Förbannade jävla fiskfitta

Just nu är jag jävligt irriterad.

Jag fick låna två Pirates of the Caribbean-filmer och tänkte se på en av dem ikväll. Jag startade filmen i datorn och allting var som det skulle fram tills jag märkte ett fel med ljudet. Man hörde bara musik, inte vad de sa. Jag mixtrade lite och kollade runt lite.

Hittade ett ställe där man kunde ändra ljudspår, varav tre kallades Engelska (USA) och en Regissörens kommentarer eller nåt sånt. Den sistnämnda var redan utesluten.

Den första av de tre "Engelska"-spåren var redan ibockad. Jag testade den andra. Då försvann ljudet helt och hållet. Jag testade den tredje. Då hörde man både musik och dialog. Bra, tänkte jag. Det var enkelt.

Givetvis var det nåt fel. En förbannad jävla kärring berättade om precis allting som skedde i bild, ungefär som att det var blinda människor som kollade på filmen.

Tänk er, ni har haft en tråkig dag och ser äntligen fram emot att se en bra film och bara ta det lugnt. Mitt allting ska en stressad jävla kärring hoppa in och snacka brittiska och berätta vad som händer i bild. "Jack lifts up a bottle of rum". NÄHÄ?! Det ser jag inte! "Jack heads for the Black Pearl which is concealed in the fog"

Om BLINDA människor vill LYSSNA på en film så kan väl filmskaparna för fan spela in filmens ljud på en cd-jävla-skiva och sälja till blinda personer OCH GE FAN I ATT LÅTA EN KÄRRING FÖRSTÖRA ALLTING FÖR OSS SOM KAN SE!!!!

Om det var min egen DVD skulle jag överväga att bryta av den på mitten. Överväga är nog fel ordval. Jag menade garanterat. Om det var min egen DVD skulle jag garanterat förstöra den.

Sånt här kan förstöra en hel jävla dag för mig. Nu kan jag inte sova. Skit också. Jag har utöver irritationen även huvudvärk, vilken känns som om en fotboll sitter och pressar ut skallenbenet inifrån.

Och så är jag pissnödig. Igen. Jag har blivit beroende av te, tror jag. Men det är åtminstone inget onyttigt.

Imorgon ska jag sluta vara irriterad. Jag ska vara glad. Okej? Den som påstår att jag inte är glad ska jag slå på käften. Så förstör inte min dag och påstå att jag inte är glad, okej?

Nejdå, ta det lugnt, jag skojar ju bara. Jag kommer inte vara glad. Men jag ska försöka. Jag kan ju alltid låtsas. Vi får se. Nu ska jag pissa och sen ska jag försöka sova.

bla bla

Klockan är 1:41 enligt min klocka... Jag borde förmodligen sova men jag orkar, ironiskt nog, inte. Jag vill inte vakna och känna att ytterligare en jobbig dag väntar.

Som jag nämnde tidigare skulle jag och pappa se en "dokumentär" om konspirationer kring 11 september. Det var ganska intressant men samtidigt ganska meningslöst. De kom inte fram till någonting, vilket i och för sig kanske är meningen - att låta tittarna välja själva. Men någonstans ville jag att de skulle gå djupare in i ämnet. Det kändes mest ganska ytligt.

Jag tänker kalla den dokumentär även fast det inte riktigt var en sådan i mitt tycke.

De utredde mest varför och hur World Trade Center 7 rasade. Alla vet ju att tvillingtornen rasade, men inte lika många vet att WTC 7 också gjorde det. Konspirationsteoretikerna (är det ens ett ord?) menade att tornet rasade alltför symmetriskt och alltför lätt. De hävdade att bränderna inte var tillräckligt stora/starka för att rasera hela byggnaden och hänvisade till andra byggnader i ungefär samma storlek som stått i brand en längre stund än WTC 7 utan att rasa. Sättet WTC 7 rasade var förvånansvärt lik en kontrollerad rivning.

Skeptikerna lade fram några bevis, eller snarare teorier, som talade för att det visst var branden som orsakade raset. Såhär höll det på mest hela tiden.

Jag tänker vara lite vågad och dra slutsatsen att det ligger något lurt bakom allting. Men jag vill dessutom ta med andra saker än WTC 7. Man bör se helheten. Pentagon, t.ex. Ifrån den händelsen finns övervakningsbilder på vilka man inte ser ett plan störta in i byggnaden. Det är något, men inte ett flygplan. Det var alldeles för litet. Så vitt jag läst finns det inget vittne som sett ett flygplan heller. Ett flygplan som flyger så lågt måste ha setts av någon.

