Well

Teresia kom över en stund på eftermiddagen. Vi busade lite grann och det var lika trevligt som vanligt. En mysig tös som gör mig glad, det där. Känns bra mitt i höstmörkret som väntar varje kväll. Japp, det känns bra att sakna henne - men ändå inte, såklart. Kan vara lite svårt att förklara hur jag menar, men det är på ett bra sätt.

Lampan bakom mig lyser med sitt orangea sken och inger en viss stämning. Dels är det en kontrast till mörkret vilket givetvis är något positivt. Dels är det också en väldigt "höstig" känsla med den, som inte känns fullt lika positivt, men det är så det ska vara. Och när saker stämmer överens ska man vara glad för det.

Det är sådant som kan göra hösten till en härlig årstid. När det börjar regna ute vill jag ha mer mysbelysning, en Teresia bredvid mig och en bra film på TV.