Idag skulle farmor ha fyllt år... Jag har tänkt väldigt mycket på henne och idag gick jag till graven för första gången sedan stenen blev klar. Det kändes tungt att se farmor och farfars namn där, men jag försöker i alla fall vara glad för deras skull. De behöver aldrig mer lida eller kämpa mot någon sjukdom. Men det är ändå svårt att vara glad när man vill krama någon som inte längre lever. Jag antar dock att det var bra att jag gick till graven... bättre det än att hålla allt inom sig. Men tungt känns det hur som helst.
Nåja... Nu ska jag försöka tänka på nåt annat en stund.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag vet hur du känner älskling.
Jag tror att det var bra att du gick dit, som du skrev bättre än att hålla det inom sig :)
Skicka en kommentar