Äh, jag orkar fan inte skriva mer. Det känns lite... ointressant. Kanske en annan gång.

Den 7 september

Det vardagliga livet spinner på ungefär som vanligt... Även om saknaden efter farmor känns oerhört så kan man inte gräva ned sig själv helt och hållet. Det går bra så länge man gör något, när man kan fokusera på något annat. Men när man är själv, främst på kvällarna, känns tomheten igen. Det finns så många saker jag helt plötsligt förknippar med farmor. Som idag när jag hade nåt litet kladd på fingrarna. Av ren reflex torkade jag bort det på mina byxor. Farmor brukade alltid lägga märke till när jag gjorde så...

Nåväl... Tiden fram till och inklusive begravningen kommer vara den hårdaste. Efter det kommer det vara lite lättare att gå vidare, hoppas jag.

Igår var en ganska ljus dag. Jag träffade först Teresia. Vi gick ut med hennes kusin Unna igen. Den här gången var hon inte lika blyg, så jag fick äntligen se hur hon egentligen är. Det visade sig att hon är precis lika busig som hon ser ut att vara. Vi lekte i ungefär en timme, tror jag, och det var kul trots regnet.

Efter det gick jag hem till David. Vi spelade lite kort och sedan FIFA 08. Det var också trevligt. När jag kom hem såg jag lite av Pirates of the Caribbean på TV4+ men jag lyckades på nåt makalöst sätt somna till en stund - sittandes - på golvet... Jag vaknade av att pappa kom hem.

Idag har jag varit sugen att se på film. Men vi har ingen spännande film hemma. Ska förmodligen låna någon av David imorgon. Vi får se.

Snart ska jag och pappa se ett program på SVT2. Klockan 22.00 börjar det. Det handlar om konspirationer kring 11 september-attackerna. Jag gillar konspirationsteorier. Och så gillar jag klassisk musik, allra helst med stråkinstrument och/eller piano. Jag hittade ett stycke med Mahler som jag gillar. Det är 16 minuter och 47 sekunder långt. Jag gillar långa låtar. Jag gillar även te, vilket jag ska fixa i ordning nu.

Adjöken, herr'n. Eller fröken.

Farmor

Igår, den 4 september kl 10.35, somnade farmor in... Vi kommer alla sakna henne, framför allt för att hon var så godhjärtad. Hon var nästan alltid på glatt humör när man träffade henne, med sitt busiga fnittriga skratt... Hon var en kämpe och hennes humor är odödlig. Den bar hon med sig in i det sista.

Det känns tomt just nu. En fin människa har lämnat oss. Men för hennes skull var det bäst. Nu kan hon andas igen, allt hennes lidande är över. Hon kan återförenas med min farfar. Hon kan återförenas med sin bror och med alla andra som tagits ifrån henne. Det är nog där hon ville vara.

Men det är svårt att smälta det här. Det är svårt att förstå och acceptera. Att jag var den sista av oss som såg henne i livet gör det nästan lite svårare. Samtidigt är jag glad över det. Men om jag hade vetat att jag skulle bli den sista av hennes nära och kära att säga hejdå så skulle jag ha gjort det på ett annorlunda vis, berättat för henne att hon var en mycket omtyckt människa.

Vi saknar dig farmor.

Too many cookies will do crazy things to you

Kl 21.00 ikväll började andra säsongen av Heroes på tv4. Underbart. Jag har saknat det ända sedan sista avsnittet sändes i vintras.

Det fick mig att fundera. I vintras när de avslöjade att det skulle dröja till hösten innan nästa säsong skulle börja sändas, tyckte jag det var en oerhört lång tid kvar, men som vanligt när man ser tillbaka så har det gått hur fort som helst.

Vad har jag egentligen gjort sedan dess? Det jag minns är Korn-konserten den 4 februari. Makalöst bra. Som terapi för själen. Vad mer? Jag såg KISS den 30 maj. Också fantastiskt, mestadels för att det är fenomenet KISS. Sista tiden i skolan var stressig men jag fick bra betyg till slut. Svenska C-kursen var en jävla pina. Jag tog studenten. Jag var i Värmland en månad. Jag jobbade lite grann. Jag slutade i Shinda. Jag har fått god kontakt med Teresia, vilket utan tvekan är sommarens höjdpunkt.

