilder. Det är drygt som fan.

Nu ska jag nog klia mig i arslet eller nåt sånt. Adjö

HEEEEJ! Det var längesen

Gah, jag är redan trött på Jobbcenter. Jag gillar verkligen inte såna saker, de leder ingenvart. Man ska alltså sitta där i två timmar och söka jobb. Men nu lever vi i en stad där det inte dyker upp nya jobb dagligen så det känns onödigt att vara på Jobbcenter fyra dagar i veckan och kolla igenom samma annonser om och om igen. När jag gör grejer så måste jag verkligen känna att det finns nån meningen med det hela, annars blir jag omotiverad och då mår jag inte bra av att göra det.

Jag förstår faktiskt varför många arbetslösa människor blir "lata" med jobbsökandet efter ett tag. I början var jag faktiskt rätt aktiv och kollade ganska ofta, skickade till och med in ett par ansökningar här och där. Men nu när jag känner att det är helt onödigt så ger jag snart fan i det... Jag får leva på socbidrag eller nåt fram till nästa höst då jag (förmodligen) börjar plugga på universitet.

Som jag sa till Malin igår, jag har börjat tvivla lite på vilka åldrar jag ska inrikta mig. Jag vet att jag vill bli lärare, och en del andra säger att jag skulle passa som det, men jag vet som sagt inte vilka åldrar. Först var jag ganska övertygad om att inrikta mig på gymnasieelever men nu känns det faktiskt lite lockande att de yngre. Dels är barn roliga att jobba med tycker jag, dels vill jag kunna vara en lärare som ger barnen motivation att fortsätta plugga. När jag började lågstadiet så hade jag ingen bra lärare, och när man går skolans tre första år med en dålig lärare så förstör det motivationen. Så det vore kul att kunna vara en bra lärare för småttingar.

Jaja, jag lär dra snart.

Jag måste skita innan. Kul att veta va?

Usch, det är känns inte som en bra dag... Jag får glädja mig åt att Teresia ska sova över imorgon, det blir desto mysigare :)

Puss och kram. Men ingen jävla skumbanan

Jaha

Nu sitter jag här och gäspar. Jag vaknade kl 6 och tyckte att det var onödigt att somna om. Det var ganska segt på Jobbcenter. Satt där i 2 timmar och glodde in i datorskärm, sökte jobb... Det var inte alls spännande. Men nu är jag hemma och det känns bra.

Senare ska Teresia och jag ut på en långpromenad, det ska också bli skönt! Efteråt ska vi mysa superduperduperstjärnstoppmycket. Det ser jag fram emot, lika mycket som vanligt :D

Jobbcenter...

Som jag nämnde tidigare ska jag till Jobbcenter imorgon. Det slog mig just att jag ska vara där kl 8. Jag lär gå upp kl 6.30-7.00 ungefär ifall jag ska hinna med frukost och promenaden dit. Jisses! Och för att orka upp så tidigt måste jag ligga och sova inom en timme åtminstone...

Det är verkligen underligt: när jag inte har någon speciell tid att passa på morgonen så vaknar jag oftast tidigt utan att kunna somna om, men när jag sätter alarmet så är det istället omöjligt att gå upp utan att nästan sugas tillbaka i sängen. Så typiskt!

Nåja, nu ska jag lägga mig ned och fantisera om Teresia, mwahaha! Hon är mitt lilla myspervo!

Godnatt!

Det känns som att jag har missbrukat uttropstecken. Måste sluta! Höhö

Den eviga kampen att skriva rubrik...

Söndag idag, tydligen. Jag har inte så superbra koll på dagarna... Imorgon ska jag till Jobbcenter och sitta och söka jobb/praktikplats i två timmar. Måste komma ihåg min mp3 och mina hörlurar. Det ska nog faktiskt bli skönt att ha nåt att göra, även om det är tråkigt. Eftersom jag måste upp tidigt så håller jag en bra dygnrytm. Dessutom behöver jag just känslan av att man gör nåt. Då blir det lättare att uppskatta dagarna som man kan sova lite längre.

Det var meningen att jag, Teresia, Malin och Tommy skulle träffas och äta idag, men jag fick inte tag på Malin och till slut blev jag så hungrig att jag helt enkelt var tvungen att äta nåt annat. Och så passade jag och Teresia på att mysa lite extra, först hemma hos mig och sedan hos henne. Jag saknar henne redan och det känns faktiskt ensamt i sängen varje gång hon inte är där. Men det är i alla fall en bra saknad så jag är väl inte direkt ledsen för det.

Det känns bra att ha Teresia, hon är bäst! :) Imorgon ska vi träffas igen men då ska vi faktiskt inte bara lata oss inomhus, vi ska ut på promenad oavsett hur väder illa vädret är. Då kommer det kännas bra att komma in efteråt!

Jag ska kanske repa med bandet också, får se vad Tobias och Jack har för sig.

Hihi

Teresia, du är visst fin!

Nån dag ska jag skriva ett helt blogginlägg om alla bra saker med dig :D

Fuckyes!

Både skojigt och tråkigt på G idag. Mamma åker hem ikväll, vilket förstås är trist. Jag hinner i alla fall träffa Lucas en liten sväng innan de åker iväg.

Men senare ska jag inte bara träffa Teresia, hon ska sova över. Jag har svårt att begripa hur mysigt det kommer bli! Det är för storslaget för att greppa :O Vi ska dessutom spela Alfapet! Det är jag ganska duktig på om jag minns rätt. Det får bli min hämnd för alla gånger hon kittlar mig, alla gånger hon vunnit i kortspel och så vidare. Payback time! Förmodligen ska vi ut på en promenad också :)

Jag har förresten tänkt på det här med promenader. Det är inte alltid kul att vara ute och gå, speciellt inte när det regnar, men inte fan är det kul att sitta inne och kolla ut mot det dåliga vädret heller. Då kan man lika gärna ge sig ut, bli blöt för att sedan komma in i värmen. Då uppskattar man sitt hem istället för att sitta inne och vara hjärndöd och beklaga sig över att det är så trist överallt. Det är likadant med semestrar. Man tänker att det ska bli så skönt att komma bort en stund, men i slutet av semestern brukar man längta hem.

En liten sak som jag tycker om är att ta av sig strumporna efter en lång dag. Det är nog rätt viktigt att försöka hitta småsaker som är sköna.

Ikväll behöver jag dock inte glädjas åt småsaker, för Teresia ska sova över, och det är en stoooor sak att glädjas över!

Robin tjatig :D

Det är otroligt hur mycket skräp man har på datorn. Jag har rensat lite och kommit upp till 2 gb av värdelöst skit: låtar man aldrig lyssnar på, bilder som folk skickat, gamla program m.m...

Jahaja... Jag saknar Teresia. Jag känner mig så klängig, haha. Det enda jag tänker på vissa stunder är hur mycket jag saknar henne och då har jag så svårt att komma på andra grejer att säga eller göra. Jag vill verkligen inte trötta ut henne så jag får försöka komma på nåt botemedel, åtminstone fram till imorgon då hon ska sova här. Det är verkligen det enda som cirkulerar i huvudet just nu och jag kan inte hela tiden säga att jag längtar. Hihi!

Jag saknar henne! Saknar saknar saknar, längtar längtar längtar! Så, nu har jag tjatat ut mig lite grann :D

Ihihihih

Ovanligt längesen jag skrev i bloggen... Hm hm.

Mamma har varit här sen i söndags. Det har varit kul även om jag sprungit mellan olika ställen hela tiden. Det är trevligt att både mamma och pappa befinner sig i samma hem just nu. Annars saknar man minst en av dem. Det vore kul om mamma och syskonen kunde flytta till Köping... Det vore perfekt. Nåja.

Jag har träffat Teresia en del. Hon är mysig. Hon är definitionen av mysig. Och imorgon ska mysmänniskan sova över, iiiih :D Ni fattar inte hur glad jag är :D :D Jag måste springa i taket tror jag, ih xD

Klarar inte ens av att sitta still :D

Godnatt! Det är visserligen 12 timmar kvar tills jag går och lägger mig men ändå

Rubrik

Du bör läsa föregående inlägg för att förstå vad jag snackar om nu.

Eller så nämner jag kort att jag har problem att skriva berättelser på grund av tider.

På natten kan jag fokusera, det kan jag inte på dan, men jag vill inte sitta uppe hela nätterna. Bla bla, jag var ganska pessimistisk tror jag. Men idag gav jag mig själv en liten knäpp på näsan som sagt. Jag vaknade tidigt så jag satte mig vid datorn redan kl 6.45 eller nåt sånt. Jag började skriva. Det gick ganska bra. Så det verkar som att jag kan göra nåt kreativt med mina sömnproblem. Jag brukar ändå vakna för tidigt. Då kan jag använda det till att skriva istället. Jag orkade fokusera i drygt en timme sedan började det kännas som dag och då gick det inte. Det går fortfarande inte, vilket är anledningen till att detta inlägg känns ovanligt rörigt. Men en timme är bättre än inget.

Nåja, nu ska jag spela

Mycket text, lite rubrik

Ska strax sova tänkte jag. Jag har varit rejält trött nästan hela dan idag. Har inte orkat så mycket. Större delen av tacokvällen kändes det som att ögonlocken var oerhört tunga. Men det var trevligt i alla fall. Gott med mat.

