Yak

Ibland fördrivs jag in i en fas av hopplöshet, med brist på motivation och ork.
Idag helt plötsligt blev skolan än en gång skitjobbig. Av vilken anledning vet jag inte helt säkert, men det mesta, även utanför skolan, känns rätt tungt att hantera.

Jag är helt enkelt trött på allt ansvar: plugga hårt i skolan, gå och handla och laga mat varje dag, hålla koll på ekonomin (ja, jag har faktiskt en del betalningar att sköta), plugga ännu mer hemma, sova (och jag sover sällan så bra/länge jag vill) och hinner inte med att göra något jag skulle vilja, t.ex. skriva på en novell eller nåt.

Det är i alla fall tur att jag har en del vänner, kusiner och familjen att umgås med. Det är jag väldigt glad över. Men jag kan inte låta bli att känna att tiden jag har för mig själv inte är tillräckligt givande.

Det här känns, som Malin (Silversinne.blogspot.com) skrev en gång, mer som en dagbok än en blogg.

Det klias i anus

I'm a pathetic muthafucka, helt enkelt.
Fråga mig inte varför, men så är det.

Ork...

Jag är i skolan. Är inte säker på om jag orkar det här mycket längre.
Just nu vill jag helst ha sommar, med vackert väder så att jag kan vara ute och lira lite fotboll eller spela lite street hockey... Inget ansvar... Jag vill

Hockey, hockey, hockey!

Världens bästa sport i mitt tycke! Om man ser till de högre ligorna så är det nästan alltid fart, närspel, heta känslor och snygga mål.

Just nu är jag i en fanatikerliknande fas, där jag följer NHL-statistiken mycket noggrant. Självklart kollar jag mycket på hur det går för svenskarna. Jag har till och med gjort en lista på spelare, samt en drömformation till VM 2008.

Några av svenskarna gör riktigt bra i från sig. Samtidigt som jag önskar dem all lycka i NHL så vill jag att deras lag åker ut. Då kan de ju komma och spela VM med Sverige!

Nicklas Bäckström ligger just nu tvåa i rookieligan, bara två poäng efter ettan (Patrick Kane). Bäckström har gjort bra ifrån sig, och jag hoppas han vinner priset för bästa rookie! Tobias Enström, en annan rookie, är en utav de bästa poängplockarna i Atlanta. Henrik Zetterberg verkar kunna hamna i topp-fem av skytteligan. Lidström leder backarnas poängliga. Daniel Alfredsson har inte heller hemska siffror. Bröderna Sedin gör bra ifrån sig. Henrik Lundqvist har hållit flest nollor tillsammans med en annan målvakt.

Jag hoppas Bengt-Åke Gustafsson tar ut ganska många unga spelare, men också att han försöker blanda in en del rutin. Det viktigaste som Sverige saknar är ett par spelare som kan tacklas. Eller ja, tacklas kan ju de flesta - men jag menar de som tacklar hårt (men schysst) och dessutom ofta.

Samt hoppas jag att han inte tar ut NHL-spelare bara för att de spelar i Nordamerika, de måste kunna bidra med något annat än namnet från en NHL-klubb. Bäckström, är ung och hungrig och har talang. Enström, likaså - speciellt skridskoåkning har jag hört. Nylander, är teknisk. Jörgen Jönsson, har rutin, vinner tekningar och dödar mycket tid i boxplay. Weinhandl, har varit effektiv i slutspelet och har ett bra skott (högerskytt, dessutom). Johnny Oduya, kan tacklas men också göra poäng. Jonathan Hedström, har intensitet. The list goes on and on. Sverige har massvis med bra spelare! Använd dem väl!

Men Bengan är bra, han har förmodligen redan tänkt på det här. Det borde vara A och O som hockeytränare att kunna sätta ihop ett lag med olika spelartyper. Det viktigaste är nog i alla fall att Tre Kronor spelar mer fysiskt än tidigare.

Jag vill faktiskt bli hockeytränare, hehe.

Var positiv!

