I dag/i natt

Det var tungt med begravningen... En enda stor tomhet kändes när prästen stod och höll tal. I början ville inte tårarna komma men när Sofia (Haglund, tror jag) började sjunga så kom det... Hon sjöng förresten jättefint.

Det känns bättre såhär i efterhand. Antar att det är så det ska vara. Nu har man nog accepterat hur det ligger till... Jag är i vilket fall som helst glad att farmors lidande är slut.

På kvällen kom Teresia hit. Det kändes faktiskt jävligt bra, även om hon kittlade mig hela tiden (jag ska hämnas nån gång på nåt sätt, var så säker). Det var hur som helst übermysigt att träffas och ett skönt avslut på en ganska krävande dag. Jag hoppas på fler liknande stunder.

Snart blir det sängen för mig. Jag känner mig utmattad, vilket kanske inte är helt konstigt. För första gången på länge har jag känslan att jag faktiskt kommer sova gott.

Godnatt.