Imorgon kommer kanske mamma och stannar några dar. Det ska bli trevligt. Jag ska även passa på att träffa Teresia om tillfälle ges mellan jag möter mamma på station och Teresia ska träffa Elin. Vi får väl se. Jag hoppas i alla fall vi hinner träffas, speciellt eftersom vi inte har träffats idag. Det är alltid svårt att klara en dag men det är ännu svårare att klara två dar utan Teresia.

Jag har insett en sak som ger upphov till sömnproblem under vissa stunder i livet. Det började i 15-årsåldern då jag fann ett intresse och behov i att uttrycka mig skriftligt. Som ikväll ungefär: jag var (är) trött men ändå startade jag datorn bara för att få skriva av mig lite. Under mina kreativa perioder då jag skriver berättelser så är det värst. Då pressar jag mig själv till att sitta vaken väldigt länge och bara skriva, skriva, skriva. Tyvärr är nattetid den enda tid jag verkligen kan fokusera på sådana saker... Mina psykiska problem är dessutom som värst när jag har för mycket tid att tänka, d.v.s. framför allt nattetid. Det gör det möjligt att dra slutsatsen att äkta konst faktiskt föds ur lidande, som någon vis människa har sagt.

Jag står alltså inför ett val: att leva ut min kreativa sida med den garanterade bieffekten att mitt psyke tar stryk, eller att inte leva ut min kreativa sida och kanske gå miste om en karriär som författare. Det är något jag verkligen vill, vilket kan resultera i känslan av ett misslyckande då jag inte uppnått ett av mina mål i livet. Att lägga det målet på hyllan är inget jag vill göra. Jag vill inte se förbi den önskan. Ni tycker kanske att jag borde vänja mig vid att skriva under dagtid istället. Jag har försökt men det är faktiskt helt omöjligt att producera nånting bra.

En taktik som möjligen, men bara kanske, skulle funka är att ta små perioder då jag skriver på natten. Tänk er att man jobbar nattskift eller något. Det finns minst två saker som skulle kunna stoppa en käpp i det hjulet: 1) att jag får ett riktigt jobb så att jag måste sova varje natten eller 2) att mitt tålamod och min motivation protesterar. Jag kan tänka mig att jag ger upp om jag inte skriver på ett par veckor. Jag får finslipa planen lite. Kanske ta en "nattskiftsvecka" då jag planerar och även börjar skriva för att sedan skriva resten under dagen och därefter ta ytterliggare ett "nattskift" och redigera. Det kan ju funka. Frågan då är väl snarare om jag har förmågan att av egen kraft vrida och vända på dygn fram och tillbaka.

Så länge jag inte kommer ner i en psykisk svacka kan det gå men om jag hamnar där så är det kört. Det är vääääldigt svårt att vända tillbaka till ett normalt dygn. Senast lyckades jag med Teresias hjälp (även om du inte gjorde det medvetet). Mitt i all skit som pågick såg jag ett nöje att prata med Teresia och eftersom hennes dygnsrytm var tusen gånger bättre än min så försökte jag anpassa mig lite. Nu har jag inga större problem med det, trots att jag säkerligen är lika trött... Men ändå, varje förbättring räknas ju. Jag kan för övrigt vara trött tillsammans med någon. Det är helt jävla underbart tycker jag.

Behöver jag säga att jag känner mig "kreativ"? Jag ska anteckna min idé men än så länge vill jag inte sitta uppe på natten och skriva, för jag vill fortsätta ha en Teresia-anpassad dygnsrytm. Jag kan tänka mig att senast sitta uppe till klockan 1 men absolut inte senare. Självdisciplin lär krävas. Tyvärr orkar jag inte alltid bry mig om att vara självdisciplinerad, ironiskt nog. Men nu jävlar ska jag ha disciplin! Sabrin, jag tror inte du läst såhär långt, men du kommer ihåg vår deal va? Förbättra oss själva för någon annan, mmkey? Och Teresia, du har redan hjälpt mig med mycket och du kommer säkerligen fortsätta hjälpa mig med mycket oavsett om du anstränger dig eller inte. Jag tycker om dig!

Nu får det fan vara nog! Jag ska hitta på en jävla rubrik, trycka på "spara nu"-knappen och sedan på "Publicera inlägg"-knappen. Säkert kommer jag läsa igenom texten och redigera nåt också... typiskt.

Skojigt ^^

Haha, jag måste berätta en sak. I torsdags kväll var jag, David, Teresia och My ute på promenad. Jag och David småbråkade som vi brukar göra, på låtsas förstås. Vid ett tillfälle tacklades jag av David och jag tyckte inte det var lämpligt att bara ta emot så jag gav tillbaka. Det blev dock lite dålig timing för när jag tacklade David så råkade han sätta ena foten på en lerig gräsmatta som dessutom lutade nedåt. Halva David gled iväg och andra halvan av David stod kvar på asfalten. Jag har aldrig sett en sån ovig människa gå ner i spagat tidigare, hahahaha. Tyvärr måste man erkänna att det såg jävligt kul ut, men David, förlåt: det var verkligen inte meningen ^^

David stod även för en annan höjdare under kvällen. My skulle demonstrera hur vig hon är. David blev uppenbart chockerad. Det såg man på honom. Det går dessvärre inte att beskriva hur jävla roligt det såg ut men det var ungefär som att han såg Påven flyga på en sopborste, eller nåt.

Det var kul.

Teresia var här några timmar igår kväll. Det var mysigt. Som vanligt blev jag kittlad. Och som vanligt ramlade jag ner från sängen ett par gånger, haha.

Jaja. Ikväll blir det tacokväll. Hos Bosse, tror jag. Det ska bli kul. Och gott.

Nu ska jag spela.

Torsdag, va?

Ögonen har blivit lite bättre nu. Det varade nästan ingenting i natt och det svider inte längre även om de fortfarande är röda. Däremot är halsen lite sämre igen. Ja, det är alltid något, men låt oss låtsas att allt är bra.

Jag har insett att jag är en person som lätt blir besatt av saker. Jag har tidigare varit beroende av Coca-Cola men har tack och lov "tränat bort" beroendet. Just nu är jag besatt av ett gammalt spel, Age of Mythology II. Det är egentligen rätt dåligt men likväl är det kul. Jag är även besatt av NHL-statistik, både den pågående säsongen i verkligheten och när jag och David spelar på datorn. Men framför allt är jag besatt av Teresias sällskap! Nä okej då, kanske inte besatt. Men jag gillar henne väldigt mycket så det är svårt att tänka på annat, haha. Nu låter det säkert som att jag är helt störd. Värsta stalkern! Skulle dock aldrig få för mig att övertala henne att träffa mig i stället för sina vänner eller nåt sånt dumt.

Jag hade tänkt "shoppa" lite idag men mina pengar har inte kommit in än. Linda sa att de brukar komma strax efter kl 14 så jag ska väl vänta tills dess. Om de inte kommer då så får jag helt enkelt vänta till de kommer innan jag köper jacka och allt vad jag nu behöver. Och så ska jag höra av mig till David i dag, kolla hur han mår och se om han har tid, lust och möjlighet att träffas.

Nåja, byes byes.

Spontan, ospontan, spontan, jag bryr mig inte

Jag har faktiskt planer för den här veckan. Jag som brukar ta varje dag som den kommer. Antar att det är spontant att vara ospontan när man vanligtvis är spontan. Höhöhö, krångligt. Fast egentligen vet jag inte om jag är spontan. Skulle tippa på att jag är ganska förutsägbar och stel i mina vanor men jag bryr mig inte. Tyvärr kan jag inte använda "Har-jag-nåt-i-ögat?-skämtet" för att visa att jag inte bryr mig. Jag har ju faktiskt en massa sörja i ögat just nu. Det skulle betyda att jag bryr mig, vilket jag inte gör.

Imorgon ska jag först plocka upp lite i mitt rum och sedan träffa Teresia. Vi ska äntligen kolla på Räddningspatrullen, mohaha. Jag tjuvtittade på ett avsnitt idag, hihihi. På torsdag ska jag, förutsatt att socpengarna kommit, ut och handla lite nödvändiga prylar. En jacka och ett par jeans behövs. En mössa och kanske vantar också. Tumvantar är ballast! Teresia hade tydligen köpt ett par tumvantar som jag tycker var tuffa! På fredag... då ska jag nog städa ordentligt i mitt rum. På lördag ska vi ha en tacokväll hos... jag vet faktiskt inte var vi ska vara, men det ska i alla fall vara jag, pappa + Bosse, Benita och kusinerna.

Teresia och My kom förbi förut, vi stod utanför vår port och snackade lite. Fick måååånga kramar av Teresia. Me like! Jag tycker om att kramas. Speciellt Teresia förstås, men jag gillar att krama alla jag tycker om

Jag har förresten beställt två skivor: Trivium - Shogun och Between the Buried and Me - Colors (med live-DVD (tror jag)). Pappa betalar den förstnämnda, den andra betalar jag själv. Det ska bli niiiiiice!

