Rubrikjävel

Jag kunde inte somna så jag startade datorn igen, ska lyssna på musik under natten. Jag brukar sova lite bättre då.

Jag förmodar att de flesta människor någon gång känt sig värdelösa. Jag har en sån kväll. En jag-hatar-mig-själv-kväll när självförtroendet har grävt ned sig någonstans. Obefintligt. De brukar komma när man har misslyckats med något man så gärna vill lyckas med, när man inte vågar göra något man gärna vill våga. Jag har mött så många misslyckanden och motgångar att mitt självförtroende numera är ljusskyggt eller något. Det vill inte komma upp till ytan igen.

Tiden med Teresia tidigare var härlig. Vi låg mest och glodde på TV, vilket är avslappnande. Trots att den stunden var underbar så tycks jag dras ned så fort jag blir ensam. Det är förvirrande för psyket att pendla mellan lycka och något sorts apatiskt tillstånd med bara några timmars skillnad. Men hellre det än att vara på botten dygnet runt.

Som sagt, misslyckanden. Det är svårt att resa sig upp när man misslyckas gång på gång, särskilt när man sätter egna mål att uppnå men inte finner modet och styrkan att klara av dem. Men jag ska inte klaga mer, stunden med Teresia var för bra för att jag ska vara nere, och jag tänker fan inte låta mig besegras av min feghet när det gäller detta. Aldrig. Jag ska vinna. Okej, Robin?

Nu är klockan för mycket. Ska sova nu. Adjö!