Farmor

Igår, den 4 september kl 10.35, somnade farmor in... Vi kommer alla sakna henne, framför allt för att hon var så godhjärtad. Hon var nästan alltid på glatt humör när man träffade henne, med sitt busiga fnittriga skratt... Hon var en kämpe och hennes humor är odödlig. Den bar hon med sig in i det sista.

Det känns tomt just nu. En fin människa har lämnat oss. Men för hennes skull var det bäst. Nu kan hon andas igen, allt hennes lidande är över. Hon kan återförenas med min farfar. Hon kan återförenas med sin bror och med alla andra som tagits ifrån henne. Det är nog där hon ville vara.

Men det är svårt att smälta det här. Det är svårt att förstå och acceptera. Att jag var den sista av oss som såg henne i livet gör det nästan lite svårare. Samtidigt är jag glad över det. Men om jag hade vetat att jag skulle bli den sista av hennes nära och kära att säga hejdå så skulle jag ha gjort det på ett annorlunda vis, berättat för henne att hon var en mycket omtyckt människa.

Vi saknar dig farmor.