Undrar om jag ska spela en stund eller om jag ska sova på en gång... Klockan är inte så mycket men jag sov inte alls mycket inatt, så det kanske skulle sitta på sin plats. Då vaknar jag säkert jättetidigt istället. Hm. Ska nog spela, höhö.

Men godnatt i förskott!

Zombieöga Kapitel 2

Ja, tänk om man skulle vara frisk och må bra under en hel dag. Det vore ju förjävligt. Tack gode gud så har jag (troligen) ögoninflammation som räddar dan! Jävla ögon. Från början var det bara ena ögat, som faktiskt varit ganska okej under dan, men nu på kvällen har det andra ögat också börjat. Om det är kvar imorgon bitti så går jag till läkare... Jävla bajshår.

Zombieöga

Gårdagen var konstig. Den innehöll ganska blandade känslor. Först sa pappa att det högg till i hans bröstkorg, på vänstra sidan, så jag ringde efter en ambulans ifall det var hjärtat. Innan ambulansen kom så hade det mesta lugnat ner sig men han följde med ändå för säkerhets skull. Lite orolig var jag i alla fall. Det visade sig dock att hjärtat var det inget fel på. Troligen var det nån muskel eller nerv eller nåt som var i kläm.

Tidigt på eftermiddagen gick jag hem till Teresia. Vi hade jättemysigt! Vi låg och slöade som vanligt, men jag tror vi är så slöa just för att det är mysigt ;) Imorgon ska vi träffas igenom. Då bör jag dessutom ha min DVD med Räddningspatrullen. Kuuuul! :D

På kvällen började mitt öga göra ont och så småningom började det rinna var. Jag vaknade flera gånger av att ögonlocket var fastklibbat i en massa "ögonsnor". Det var väldigt obehagligt. Just nu har det lugnat ner sig men om det fortsätter så måste jag nog gå till läkare och kolla vad som är fel. Jag har ingen lust att gå runt med ett blodsprängt öga hela tiden och jag har verkligen ingen lust att vakna tio gånger per natt med femton kilo ögonsnor hängandes. Jag lär ju se ut som en zombie eller nåt.

Idag ska jag till Arbetsförmedlingen, förutsatt att mitt öga inte krånglar mer. Kul att sitta och prata med en myndighetstant med ett zombieöga. Wuuääääck! Jag ska nog skrämma henne, hihihihihihi.

Jag ska säkert göra nåt mer idag men jag minns inte just nu.

Jo, äta frukost. Hejdå.

Weeeeeell

Nu är jag här igen. Jag orkar verkligen inte med en dålig dag, därför har jag skämt bort mig. Jag hyrde två filmer, en som jag inte sett och en som jag vet är bra: No Country for Old Men och Guldkompassen. Det är den sistnämnda som jag redan sett.

Dessutom köpte jag mer te (det visade sig att det gick bra att dricka ändå). Nu har jag fyra te-sorter att välja mellan: Indian Spice, kamomillte, Tahiti (vanilj/ananans) samt vanlig Yellow Label Tea eller vad fan den heter. Och så har jag tankat på min mobil så nu kan jag åtminstone skicka några sms till Teresia.

Som jag sa till Teresia, om jag inte blir frisk till imorgon så ska jag bli apgalen och kasta min spillning på folk som jag inte tycker om. Jag ska nog t.o.m. kasta på alla jag inte känner. Sådeså.

Jag är fortfarande inte på toppenhumör, men jag mår lite bättre. Snart ska jag lägga mig i sängen och läsa ända fram till jag ska äta.

Men förvänta er inte att detta är dagens sista inlägg!

Söndagsjävel

Ingen toppendag idag kan jag lova. Har vaknat 500 gånger inatt, bland annat på grund av en mardröm eller vad man ska kalla det...

Jag har fortfarande ont i halsen. En av alla de gånger jag vaknade gick jag på toa. Då fick jag upp en omänskligt stor slemklump - med blod dessutom - och nu känns det som att jag har ett sår i halsen.

Jag har ingen vidare energi i kroppen heller. Mindre än vanligt menar jag. Känner mig svag.

Jag kommer inte kunna träffa Teresia eftersom jag fortfarande är sjuk, och jag kommer inte kunna prata så mycket med henne heller. Söndagar suger fortfarande.

På grund av halsen tror jag inte att jag kommer kunna njuta så mycket av mat eller dryck heller. Möjligtvis te om det inte är för varmt för såret (om det nu är ett sådant) i halsen.

Har en dålig känsla att dagen i allmänhet inte kommer bli så värst lyckad.

Jag får trösta mig med musik och kanske läsa lite. Kanske försöker installera nåt spel, men det funkade inte sist så jag tror inte det funkar nu heller. Värt ett försök dock. Nånting kanske går ens väg.

Jag skriver och klagar säkert lite mer sen. Hejdå.

Nöööjd

Febern är i stort sett borta. Halsen känns bättre, den är mest lite slemmig. Har dock värk i leder och i huvudet. Det gör fruktansvärt ont i huvudet när jag ska nysa. Men jag hoppas på att bli helt frisk till imorgon i alla fall. Ja, helt frisk lär jag väl aldrig bli, men ni fattar. Höhöhöhö.

Idag fick jag två skivor, The Haunted-Versus och Slipknot-All Hope is Gone, den ena av pappa och den andra av Bosse, som försenade födelsedagspresenter. Och igår fick jag 500 kronor av mamma så att jag ska kunna köpa en ny mobiltelefon snart. Jag känner mig verkligen bortskämd. Det är lite kul faktiskt. Och jag är väldigt tacksam.

Dessutom har jag beställt en DVD: Räddningspatrullen volym 1! Den kommer förmodligen på tisdag eller onsdag. Då ska jag och Teresia kolla på den och nostalgitrippa lite. Fan vad kul! :D

Jag känner mig fan nöjd. Det känns bra att några saker går som man vill mitt i mycket av skiten som pågår.

Feber

Jaha... Vet inte hur jag ska börja. Var tvungen att åka och hämta mamma och mina två bröder i Karlskoga av anledningar jag inte vill nämna i min blogg. Detta hände i förrgår. David var så snäll att han tankade i för sina sista pengar och skjutsade mig dit och hämtade dem.

Natten till igår sov jag på golvet men det blev inte mycket till sömn: två timmar. Igår lekte jag en del med Lucas, och på eftermiddagen kom Teresia och följde med oss ut. Vi var i lekparken och jag fick en massa löv över mig, haha. Lucas tyckte väldigt mycket om Teresia. Det var kul att se :D Efteråt gick jag och Teresia hem till henne och myste. Förresten Teresia, jag somnade inte! Jag lovar! :P

Inatt sov jag också på golvet. Det var kallt och hårt och idag är jag sjuk. Jag har inte varit så snäll mot min kropp och nu straffas jag för det. Jag har ont i halsen, värk i leder och en jobbig feber på 38,6 grader. Det är ganska mycket när ens normala kroppstemperatur ligger på strax över 36 grader. Kommer nog knarka lite alvedon idag.

Jag hatar att ha feber. Man blir så virrig i skallen. Och när man sover så mycket som jag gjort idag så tappar man räkning på dagarna (jag har tillräckligt svårt i vanliga fall). Syrrans pojkvän frågade om jag varit sjuk många dagar och jag svarade ja trots att jag blev sjuk idag... Och när jag skrev till Teresia blev "Puss i luften så jag inte smittar" plötsligt en annan meningen: "På i luften så du inte smittar". Som sagt, hatar feber.

Nästa vecka ska jag få pengar från soc. Det känns inte jättekul att även jag har hamnat där. Jag hade faktiskt högre förväntningar på mig själv när jag gick ut gymnasiet med en majoritet av MVG:n i betyget. Men grejen är ju att jag inte har några kontakter, så det tycks vara omöjligt att få ett jävla jobb. Jag har inget startkapital i livet heller, ingen möjligt att skaffa körkort osv, vilket försvårar ens chanser att få jobb.

Det är ett lagom kul liv. Jag är i alla fall glad att jag får bo hemma.

Ska bara lyssna på en låt, sedan blir det duschen. Adjö.

Hmhmhmhmhmhmh

Förresten, jag tror jag ska skapa en satirisk mode/shoppingblogg. Det vore kul. Och om jag inte skriver en dag så ska jag följande dag beklaga mig och säga att jag var alldeles för upptagen för hinna hem och skriva i bloggen. "Hoppas alla fans där ute klarar sig ändå". Bloggen ska framstå som ett arbete.

Det vore nästan kul.

Rekryteringstjosan

Jaha, nu har jag varit på ytterligare en jävla rekryteringsmässa. Denna gång var det i Västerås och det var samma jävla skit som i Köping fast med många fler företag och ännu fler människor. Med andra ord var det helt enkelt värre än mässan i Köping. Usch. Min sociala fobi känns verkligen när jag kommer till såna där ställen. Hatar't.

Jag fick en jävla huvudvärk också. Det kändes som migrän och det är inte första gången det händer vid såna tillfällen. Antingen är det för att många personer använder parfym eller så är det stressen som orsakar det. Jag vet inte. Men det värsta är över nu i alla fall, vilket kan bero på att jag slumrade till en stund i bilen på vägen hem.