Nu söker jag jobb. Jag är fattig, ganska trött och utsliten. Kvällar som denna kan jag ibland känna hur meningslösheten gnager i bakhuvudet men jag försöker ruska av mig skiten, med olika graders framgångar. Alla kan vi ibland känna hur årstiden påverkar ens sinne negativt, då vi vandrar runt i ett evigt mörker som dessutom överöser oss med iskalla höstskurar eller bitande vinterkyla. Jag kan känna hur hösten och vintern jagar mig även de varmaste sommardagarna, när många andra skuttar omkring i ren lycka. Jag vet inte: det kanske beror på avundsjuka, men ibland är det svårt att glädjas åt andra när man badar i sitt egen elände.

Men ikväll känns det som att hösten är kommen, och jag tror nästan jag känner mig hemma. Jag tror jag trivs i den här årstiden trots allt. Vad jag kan minnas, har jag aldrig känt så förr. Att hösten kan bli bra. Det är en ny känsla. Lite svår att omfamna fullt ut, men det är trevligt ändå och jag kommer nog vänja mig.

Jag ska snart meditera och försöka finna lite balans i sinnet. Jag börjar bli bättre på det, vilket sakta men säkert hjälper min sömn. Jag tackar Teresia som påminner mig varje kväll.

Jag känner mig... jag vet inte. Inte konstig. Det är ju så jag brukar känna mig. Det här är annorlunda.

Jag känner mig alltså annorlunda. Annorlunda, men varken på ett negativt eller positivt sätt. Eller både på ett negativt och positivt sätt, kanske.

Jag har nog ätit för många kakor idag. Det måste vara därför. Jag skyller på det.

Opeth är den ultimata höst- och vintermusiken. Den är så tung och dunkel men jävlig vacker.

Där har vi det. Jag känner mig Opeth ikväll. Härmed förklarar jag Opeth till svenska språkets senaste adjektiv, synonymt med... Det finns inga synonymer ännu. Definition: det är känslan av gemenskap i en mörk stund, ett slags empatisk vän, som giver dig ork och styrka i en annars otrygg tillvaro. Opeth-känslan kan ingivas av såväl en omtyckt människa som musik, poesi eller andra uttrycksformer.

NU RÄCKER DET, ROBIN!
God afton!

Jag är så jävla dålig att komma på rubriker

Jag fick just en irriterande tanke att jag måste googla på "rövsvett".

Givetvis finns det ett punkband som heter så... Typiskt. Punknamn är roliga. Rövsvett, Näsblod, Snutslakt, Radioaktiva räkor... Om jag någon gång startar ett punkband, vilket inte lär hända, så ska det fan heta Gristryne eller nåt sånt meningslöst. Bara för att haka på trenden.

Jag funderar på att lyfta på häcken och gå till Hemköp. Jag ska unna mig en iskall Coca-Cola, det är jag fan värd idag när jag har... ehm... gjort ingenting! Okej, jag gjorde potatisgratäng, vilket i sig är en belöning. Den blev ganska god. Och jag har förstås snackat med Teresia via msn. Jag tycker hon ska se till att bli frisk så att jag kan träffa henne.

När jag kommer tillbaka från affären ska jag glo på TV. Family Guy har jag inte sett på länge. Det är lagom dags.

kattjävel, promenad, potatisgratäng, ungar & simcity

Vet ni vad jag hatar just nu? Vår katt. Hon gick in i mitt rum igår kväll och pissade på min datorstol. Jävla äckel.

Idag ska jag gå ut på en promenad. Det ska bli skönt att röra på fläsket lite grann.

Och så ska jag försöka laga potatisgratäng för första gången i mitt liv. Det ska bli spännande. Jag tycker om att laga mat, faktiskt. Fast det brukar vara roligare att äta maten, höhöhö. Risken att jag äter mycket, alldeles för mycket, finns - och därför bör jag nog se till att inte boka in någon fysisk aktivitet efter maten. Jag kommer vara helt svullen, tung och lat om potatisgratängen blir god, vilket den säkerligen blir. Det är ju jag som lagar den, hallå! Jag ska nog redan nu gå in på toa och tömma tarmen som förberedelse.

Teresia har förresten fått en till kusin, en flicka. Det måste vara lite spännande med en ny människa i släkten :D Jag minns när Lucas föddes. Kändes helkonstigt. Det var läskigt att hålla honom första gången, haha. Tänk att den lilla minibiffen bara vägde 2,4 kilo när han föddes; man får multiplicera den vikten med 10 för att komma till hans nuvarande vikt. Man trodde ju att han skulle gå sönder. Grattis till lilla kusinen iaf, Teresia :D

Nu ska jag nog spela lite Simcity en stund. Orkar inte göra så mycket mer ännu.

Förresten, hoppas det gick bra på arbetsintervjun, David!