Rubriklösa inlägget

Än en gång är jag vaken alldeles för sent - eller egentligen tidigt - inpå dygnet. Men nu är det åtminstone inga särskilda tankar som håller mig vaken. Det beror nog snarare på att jag drack energidryck och åt alldeles för mycket choklad tidigare idag. Det var värt det! Dessutom behöver jag höra några låtar innan jag lägger mig, däribland Protest the Hero - Blindfolds Aside, Children of Bodom - Hatebreeder, Tracy Chapman - Open Arms och några låtar med Lars Winnerbäck.

Imorgon ska jag gå på en promenad strax efter frukost. Då kommer jag igång lite mer, och på eftermiddagen ska jag förhoppningsvis träffa Teresia. Vi har kommit överens om att försöka gå på promenad minst varannan dag. Jag förstod dock inte om hon menade att vi tillsammans ska gå på promenaderna eller om vi mest ska försöka motivera varandra.

Ja, jag är ju en trög kille som inte förstår sånt.

Det kan tyckas lite lustigt med tanke på att jag klagade på dumma, tröga människor häromkvällen. Men till mitt försvar säger jag att det är två skilda saker. Mitt problem att förstå vissa signaler beror snarare på bristande självförtroende än bristande intelligens.

Yeah. Damn straight.

Det blir för övrigt potatisgratäng imorgon igen, men det är så gott, mättande och relativt billigt så det är det fanimej värt. Jag ska testa att göra det lite, men bara lite, annorlunda. Får se om det blir bättre eller sämre.

Spännande.

Egentligen inte.

Mina kalsonger har gått sönder. Måste ha fisit sönder dem, hö hö hö. Jag ska slänga dem, direkt efter att jag testat dem som mössa.

Idag har jag verkligen ätit för mycket socker. Två sena nätter i rad bådar inte gott, men imorgon blir det som sagt promenad och att träffa Teresia. Då kommer jag först ha rört på mig men också fått chansen att slappna av ordentligt, så jag är inte oroad att min dygnsrytm vrids för mycket.

Jag funderar även på att lägga mobilen vid kudden så att jag vaknar när Teresia skickar sms. Då sover jag inte alltför länge och på köpet får jag ett trevligt uppvaknande, istället för att vakna av känslan att urinblåsan är på väg att spricka. Ja, så gör jag. Så Teresia, om du läser detta på morgonen, skicka ett sms ;)

Börjar faktiskt bli lite spänd inför nya bandet. Vi har inte direkt pratat om det, men stilen vi ska spela kommer nog passa bättre än det jag tidigare spelat. Jag känner mig motiverad att lära mig och skapa. Det är fan inte vanligt nuförtiden!

Nåja. Nu blir det väl sängen, tror jag.