Tur att det inte blev nån migrän. Då hade jag inte orkat träffa Teresia, vilket jag ju vill göra :D Jag ska väl bara fixa nåt att äta, sen träffa henne. Det ska bli myyycket bättre än den där förbannade jävla äckelmässan. Såja, nu har jag sagt det också.

Hejdå

En meningslös dag

Det här är en dag som jag inte gillar. Jag orkar inte ens kosta på mig ett skratt över hur lustigt livet är.

Jag har sovit dåligt. Jag ska till soc. Jag måste tänka på att söka jobb. Jag måste höra av mig till Ams. Jag ska kanske repa fastän jag inte har lust. Jag har inga pengar. Det är tråkigt väder. Jag kan förmodligen inte träffa Teresia för att jag har så mycket annat att göra... Vilket gör dagen mycket tråkigare.

Egentligen är det där småsaker, men när man har en ganska meningslös tillvaro så är minsta lilla motgång kännbar.

Jag kommer pissa väldigt mycket idag. Klockan är kvart över elva och jag har redan druckit två muggar med te och mer kommer det antagligen att bli. Men det är roligare att springa på toa än att gå till soc i alla fall.

Bye

Robin Svamlar Lite Till

Jag har försökt installera en rad spel varav inte ett enda har funkat... Och jag som tror att man ibland får tecken från... nånstans, nån högre makt kanske... jag tolkar det som att jag inte ska sitta vid datorn och spela. Det kanske är menat att jag ska läsa istället?

Ibland blir jag lite - vad ska man säga - religiös. Nästan i alla fall. Jag tror på något större, på någon makt. Jag tror inte på Gud som han beskrivs i Bibeln, men som sagt tror jag på någon makt som möjligen kan kallas gud. Det spelar inte så stor roll. Det viktiga är just att tro på något gott både i och efter livet på Jorden. Exempelvis hade det inte varit lika lätt att tackla farmors bortgång utan tron på att hon har det bra efter livet.

Någon tråkig jäkel skulle säkert påstå att det är en försvarsmekanism för att man inte vill inse sanningen. Det bryr jag mig inte om. Jag anser fortfarande att man kan behöva tro på något, även om det inte är sant. Det är väl just därför det heter att man tror.

Och ibland tror jag man får tecken från den där kraften. Att allt händer av en orsak. Jag kunde inte installera något spel. Det kan betyda att jag borde göra något annat för en gångs skull. När jag skulle välja mellan våra tre te-sorter blundade jag och stack in handen i skåpet. Då fick jag tag på kamomillte. Det enda teet utan koffein. Det kan betyda att jag ska undvika koffein för att sova bättre. Ni fattar galoppen. Småsaker som kan hjälpa en bit på vägen.

Så jag ska släcka av skärmen, lägga mig ned och läsa, skriva godnattsms till Teresia och sen sova. Och på tal om Teresia så saknar jag henne. Dagarna känns aningen tommare utan hennes närvaro. Hon medför en oförklarligt positiv energi. Hon är definitionen av mysig och hon har dessutom väldigt fina ögon, en unik och alldeles speciell ögonfärg. Och så luktar hon gott. Jag skulle kunna skriva en hel lista på bra saker om henne :D Men den listan vill jag i så fall läsa upp personligen för henne, hihi.

Nu ska jag läsa. God afton!

Robin Svamlar

Jag sitter och sjunger falskt. Det låter jättevackert. Fast jag måste ändå säga att min falsksång ändå är bättre än många Idol-sökandes. Dessutom går jag inte på nån jävla audition och förväntar mig att jag ska kunna bli popstjärna. Dessutom vill jag inte bli nån jävla popstjärna. Jag vill inte bli en stjärna överhuvudtaget. För att bli en stjärna idag måste man ju medverka i nån jävla dokusåpa och det tvärvägrar jag.

Jahaja. Jag ska snart städa. Jag lovar mig själv det.

Jag känner mig lite rörig i skallen. Vet inte riktigt vad jag ska skriva. Eller snarare så vet jag inte hur jag ska skriva det. Jag sitter och tänker på jättemycket men saknar förmågan att få ner det i ord. Det är lite ovanligt faktiskt. Visserligen funderar jag inte på något märkvärdigt... Men ändå.

Imorgon ska jag gå till soc. Egentligen vill jag inte men jag måste. Och så börjar det väl bli dags att söka arbete mer intensivt även om det känns så fruktansvärt hopplöst. Antar att det bara är att bita i det äckliga jävla äpplet och härda ut.

Teresia nämnde att hon äter choklad. Nu är jag också chokladsugen! Jag skulle dessutom behöva lite socker. Nåväl, jag ska växla några fler ord med Teresia innan jag börjar städa. Sen, om det inte blir för sent, går jag över till Bosse och är social med folket där.

Well well well

Har inte gjort så mycket idag. Spelade ut Black Hawk Down Team Sabre. Sista uppdraget har jag kämpat med hela dan så det kändes jävligt skönt att klara av det.

Teresia skickade ett sms och skrev att hon var uttråkad och hade lite ont. Jag kände mig lite spontan så jag bestämde mig för att överraska henne. Inte med en present, det är jag tyvärr för fattig för, så jag tänkte att min närvaro fick duga. Men givetvis hann hon åka iväg under de 40 minuterna fr.o.m. jag fick sms:et t.o.m. att jag kom hem till henne. Det var lite synd. Men hennes mamma blev i alla fall glad och tyckte att jag var gullig, haha. Sedan var det bara att vända hemåt igen och mest skratta åt det. Man får räkna med motgångar när man är spontan.

Lite senare fick jag dock ytterligare ett sms där Teresia skrev att hon var i närheten så jag mötte upp henne. Vi fick alltså träffas en liten stund ändå och det gjorde min kväll.

Och för att bringa fram min materialistiska sida så vill jag ha en bra dator och en massa spel. Det är bättre att spela än att sitta och tänka för mycket. Jag är för självkritisk för att vara ensam med enbart tankarna. Egentligen skulle jag kunna läsa en bok, men jag blir så jävla trött. Kan bara göra det på kvällen dessutom, opassande nog. På morgonen har jag svårt att finna tillräckligt med ro i kroppen för att ligga still och läsa och på eftermiddagen är det oftast en massa annat som ska göras.

Imorgon ska jag städa igen. Men nu ska jag se på TV. Hoppas det är Scrubs.
Adjöken.

Blaha

Jag börjar bli förkyld. Typiskt. Kanske för att jag funderar på att åka till Storfors i helgen? Jag blir nästan alltid sjuk innan jag åker dit eller under tiden jag är där.

Jag har inte så stor lust idag. Till någonting överhuvudtaget. Jag vill mest ligga ned i sängen och göra ingenting. Eller jo, jag vill se på tecknat. Nostalgitrippa lite. Räddningspatrullen, Luftens Hjältar och Ducktales är det bästa som någonsin sänts på svensk tv!

http://www.youtube.com/watch?v=JQKeboyd09I,
http://www.youtube.com/watch?v=MnNJtB-eDyE&NR=1
http://www.youtube.com/watch?v=7_j1u9uK9xQ&feature=related.

Är inte det nostalgi så säg.

Nu luktar jag vitlök igen. Har för mig att det ska funka mot förkylningar så jag testade och det verkar faktiskt ha effekt. Det är ganska förståeligt. Om jag var ett virus så skulle inte jag vilja bo i en kropp som stinker vitlök.

Trööött

Jag börjar tröttna på att ha huvudvärk. De senaste sju dagarna har jag nog haft det fem eller sex av dagarna. Idag vet jag dock att det beror på alla kemikalier som vi använde när vi städade i farmors lägenhet. Vad huvudvärken berott på de andra dagarna vet jag ännu inte.

Snart ska jag duscha. Istället för att hoppa in i duschen så ska jag skutta in. Det är visserligen graden fjolligare att skutta, men lite variation i vardagen är aldrig fel. Efter det ska jag i alla fall hem till Teresia och hålla henne sällskap medan hon städar lite. Jag får agera moraliskt stöd eller nåt ;)

Jag börjar även tröttna på att vara trött hela tiden. I julklapp önskar jag mig ett års gratis förbrukning av energi och en magisk gäsp-hävare.

Adjö!

Bable bable bitch bitch

Ny design på bloggen igen. Jag är fortfarande inte nöjd men jag orkar inte ändra något mer.

Jag vaknade klockan 6 idag. Det är ungefär lika kul som att... ehm... äsch, jag är dålig på liknelser. Det suger i alla fall.

Igår satte jag alarmet på kl 8 och då var jag så trött att jag knappt kunde resa mig ur sängen. När jag vaknar av mig själv, oavsett om det är efter bara 2 timmars sömn, så är jag istället rastlös och det verkar omöjligt att somna om. Så är det alltid. Lite typiskt va?

Jag somnade med huvudvärk, jag vaknade med huvudvärk, jag har huvudvärk ännu. Kan det bero på sömnbrist tro? Usch, jag orkar inte. Bla bla bla bla bla.

Jag önskar jag hade ork nog att engagera mig i intressanta ämnen och skriva om dem. Men det har jag inte. Därför ska jag skriva om politik och mode istället. Hihi, skämt åsido... Eller... äsch, det var inte alls ett skämt, det är ju sant. Hejdå.

