Ska strax sova tänkte jag. Jag har varit rejält trött nästan hela dan idag. Har inte orkat så mycket. Större delen av tacokvällen kändes det som att ögonlocken var oerhört tunga. Men det var trevligt i alla fall. Gott med mat.
Imorgon kommer kanske mamma och stannar några dar. Det ska bli trevligt. Jag ska även passa på att träffa Teresia om tillfälle ges mellan jag möter mamma på station och Teresia ska träffa Elin. Vi får väl se. Jag hoppas i alla fall vi hinner träffas, speciellt eftersom vi inte har träffats idag. Det är alltid svårt att klara en dag men det är ännu svårare att klara två dar utan Teresia.
Jag har insett en sak som ger upphov till sömnproblem under vissa stunder i livet. Det började i 15-årsåldern då jag fann ett intresse och behov i att uttrycka mig skriftligt. Som ikväll ungefär: jag var (är) trött men ändå startade jag datorn bara för att få skriva av mig lite. Under mina kreativa perioder då jag skriver berättelser så är det värst. Då pressar jag mig själv till att sitta vaken väldigt länge och bara skriva, skriva, skriva. Tyvärr är nattetid den enda tid jag verkligen kan fokusera på sådana saker... Mina psykiska problem är dessutom som värst när jag har för mycket tid att tänka, d.v.s. framför allt nattetid. Det gör det möjligt att dra slutsatsen att äkta konst faktiskt föds ur lidande, som någon vis människa har sagt.
Jag står alltså inför ett val: att leva ut min kreativa sida med den garanterade bieffekten att mitt psyke tar stryk, eller att inte leva ut min kreativa sida och kanske gå miste om en karriär som författare. Det är något jag verkligen vill, vilket kan resultera i känslan av ett misslyckande då jag inte uppnått ett av mina mål i livet. Att lägga det målet på hyllan är inget jag vill göra. Jag vill inte se förbi den önskan. Ni tycker kanske att jag borde vänja mig vid att skriva under dagtid istället. Jag har försökt men det är faktiskt helt omöjligt att producera nånting bra.
En taktik som möjligen, men bara kanske, skulle funka är att ta små perioder då jag skriver på natten. Tänk er att man jobbar nattskift eller något. Det finns minst två saker som skulle kunna stoppa en käpp i det hjulet: 1) att jag får ett riktigt jobb så att jag måste sova varje natten eller 2) att mitt tålamod och min motivation protesterar. Jag kan tänka mig att jag ger upp om jag inte skriver på ett par veckor. Jag får finslipa planen lite. Kanske ta en "nattskiftsvecka" då jag planerar och även börjar skriva för att sedan skriva resten under dagen och därefter ta ytterliggare ett "nattskift" och redigera. Det kan ju funka. Frågan då är väl snarare om jag har förmågan att av egen kraft vrida och vända på dygn fram och tillbaka.
Så länge jag inte kommer ner i en psykisk svacka kan det gå men om jag hamnar där så är det kört. Det är vääääldigt svårt att vända tillbaka till ett normalt dygn. Senast lyckades jag med Teresias hjälp (även om du inte gjorde det medvetet). Mitt i all skit som pågick såg jag ett nöje att prata med Teresia och eftersom hennes dygnsrytm var tusen gånger bättre än min så försökte jag anpassa mig lite. Nu har jag inga större problem med det, trots att jag säkerligen är lika trött... Men ändå, varje förbättring räknas ju. Jag kan för övrigt vara trött tillsammans med någon. Det är helt jävla underbart tycker jag.
Behöver jag säga att jag känner mig "kreativ"? Jag ska anteckna min idé men än så länge vill jag inte sitta uppe på natten och skriva, för jag vill fortsätta ha en Teresia-anpassad dygnsrytm. Jag kan tänka mig att senast sitta uppe till klockan 1 men absolut inte senare. Självdisciplin lär krävas. Tyvärr orkar jag inte alltid bry mig om att vara självdisciplinerad, ironiskt nog. Men nu jävlar ska jag ha disciplin! Sabrin, jag tror inte du läst såhär långt, men du kommer ihåg vår deal va? Förbättra oss själva för någon annan, mmkey? Och Teresia, du har redan hjälpt mig med mycket och du kommer säkerligen fortsätta hjälpa mig med mycket oavsett om du anstränger dig eller inte. Jag tycker om dig!
Nu får det fan vara nog! Jag ska hitta på en jävla rubrik, trycka på "spara nu"-knappen och sedan på "Publicera inlägg"-knappen. Säkert kommer jag läsa igenom texten och redigera nåt också... typiskt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Haha jo jag läste så långt! Läser faktiskt alltid hela dina inlägg!
Jag satt lungt och läste och blev så förvånad att se mitt namn att jag gjorde en omg-tillbakaryggning haha
och yes, IMPROVE IMPROVE!
Bara du har viljan så kommer du klara vad som helst :)
Jag hjälper dig gärna och jag tycker om dig också!
Skicka en kommentar