Jag känner en gnutta morgonångest. Jag vill bara sova med Teresia vid min sida, men hon jobbar och jag ska till Jobbcenter och Arbetsförmedlingen.

Jag är trött.

Och omotiverad.

Jag vill inte lämna mitt rum just nu, jag vill sitta här och drunkna i min självömkan några timmar. Ibland måste man få ha en deppdag. Följande dag brukar kännas mycket roligare då.

Dessutom börjar jag bli sjuk igen. Jag förstår inte vad som hänt med mitt immunförsvar. Jag ska nog äta mer frukt, tror jag. Det är gott och jag kan intala mig själv att det hjälper.

Jag vaknade 5.30. Idag är jag trött.