Där ser man

Idag har jag och David hjälpt Bosse på hans jobb. Vi bar en del möbler, det tog ca 1,5 - 2 timmar tror jag. Efteråt stack vi hem till David och spelade lite, sedan gick jag hem för att äta.

Snart ska jag följa med Teresia och My på en promenad. Det ska bli trevligt! Jag känner att jag behöver röra på mig, annars kommer jag lägga mig ned och sova och det vill jag undvika eftersom klockan inte ens är 18.00 än.

När vi var färdiga med att bära möbler (och innan vi gick till David) så satt jag och spelade lite på ett piano nere på Bosses jobb. Då insåg jag just att jag gärna skulle vilja ha ett piano. Det är fint instrument. Här är en liten lista på de tuffaste instrumenten.

1. Säckpipa
2. Piano
3. Bas
4. Trummor
5. Elgitarr
6. Cello
7. Violin

Och sist men inte minst: TRIANGEL!!! Fan vad ballt alltså. Nej, jag skoja bara. Pling!

För övrigt är den visst minst av ovan nämnda instrument.

Vitlök

Jag hade vitlök i min potatisgratäng igår. Det var inte jättegott, tycker jag. Dessutom förföljer lukten mig och därtill misstänker jag även att vitlök ger mig huvudvärk. Jag har haft det sedan jag började med maten igår, den vägrar släppa.

Snart ska jag börja städa. Jag ska också försöka hinna med en kvick förmiddagspromenad på kanske 30 minuter och sedan träna lite snabbt när jag kommer hem. Då kanske jag svettas ut lite vitlök. Usch. Jag ångrar att jag tog med det i gratängen.

Men först ska jag kolla på denna skickliga trummis:
http://www.youtube.com/watch?v=YHVDFNKNQBk
http://www.youtube.com/watch?v=orTuN27UafQ

HA! Jag fick just en snilleblixt! Tigerbalsam tar bort lukten av det mesta :] Och det luktar mycket godare än vitlök!

Idag

Jahahahahajaaa. Min dag började med att brödet var slut. Jag kände mig nog lite smågrinig. Det är inte riktigt min favoritsyssla att gå till affären och handla när jag redan är hungrig, ännu värre är det i nyvaket tillstånd.

Men min irritation var inte så långvarig. Stötte på Teresia på stan, vi utbytte några ord och några kramar. Då blev jag på bra humör och det har hållt i sig hela dan. Vid 15-tiden kom Malin hem till mig. Det var också väldigt trevligt. Vi har inte träffats så mycket sedan studenten vilket är lite sorgligt eftersom jag tycker om Malin. När jag hade ätit så gick vi upp på stan och sedan ut på en liten promenad. Det var både kul att snacka och skönt att gå en sväng.

Just nu sitter jag och dricker te, lyssnar på musik, chattar lite med David och väntar på att Teresia ska logga in på MSN. Jag har en jobbig huvudvärk men jag orkar inte bekymras av den.

Ikväll ska jag spela ut Black Hawk Down (ett gammalt krigsspel), se på Family Guy, träna lite och sedan duscha. Det ser jag fram emot. Imorgon ska jag nog städa igen så att det är rent tills Teresia kommer hit ;)

Nåja. Hejdå.

Rubrikjävel

Jag kunde inte somna så jag startade datorn igen, ska lyssna på musik under natten. Jag brukar sova lite bättre då.

Jag förmodar att de flesta människor någon gång känt sig värdelösa. Jag har en sån kväll. En jag-hatar-mig-själv-kväll när självförtroendet har grävt ned sig någonstans. Obefintligt. De brukar komma när man har misslyckats med något man så gärna vill lyckas med, när man inte vågar göra något man gärna vill våga. Jag har mött så många misslyckanden och motgångar att mitt självförtroende numera är ljusskyggt eller något. Det vill inte komma upp till ytan igen.

Tiden med Teresia tidigare var härlig. Vi låg mest och glodde på TV, vilket är avslappnande. Trots att den stunden var underbar så tycks jag dras ned så fort jag blir ensam. Det är förvirrande för psyket att pendla mellan lycka och något sorts apatiskt tillstånd med bara några timmars skillnad. Men hellre det än att vara på botten dygnet runt.

Som sagt, misslyckanden. Det är svårt att resa sig upp när man misslyckas gång på gång, särskilt när man sätter egna mål att uppnå men inte finner modet och styrkan att klara av dem. Men jag ska inte klaga mer, stunden med Teresia var för bra för att jag ska vara nere, och jag tänker fan inte låta mig besegras av min feghet när det gäller detta. Aldrig. Jag ska vinna. Okej, Robin?

Nu är klockan för mycket. Ska sova nu. Adjö!

Nu är jag sådär djup

Den senaste tiden har jag inte haft så tät kontakt med mig själv. Vilket förmodligen är till det bästa. För att vara helt korrekt så har jag ganska många sidor, många "mig själv". Den jag syftade på nu är ensamma Robin, han som sitter uppe på nätterna och har koll på känslor och tankar.

Som sagt, det är bra att jag inte haft så bra kontakt med honom. För det första, han är en deprimerad jävel. För det andra, han visar sig nästan enbart nattetid, eller, när något alldeles särskilt jobbigt pågår. För det tredje så finns det egentligen massvis av problem han skulle kunna klaga på, t.ex. arbetslösheten, ekonomin etc och sist av allt försluts han alltid i en ond cirkel.

Jag kan därmed dra ett par slutsatser. 1) Jag är inte en deprimerad jävel just nu, 2) min dygnsrytm är något bättre, 3) jag lyckas se förbi de negativa sakerna och fokusera på de bra, och 4) jag är inte fast i en ond cirkel så jag har lite spelutrymme och tid att förbättra saker och ting.

Jag antar dock att vissa sena nätter kan vara till godo, så länge det inte blir flera nätter i följd, men enstaka nätter som denna då jag kommit till insikt om detta skede i mitt liv. Livet är fan inte alltid kul men man får göra det bästa av det som går, trots att det är jävligt tungt och speciellt när man nyligen gått genom sorg.

Vill ta lite tid att också påpeka hur viktigt sällskap kan vara när man går genom svåra stunder. Även om man i detta sällskap kanske inte alltid pratar ut och bearbetar sorg på det viset så har man tid att tänka på annat. Då undviker man att fastna nere i en grop. Utan att glömma någon så har framför allt sällskapet av pappa, kusinerna och mys-Teresia varit det största stödet sedan en tid tillbaka

Nu ska jag snart lägga mig ned och sova och förhoppningsvis drömma om Teresia, som jag ska träffa imorgon. Vi har bestämt oss för att mysa lite extra mycket, haha. Får se om vi hamnar framför TV:n igen eller nåt. Det gör mig inte så mycket, det är mest trevligt att ha lite ljud och ljus i bakgrunden medan man ligger och babblar om en massa onödiga (men roliga!) saker.

Godnatt!

Viftande näsborrar

Tyvärr måste jag medge att mitt humör är väldigt skiftande och så starkt beroende på saker runt omkring.

Exempelvis var gårdagen ganska fysiskt krävande, och särskilt jobbigt var det då jag hade sovit dåligt, men mitt humör var bra trots att jag var trött och sliten. När jag låg och slötittade på Day After Tomorrow somnade jag till men väcktes av pappa. Då gick jag upp och borstade tänder och stängde av TV:n, datorn och alla lampor. Plötsligt kunde jag inte längre sova vilket ledde till ett dåligt jävla humör som försämrade chanserna att sova gott.

Mycket riktigt sov jag inte särskilt gott alls, som jag nämnde i ett tidigare inlägg. Detta har gjort att jag varit oerhört trött idag. Men jag har mått bra och varit glad, mestadels tack vare Teresia som kom hit och degade framför TV:n med mig. Det var så härligt och avslappnande och jag var nog på väg att somna mer än en gång för att var så mysigt att bara ligga ned en stund. Men sedan hon åkte hem har jag hamnat i en liten svacka, som om jag jämför den bra stunden hon var här med nuet. Då känner jag av ensamheten och plötsligt även tröttheten. Kanske också lite av den tråkiga senhöstkänslan, tiden då alla vackra löv fallit och den blåa himlen inte längre syns till. Man vet att det snart kommer vara mörkt när man vaknar om morgonen och grått är det fram till mörkret återvänder på kvällen.

Lars Winnerbäcks musik är en kamrat i ensamheten men kan tyvärr inte föra hit Teresia igen. Inte kan den riktigt bota tröttheten heller. Och visst har jag rätt att känna en liten hopplöshet inför en god natts sömn? Jag menar, jag har kanske 10 nätter av 365 med riktigt god sömn, vilket är statistiken för 6 år tillbaka. Det är inga vidare siffror att hoppas på.

Nåja, jag ska jag sluta vara så negativ. Jag har mina nära och kära, jag har mat på bordet och jag har musiken så jag ska väl vara nöjd. Och jag kan vifta på mina näsborrar. Det är en talang som jag hoppas att mina framtida barn ärver.

Well

Fan vad dåligt jag sov inatt. Det tog en evighet innan jag somnade trots att jag var så trött. När jag väl sov så var det väldigt ytligt, och dessutom vaknade jag säkert 10 gånger av att jag var antingen hungrig, törstig, pissnödig eller hade ont i ryggen. Det var en sån där rolig natt, med andra ord.

