We-he-he-he-ll!

Klockan är i skrivande stund 02.24.

Jag har, på både gott och ont, återvänt till mina nattliga datorstunder. Självklart påverkas skolan negativt då jag sover drygt tre timmar mindre än vad jag är van vid. Men jag behöver dessa stunder, mentalt.

Alltför länge har jag låtit dagarna göra slut på mina krafter, utan att jag kunnat/hunnit/orkat uttrycka mig i den grad jag behöver. Let's face it, jag är en konstnärlig person som behöver få utlopp för vissa saker, och det får jag oftast genom att skriva. När jag då undertrycker min konstnärliga sida så är det så mycket som blir fucked up inombords.

Jag har kommit i bättre kontakt med mig själv. Därmed också med andra.

Jag försöker, som jag just berättade för Millie, att visa vad jag tycker om personer på ett mer öppet vis, eftersom mina nära och kära kanske inte vet att jag älskar dem. Man ska inte ta det för givet. Jag försöker säga snälla saker. Visserligen är det svårt, åtminstone för mig som ett halvt liv försökt dölja vad jag tycker och känner. Men men, jag försöker ändå.