Oftast är jag ganska negativt inställd på många saker, ser livet ur ett pessimistiskt perspektiv och så vidare.

Men jag är också positiv ibland! Som nu. Jag funderade när jag gick hemifrån McDonalds - vad gör mig glad?

Jag kom fram till att det är de simpla sakerna. Äta god mat; träffa någon/några man gillar; lyssna på bra musik (både live och hemma på rummet); vara ensam en kväll och bara skriva eller slappna av; vara ute på promenad eller jogga när vädret är acceptabelt eller stanna inne och se på film eller en bra serie på tv.

Varför gör jag inte dessa saker oftare? Av ren lathet. Jag tycks alltid finna en orsak att inte göra dem. Av ren lathet.

Gå på promenad? Näää, det ser att ut att kunna bli regn. Skit i det! Kläderna torkar.

Träffa någon? Nää, alla är säkert upptagna - de får ringa mig istället. Är de upptagna så får de väl säga det. Ring någon för helvete!

Ni fattar galoppen. Vad gör dig glad? Vad är det som hindrar dig från att utföra det? Pengar? - Det finns massor att göra som inte kostar pengar. Tid? - Någon eller några timmar om dagen har man oftast tid att undvara. Om inte, försök göra två saker i en smäll! Istället för att stressa ihop mat för att hinna träffa vännen, träffa vännen och ät tillsammans med den. Saker går nästan alltid att lösa på nåt sätt.

VAR GLAD FÖR HELVETE!!!
Hihi

Jag ska bli författare!

Jag är inte så värst aktiv här, am I?

Antar att jag inte har samma behov av att uttrycka "bloggiga" saker längre, så som jag hade förr.

Däremot har jag börjat på en berättelse, en fantasy som känns väldigt bra. Eller nja, själva storyn i sig är väl knappast någon bestseller - men det känns som att en propp har lossat, för första gången på väldigt länge så har jag både motivation, ork, någorlunda mycket tid och framför allt en story.

Exakt vad den handlar om vill jag inte avslöja. Paranoid som jag är så misstänker jag att alla är små tjyvar som vill stjäla mina idéer. Även om de (idéerna) idag inte består av några häpnadsväckande intriger, överdrivet spännande och överraskande och fantasirika äventyr så kan kanske minsta lilla tanke utvecklas av någon annan. Grr! MITT!!!

Men jag kommer dit så småningom. Tolkien, släng dig i väggen! Hehe.

Nu ska jag börja på kapitel 2. Bye bye!

LONDON

Jag har äntligen varit utomlands! Det var fan på tiden. Efter nitton instängda år i mellansverige var det nog dags att uppleva en annan kultur.

Vi åkte måndagen den 3 mars och kom hem måndagen efter. Det var kul. Jag bodde hos familjen Conway som var så otroligt snälla, trevliga, öppna och välkomnande. Bättre människor får man leta efter.

Första dagen hann jag inte med så mycket, eftersom jag var ganska trött. Men annars så jobbade jag fyra dagar i en bokaffär i South Westwood - även där var människorna väldigt trevliga. Jag och mina fem klasskompisar var ute och bowlade en kväll, fick en liten guidad tur genom London en annan kväll, var på puben en kväll och var även själva i centrala London en dag. Det var verkligen en upplevelse.

Man får ett bredare perspektiv ju fler människor och kulturer man bemöter, det märker jag redan efter ett besök i en annan kultur. Det som är lustigt, det är att människorna där i Londons förorter verkar ganska stressade och har många tider att passa men ändå tycks dem ha tid att vara artiga.

Till skillnad från många (inte alla) här i Sverige. Här har man tur om grannen orkar hålla portdörren öppen fem sekunder, eller om bilister stannar vid övergångsställen eller om man som en människa med udda stil eller utseende slipper en massa röntgande blickar och mumlande skitsnack när man kommit tio meter bort.

Jag vill tillbaka till familjen Conway och jag kan lätt tänka mig ett fast jobb i den där bokaffären. Det känns så tråkigt här i Sverige...