Nu ska jag bädda sängen, städa rummet och hallen och sedan duscha. Jättekul. Men senare ska jag åtminstone träffa Teresia :D

Adjöken!

Jobbigt

Idag har jag verkligen haft fullt upp. Från cirka kl 12 - 15 hjälpte jag David med att bära möbler, småplock samt städning. Därefter till affären för att handla och fixa mat för att sedan gå till farmors lägenhet och fortsätta plocka och bära en massa grejer. Vi började vid cirka 16.30 och var klara strax innan kl 20.

Jag unnade mig yoghurt och en banan samt en chokladkaka och Coca-Cola medan jag kollade på Family Guy. Och morgondagen är räddad eftersom jag ska träffa Teresia. Ska försöka hjälpa henne med hennes blogg som krånglat. Som tack för hjälpen, om jag lyckas, får hon ge mig en kram eller nåt :D

Känner mig ganska slut. Skulle kunna somna redan nu trots att klockan inte ens är 22.00. Nu ska jag fortsätta slötitta på Day After Tomorrow och skicka ett par sms till you know who ;)

Phew. Godnatt.

Crazy

Jag förstår inte vad som är fel på mig idag. När jag vaknade så var jag på helt okej humör, men nu är det trassel i hjärnkontoret. Typ rusningstrafik eller nåt. Det är jätterörigt där inne, så ni får ursäkta eventuella stav- och grammatikfel.

Jag har ingen koll alls på vad som händer runt omkring mig idag. Jag var helt säker på att det var onsdag idag men det visade sig att det är torsdag. Se där.

Förutom att det är rörigt i skallen så svettas jag nästan okontrollerbart trots att det inte alls är varmt.

Känns stört.

Dessutom hade jag en underlig dröm. Inte obehaglig eller nåt, mest lustig. Och jävligt konstig.

David vill ha hjälp med nån hylla. Promenaden på väg till second hand-butiken kanske gör mig gott.

Idag

Nu sitter jag och väntar på att pappa ska vakna så att vi kan gå till affären. Sen ska jag börja med gratängen. Idag ska den fanimej bli ännu godare! Och efter maten nån gång ska jag träffa Teresia. Det känns som att det var längesen trots att det var i förrgår vi träffades senast. Men ändå! Får se vad vi hittar på. Ska bli kul att se henne igen :D

Adjö!

Rubriklösa inlägget

Än en gång är jag vaken alldeles för sent - eller egentligen tidigt - inpå dygnet. Men nu är det åtminstone inga särskilda tankar som håller mig vaken. Det beror nog snarare på att jag drack energidryck och åt alldeles för mycket choklad tidigare idag. Det var värt det! Dessutom behöver jag höra några låtar innan jag lägger mig, däribland Protest the Hero - Blindfolds Aside, Children of Bodom - Hatebreeder, Tracy Chapman - Open Arms och några låtar med Lars Winnerbäck.

Imorgon ska jag gå på en promenad strax efter frukost. Då kommer jag igång lite mer, och på eftermiddagen ska jag förhoppningsvis träffa Teresia. Vi har kommit överens om att försöka gå på promenad minst varannan dag. Jag förstod dock inte om hon menade att vi tillsammans ska gå på promenaderna eller om vi mest ska försöka motivera varandra.

Ja, jag är ju en trög kille som inte förstår sånt.

Det kan tyckas lite lustigt med tanke på att jag klagade på dumma, tröga människor häromkvällen. Men till mitt försvar säger jag att det är två skilda saker. Mitt problem att förstå vissa signaler beror snarare på bristande självförtroende än bristande intelligens.

Yeah. Damn straight.

Det blir för övrigt potatisgratäng imorgon igen, men det är så gott, mättande och relativt billigt så det är det fanimej värt. Jag ska testa att göra det lite, men bara lite, annorlunda. Får se om det blir bättre eller sämre.

Spännande.

Egentligen inte.

Mina kalsonger har gått sönder. Måste ha fisit sönder dem, hö hö hö. Jag ska slänga dem, direkt efter att jag testat dem som mössa.

Idag har jag verkligen ätit för mycket socker. Två sena nätter i rad bådar inte gott, men imorgon blir det som sagt promenad och att träffa Teresia. Då kommer jag först ha rört på mig men också fått chansen att slappna av ordentligt, så jag är inte oroad att min dygnsrytm vrids för mycket.

Jag funderar även på att lägga mobilen vid kudden så att jag vaknar när Teresia skickar sms. Då sover jag inte alltför länge och på köpet får jag ett trevligt uppvaknande, istället för att vakna av känslan att urinblåsan är på väg att spricka. Ja, så gör jag. Så Teresia, om du läser detta på morgonen, skicka ett sms ;)

Börjar faktiskt bli lite spänd inför nya bandet. Vi har inte direkt pratat om det, men stilen vi ska spela kommer nog passa bättre än det jag tidigare spelat. Jag känner mig motiverad att lära mig och skapa. Det är fan inte vanligt nuförtiden!

Nåja. Nu blir det väl sängen, tror jag.

Tjolahopp

Jag har just spenderat en massa tid på att ändra layouten på min blogg. Det är inget mästerverk... men jag slutade gilla den andra designen helt plötsligt, så jag ville inte ha kvar den och då fick det bli så här istället.

Jag antar att det här var menat som en natt då jag ska sitta vaken ganska länge. Jag kände en begynnande skitnödighet och då är det praktiskt taget omöjligt att somna, vilket fick mig att fastna vid datorn. Skitnödigheten, som jag väljer att kalla det, har dock försvunnit till och från. Ska väl snart gå in och få skiten gjort, så att säga.

Men seriöst. Jag har fastnat i en massa funderingar. Jag avskyr att jag ska minnas exakta tidpunkter så väl. Ibland kommer det till nytta, jag är exempelvis duktig på att minnas folks födelsedagar trots att jag inte känner eller ens bryr mig om vissa av dem. Jag minns nästan alla konserter jag varit på och vilka datum de ägde rum. Det medför också att jag kommer ihåg många negativa saker och exakta datum och, i vissa fall, vilken tid på dygnet.

Jag föddes kl 12.33. Det kommer jag ihåg för att jag såg en klocka just när jag tittade ut från mamma. Nej, skämt åsido. Det är bara jobbigt att minnas så detaljerade saker som klockslag. Det försämrar min chanser att kunna glömma och gå vidare. Jag lätt att fastna i känslan som många av dessa minnen medför, både på gott och ont förstås, men oftast på ont - utan att låta som en pessimist.

Det ligger nog i människans natur att minnas de negativa sakerna bättre. Ganska förståeligt om man tänker efter. Grottmänniskorna satt nog inte och diskuterade "den gamla goda tiden" utan hade snarare fullt upp att minnas var faran lurade någonstans. Två alternativ: björnen attackerade mig och försökte döda mig, jag kanske borde undvika den eller de där röda bären var goda, de ska jag bjuda frugan på - vilket tror ni han minns lättast?

Åter till mig själv. Inte nog med att jag minns exakta tidpunkter. Jag har dessutom lätt för att se samma siffror i andra kombinationer. Sifferkombinationen som stör mig är 10:35. Någon av er kanske vet vad som hände vid det klockslaget... Tyvärr blir jag påmind om det även när jag ser 01:35 och 01:53. Det stör mig.

Mina fisar luktar rutten salami... Mums!

Det är för övrigt också störande.

Nåja. Jag ska väl snart in och tömma tarmen och sen göra ett försök att gotta ner mig i min - enbart bildligt talat - kalla säng. Passande nog sjöng snubben i Protest the Hero just dessa ord: "I'm tired and I'm cold and I want to go to bed, but no one's here to tuck me in..."

Morgondagen, eller rättare sagt senare idag, kommer bli en bättre dag då jag förhoppningsvis slipper dessa minnen och stanken av rutten salami i förmån av lite trevligt umgänge, måhända från sötnäsan Teresia, om hon är tillgänglig och har lusten att träffas, eller nån osbeckare.

Nu ska jag in på toa, därefter har jag öppnat mig tillräckligt idag.

Fan vad bögigt det lät.

Inte för att jag har nåt emot bögar, men ändå liksom. Det lät helt enkelt lite homosexuellt. Att jag dessutom syftar på att jag ska skita gör inte saken desto mindre pervers. Tanken förs genast till skinnklädda machotyskar som leker i nåt som på deras språk heter "ajse", med ett litet sch-ljud framför.

Nej, egentligen fördes inte tanken dit. Inte för mig i alla fall. Jag hade bara lust att skriva så. Tänkte du på det?

Jag är trött och jag misstänker att det var något mer än kamomill i teet jag drack för några timmar sedan. Det är nåt som inte stämmer i hjärnverket, det är en sak som är säker.

Adjö och godafton. Eller kanske passar "auf wiedersehen" bättre.

Människor...

Vissa människor är ganska smarta, andra är rätt dumma. Det är ganska irriterande med dumma människor, sådana som inte fattar någonting. De förstår inte när man säger saker rakt ut, de förstår inte antydningar, de förstår inte när man ignorerar dem. Sådant stör mig ända in i benmärgen. Det är tillräckligt irriterande när man tycker om en sådan människa men det är ännu värre med människor som man inte tycker om. Problemet brukar ligga i att det är nästintill omöjligt att bli av med dem, för de förstår ju inte att man inte vill ha med dem att göra.

