RUBRIK!

Jag har verkligen blivit seg på att uppdatera min blogg. Har väl drabbats av nån skrivkramp och det lär knappast bli lättare att återuppta novellskrivandet när jag inte ens orkar skriva i bloggen.

Men jag ska inte klaga. Jag är faktiskt ganska nöjd just nu. Jag har Teresia, vilket är underbart! Jag har nåt att göra om dagarna så jag uppskattar helgerna mer, speciellt eftersom jag sovit med Teresia de tre senaste helgerna (och hon ska sova över här ikväll också, wohooo!). Dessutom funkar ekonomin relativt väl. Vi storhandlade i måndags (om jag inte minns fel) och det finns fortfarande mat kvar. Det känns oerhört mer ekonomiskt än att handla för ca 100 kr om dan.

Synd bara att jag inte kan få anställning på second-handbutiken där jag praktiserar. De verkar behöva folk, men har inte råd, och jag behöver en större eller åtminstone säkrare inkomst.

Jag skulle vilja beskriva exakt hur mycket Teresia betyder för mig, exakt hur underbar hon är. Men inga ord kan göra henne rättvisa. Den här sommaren kändes värre än något annat och hösten hade blivit omöjlig att klara av om det inte vore för att jag hade Teresia. Jag förundras över hur vi kan ha gått från att mest vara en ganska okänd person för varandra till att vara det vi är nu. Det är bara positivt! Men det är intressant hur man kan ha sett en person i tre år utan att veta precis hur underbar den kan vara. Tänk vad mycket jag har gått miste om de åren jag inte känt Teresia... men tänk vad mycket jag njuter nu när jag känner henne. Hon är bäst och den som säger annat är bara bäng i huvudet och vet inte bättre. Om jag är den enda som tycker att hon är bäst så är jag den enda med vett i skallen!

Jag tror och hoppas att Teresia uppskattar dessa ord mer än en dikt med en massa vackra ord och rim och tjosan. Nu ska jag gå iväg och möta den underbara människan!