Det värsta är nog när man säger saker rakt ut men när personen i fråga ändå inte vill förstå vad man säger. De vänder och vrider på alla meningar, de skapar egna sanningar. Och jag vet inte varför men jag misstänker att detta är ett drag hos många egocentriska och manipulativa människor, som också gärna försöker ge andra skuldkänslor. De är fast beslutna vid att de har rätt och försöker få andra att tro detsamma. Därför går det sällan in något i deras trånga sinnen när de blir tillsagda saker.

Just det.

Nu har jag fått det sagt också. Känns bra.

Jaha ja

Det var meningen att jag skulle skriva nåt... Men jag tycks helt plötsligt ha förlorat förmågan att formulera mig. Det känns bara blankt i skallen. Jag känner mig varken glad eller ledsen. Eller kanske både och. Jag vet inte.

Jag försöker - trots att jag brukar misslyckas - att börja träna regelbundet. Grejen är att jag oftast sätter för höga mål på en gång, eller att jag helt enkelt glömmer bort att träna, så därför har jag satt in påminnelse på mobilen för varje dag i två veckor framåt. Om jag bara drar tummen ur arslet och gör det varje kväll så kanske det blir en vana till slut.

Vi får väl se.

Jag undrar vad morgondagen har att erbjuda. Jag ska försöka undvika datorn men det brukar ju gå som det går...

Godnatt

Bas

Häromdan fick jag ett sms av Tobbe. Han vill tydligen att jag ska spela bas i hans band, tillsammans med honom och Jack. Jag spelade tillsammans med dem i Shinda så jag vet att de är duktiga. De ligger på en högre nivå än vad jag gör, vilket egentligen är bra. Då kan jag sätta ett mål: att bli lika duktig som de är. För mig kan det vara en drivande kraft att tävla, om än i det tysta, mot andra.

Tyvärr har jag ingen förstärkare så det känns inte 100% motiverande att öva hemma, i och med att man inte hör hur det egentligen låter. Jag har i och för sig en akustisk gitarr, vars akustik och stränger inte håller måttet enligt mig, men jag antar att den får agera bas.

Jag ska försöka öva varje dag. Jag ska passa på nu när jag ändå är klar med städningen i rummet och i stort sett bara väntar på att Teresia ska sluta jobba så att hon kan komma hit och mysa lite. Det kommer dröja några timmar innan hon är klar så jag har tid till övers. Problemet är dock att jag inte vet vilken låt jag ska ta. Behöver börja med en enkel låt. Funderar på Walls of Jericho - My Last Stand men till den hittar jag ingen tabulatur vilket skulle innebära att jag måste göra allt på gehör. Vet inte om jag är så bra än. Får väl försöka.

- "Jag vill ha en 'coca'" ... - "Jag tror han vill ha en kaka"

Teresia tjatade på mig och sa att jag borde uppdatera min blogg. Egentligen tjatade hon inte, hon nämnde det i sin blogg. Det är dock lika bra att jag följer mina order, höhö. Nejdå. Jag tyckte själv att det vore på sin plats att uppdatera. Vad jag ska skriva om vet jag dock inte och det är väl även det som hållit mig från att skriva något de senaste dagarna.

Det har inte hänt nåt av värde. Nu ljög jag. Snarare är det väl så att det känns meningslöst att skriva om det kanske... jag vet inte. Jag gillar inte att upprepa mig, att tugga på samma sak, eller hur man ska uttrycka det. Dessutom försöker jag undvika att sitta för mycket vid datorn kvällstid.

Vad har jag gjort då? Jag har träffat Teresia en del. Hon var här igår, bland annat. Det blir bara mysigare och mysigare att umgås med den sötnäsan. Innan hon följde med hit så hade vi tillsammans med David varit på den där jävla rekryteringsbajsifjongen (vackert ord) på Arbetsförmedlingen, vilket inte var fullt lika mysigt som att lata sig i sängen. Tror vi löste korsord också. Eller hon löste, jag såg på. Och passade på att lukta på henne, hö hö hö.

Det lät nästan perverst. Förlåt, det var inte meningen.

Jag har även träffat kusinerna några gånger. Vi har nog mest spelat tror jag... Det är kul när vi vinner men jävligt frustrerande när det går dåligt samt när NHL-spelet till Davids dator hänger sig. Hur som helst, det är alltid trevligt att träffa kusinerna!

Just nu sitter jag här i min ensamhet. Eller nästan - pappa är i vardagsrummet, men jag tror jag inbillar mig att jag är ensam för det är då jag samlar mina tankar bäst. Jag har just druckit två glas Coca-Cola och känner lite ångest över att jag ätit snabbmat två dar i rad och även druckit just för mycket Coca-Cola.

Tidigare idag var jag över till Teresia en liten stund, vilket var härligt även om det var bara en kort stund. Sedan stack jag till farmors lägenhet där släkten skulle träffas för att dela upp lite prylar samt börja rensa. Men nej, vi fick ingenting gjort och det kändes faktiskt irriterande att nästan 3 timmar av mitt liv försvann på att göra ingenting. Jag kunde istället ha varit med Teresia, t.ex. Dessutom var jag "magen-vänder-sig-in-och-ut-hungrig" och eftersom vi tänkte äta kyckling, vilket tar en timme i ugn, blev det snabbmat istället.

Jag förstår inte varför jag får den där jävla ångesten när jag äter onyttig mat som pizza etc. Det beror nog faktiskt inte på mitt utseende, för jag väger typ 82-85 kilo vilket jag trivs med (särskilt efter att ha sett bilder på mig själv från min 65 kg-period då jag var spinkig som en ... vandrande pinne eller nåt). Jag tror inte heller det är av hälsoskäl... Kanske, kanske inte. Jag brukar dock inte bry mig alltför hårt om min egen hälsa.

Det skulle kunna vara av ekonomiska skäl, men jag gissar på följande: tanken på beroende. Jag avskyr att vara beroende av saker. Jag hatar i allmänhet vissa vanor och vissa tankar jag har. Jag försöker bli kvitt dem och det brukar fungera en kort period men sedan återkommer dem. I det här fallet är det väl kanske så enkelt som att man inte borde äta snabbmat, dels för att det är onyttigt dels för att det blir dyrt. Det är en dålig vana, oftast som följd av lathet eller bekvämlighet. Det kan vara där det gnager. Jag vill verkligen inte vara den lata, bekväma typen men jag är det ändå och det stör mig. Lite självdisciplin skulle inte skada, men guess what, jag orkar fan inte bry mig. Jag är störd. Jag kan gå och fucka mig själv i arslet eller nåt. Fan.

Jag trivs inte med min lukt heller. Jag luktar inte gott.

Sockret efter all cola börjar gå ur kroppen tror jag. Jag ska borsta min tänder och få bort eftersmaken. Sen ska jag lägga mig i sängen och tänka på Teresia. Hon är sötast och mysigast och får mig att må bra mitt i bland alla mörka tankar, underliga känslor och... ja, lukter.

Godnatt.

Låtar...

Nu tänker jag vara tråkig och lägga upp en ny lista på låtar jag gillar, den här gången topp tio:

1. Between the Buried and Me - Selkies: The Endless Obsession
2. Protest the Hero - Blindfolds Aside
3. Between the Buried and Me - White Walls (den kommer alltid vara med, mohaha)
4. Between the Buried and Me - Informal Gluttony
5. Lars Winnerbäck - Timglas
6. Protest the Hero - She Who Mars the Skin of Gods
7. Kiss - Detroit Rock City
8. Lars Winnerbäck - Kom Änglar
9. In Flames - My Sweet Shadow
10. The Calling - Wherever You Will Go

Det var tråkigt. Jag har egentligen fler låtar jag tycker om väldigt mycket just nu, men jag orkar inte skriva upp fler. Det var tillräckligt jobbigt att rangordna 10 stycken.

Hej

Jag har varit ganska social idag, känns det som. Träffade först Johan och åt en pizza och snackade lite: Sedan träffade jag Teresia, vi hyrde The Pacifier. Den är faktiskt rätt kul. Hon kittlade mig som vanligt, den ... den ... den kittlaren! Jag vågar inte kalla henne lilla kittlaren. Då kittlar hon mig mer. Hur som helst, efter det så drog jag och Anders till replokalen en stund. Men det gick ganska segt så vi gav upp efter en timme.

Nu är jag hemma, sitter vid datorn och väntar på att Family Guy ska börja. Jaha. Jag hann inte ens skriva den meningen innan jag såg att det är fotboll istället... Som ni kanske minns så var det med på min lista över irriterande saker. Nåja. I'm untouchable. Eller inte, men jag ska åtminstone inte låta mig störas av det.

"...You're the only one I need
I'm tired and I'm cold
And I want to go to bed
but there's no one here to tuck me in..."

Det här kommer låta sjukt, men jag kände just för att springa ut naken. Dessutom vill jag knuffa ner nån i en vattenpöl. Kanske kan knuffa ned någon i en lövhög, det är lite vänligare :D Kanske Teresia? Som en hämnd för att hon kittlas. Mohahahahaha. Men då slår hon mig istället. Jag ska nog låta bli.

Den 3 mars 2018

Då händer förmodligen nåt särskilt. Men vad, det vet jag inte.

Jag förstår inte varför det ska vara så jävla svårt att komma på en vanlig jävla rubrik.

Klockan är bara 22:27 men jag är redan trött... Jag har egentligen inte så mycket att skriva, det råkar bara vara så att jag gillar att skriva lite innan jag går och lägger mig. Det är skönt att rensa ur hjärnkontoret innan man somnar - det är tillräckligt stökigt därinne ändå.

Teresia och jag har träffats ganska mycket. Vi lånade ett par barnfilmer från biblioteket, men givetvis fungerade dem inte. VHS suger verkligen. Vi kollade istället på Ice Age på DVD:n istället. Den filmen är ganska bra. Jag gillar animerat.

Imorgon ska jag laga potatisgratäng för andra gången i mitt liv. Får se om det blir lika bra som sist, eller om det till och med blir bättre. Jag tänker inte låta det bli sämre i alla fall. Potatisgratäng är väldigt bra. Förutom att det är min favoriträtt så är den inte särskilt dyr men jäkligt mättande.

Nätterna känns så ensamma när man haft sällskap hela dagen... Nåja. Det är väl en bra saknad, antar jag.

Nu ska jag lägga mig och vänta på att Scrubs börjar. Godafton.

Söndagar

Det brukar vara dagar fyllda av tristess och nästan en känsla av hopplöshet, men inte idag. Jag somnade med en bra känsla i kroppen, jag drömde något härligt och när jag vaknade så kände jag mig mer utvilad en nånsin och dessutom sitter den braiga känslan från drömmen kvar än.

Nu ska jag ta ett bad. Jag tycker egentligen inte det är så hygieniskt att bada, men det är avslappnande, och man kan alltid duscha efteråt. Sedan får vi se vad dagen har att erbjuda. Nåväl.

Well

Teresia kom över en stund på eftermiddagen. Vi busade lite grann och det var lika trevligt som vanligt. En mysig tös som gör mig glad, det där. Känns bra mitt i höstmörkret som väntar varje kväll. Japp, det känns bra att sakna henne - men ändå inte, såklart. Kan vara lite svårt att förklara hur jag menar, men det är på ett bra sätt.

Lampan bakom mig lyser med sitt orangea sken och inger en viss stämning. Dels är det en kontrast till mörkret vilket givetvis är något positivt. Dels är det också en väldigt "höstig" känsla med den, som inte känns fullt lika positivt, men det är så det ska vara. Och när saker stämmer överens ska man vara glad för det.

Det är sådant som kan göra hösten till en härlig årstid. När det börjar regna ute vill jag ha mer mysbelysning, en Teresia bredvid mig och en bra film på TV.

En lista

Snodde denna lista av en på Bilddagboken. Den stämmer ju ganska väl.

10 bevis på att du är kär

1. Du känner dig avundsjuk när du ser personen med någon annan
2. Du kan läsa sms från personen om och om igen
3. Du känner dig ibland lite osäker när du är med honom/henne
4. Bara av att höra hans/hennes namn ler du
5. Du kan sakna personen fast ni precis har träffats
6. Du börjar lyssna på låtar som påminner om personen
7. När ni är med massa andra, fokuserar du bara på den personen
8. Du älskar att känna personens lukt
9. Du ler för dig själv när du tänker på honom/henne
10. Medan du läste detta, var det bara en person du tänkte på

Socker!

I dag har jag hunnit med - i mina mått mätt - ganska mycket.

Nej, det har jag inte alls. Det är ganska lite egentligen.

Jag och pappa gick upp på stan nånstans mellan kl 13-14, sedan satt jag vid datorn en stund för att sedan gå hem till Teresia. Det var bara lite mer än en och en hakv timme men hellre det än ingenting alls. Stack hem, åt mat, drog till replokalen där det gick ganska dåligt. Vi var sega allihop. Linda följde med mig hem. Vi åt munkar, kakor och drack lite Coca-Cola samt kollade på Simpsons och Family Guy. Det är ju trots allt fredag.

Imorgon ska jag röra lite mer på mig, tror jag. Ska försöka. Försöka duger ju, även om man inte lyckas. Så förmodligen kommer jag vara stillasittande ganska mycket ändå, men då har jag åtminstone försökt försöka, vilket ju duger. I vilket fall som helst behöver jag inte vara missnöjd, för jag försökte.

Är det någon som hänger med i mitt resonemang? Nej, inte jag heller.

Nu ska jag borsta tänderna och hoppas att det allra sista av sockerruset lägger sig så att jag kan slappna av och sedan sova. Ska sms:a lite med Teresia, då blir jag lite lugnare. Förhoppningsvis är det dessutom Scrubs på TV.

Godafton.

Negativa Robin, Positiva Robin.

Jag känner mig lite smått irriterad idag. Därför ska jag nämna några småsaker som kan vara väldigt irriterande.

1. Att Aftonbladets hemsida alltid segar. Aftonbladet i sig är förresten irriterande. Då kan man ju fråga sig varför jag är inne på deras hemsida. Det är nästan enbart för att läsa om hockeynyheter, men också för att snabbt se vad som hänt i världen. Vilket för oss till punkt 2.

2. Jag tror media bidrar jävligt mycket till hur folk mår nuförtiden. Hur kul är det att dagligen läsa om naturkatastrofer, mord, självmordsattentat, terrorhot, våldtäkter, misshandelsfall, rån etc, som dessutom tycks krypa närmare och närmare inpå våra liv. Det är faktiskt mer än irriterande att media nästan bara rapporterar om sådant.

Men det är ju klart, deras nyheter innehåller ju inte bara sådant - man kan dessutom läsa om kändisar som äntligen nått size zero, som är bland det vidrigaste jag vet (förutsatt att ingen sjukdom ligger bakom det). Vi matas bara av äckliga jävla ideal.

3. Det är en annan sak med media som stör mig. Men nu syftar jag snarare på hur media beskylls när det händer hemska saker. Människor är väldigt snabba att rikta skulden mot TV, videos på Youtube, datorspel eller musik, t.ex. som Marilyn Manson råkade ut för efter skolskjutningen i Colorado 1999. När en människa är kapabel att mörda så skulle den ha varit det även om han/hon inte lyssnade på en viss musik eller kollat en särskild film.

Det är bara så lätt att skylla på sådana simpla saker.

Jag ska ut och slakta massa människor och innan jag skjuter skallen av mig själv ska jag skriva/säga såhär: "Jag läste i Aftonbladet om hur Britney Spears tar droger. Jag blev nyfiken och testade lite, och mitt i ruset lyssnade jag på Oops! I did it again. Då stod det klart att hon uppmanade mig att skjuta ihjäl några människor."

Jag står fast i att media bidrar till hur vi mår och det i sig kan vara en orsak till mycket skit i samhället. Men då syftar jag snarare på den mörka världsbilden och felaktiga ideal man får när man läser dagens nyheter. Inte tror jag att Marilyn Manson är ansvarig för en skolskjutning i alla fall. Och självklart, i en majoritet av alla liknande fall är det snarare orsaker som uppväxt, miljö och biologiska/ärftliga saker i hjärnan som står som grund.

4. Ibland är det svårt att komma på rubriker till sitt blogginlägg. Det är faktiskt irriterande.

5. När TV6 visar Champions League-fotboll istället för Family Guy ibland.

6. Att Heroes har blivit så trist helt plötsligt. Det var en pålitlig underhållning varje onsdag förra hösten/vintern. Nu har jag knappt lust att sätta mig vid TV:n och börja se på det.

7. Att jag vaknar och är irriterad vissa dagar. Men nu har jag "ventilerat" lite och det känns bättre när ni fått höra min klagan.

Nu ska jag äta frukost och sedan duscha och därefter ska jag vara glad för att jag lever. Eller nåt sånt. Jag kan vara glad att jag träffat Teresia två kvällar i rad och det har varit lika mysigt båda gångerna. Ja, nu kan jag vara glad. Adjö.

[rubrik]

Nu ska jag lista de fem bästa låtarna för tillfället:
1. Protest the hero - She Who Mars the Skin of Gods
2. Porcupine Tree - Lazarus
3. The Calling - Wherever you will go
4. Opeth - Still Day Beneath the Sun
5. Between the Buried and Me - White Walls

Ikväll ska jag träffa Teresia igen. Jag ser fram emot det. Men ikväll ska jag inte bli kittlad lika mycket! It's payback time...

Innan dess vet jag dock inte vad jag ska hitta på. Kanske sitta inne och leta jobb. Kanske gå ut en sväng. Jag har inte varit ute så mycket de senaste dagarna. Borde ta vara på vädret som faktiskt är bra just nu. Skulle vilja ha en bra kamera och ta en massa höstbilder. Jag gillar leka lite med skärpan och det går inte så bra med vår kamera. Kameran kan visserligen busa med skärpan själv... men då blir det ju inte som jag vill.

Men innan jag går ut så ska jag sitta här och kolla på Youtube. http://www.youtube.com/watch?v=o7VzTfflPhA. Magnus Betnér är så klockren.

Adjö.