Drömmar och balans

(Detta blogginlägg är lite mer positivt än de senaste, trots de nästkommande styckena)

Det brukar finnas ett tydligt samband mellan depression och trötthet. Är man deprimerad brukar man ofta vara trött, och jag tror att för mycket sömnlöshet kan leda till depression i längden. Lustigt nog, eller egentligen jävligt olustigt, så får man dessutom sömnsvårigheter av att vara så nedstämd en längre tid.

Jag har mått bra idag. Jag har varit glad. Det kan bero på att jag sov ut. Om man vänder på det, som jag ju gillar att göra, kan det kanske vara så att jag sovit bättre för att jag mått bättre. Det roliga då är bara att jag mådde ganska kasst när jag somnade. Den enda vettiga slutsatsen jag kan dra utifrån det, är att jag måste ha drömt något ljuvligt.

Tyvärr minns jag sällan mina drömmar. Det är synd. Jag tror ibland att man behöver ha förmågan att föra tankarna till en annan värld. När det gäller mig finns dock komplikationer i och med att jag är en realist. Förmodligen kan det te sig så att jag ser negativt på verkligheten, men jag vill vara lite optimistisk och åtminstone inte se mig själv som en pessimist.

Hur vore det om man kommer till det man skulle skriva om?

Jo just det. Om man saknar förmågan att i vaket tillstånd fantisera sig bort från denna värld (utan att helt tappa greppet om verkligheten) så vore det nödvändigt att åtminstone kunna minnas det man drömmer om. Så det ska jag försöka göra. Jag ska inte vara alltför realistisk, det är TRÅKIGT!

Jag ska drömma om att jag någon gång i framtiden blir en författare. Det enda som behövs är lite tid för att finna min stil, finna tid till att utveckla mitt språk lite mer. För om man känner mig, vilket jag gör, tror jag, så vet man att jag under större delen av min uppväxt knappast varit intresserad av att lära mig saker samt att jag hade relativt hög frånvaro i högstadiet. Det var någon gång i nian jag fann intresse för att skriva berättelser. Därför är det ganska logiskt att mitt språk inte ligger på författarnivå ännu. Jag har lärt mig mycket de fyra senaste åren och om ytterligare fyra år lär jag vara ännu duktigare.

Jag ska drömma om att jag kan bli en bra musiker. Det första instrumentet jag spelade var trummor och det började jag spela så sent som i sextonårsåldern. Jag är självlärd och har långt ifrån spelat så regelbundet man borde för att kunna bli bra, så på så vis är jag duktig. Jag har spelat gitarr sedan slutet av förra sommaren, d.v.s. att jag har mindre än ett års erfarenhet. Och min första elbas köpte jag i slutet av april, och liksom vad gäller trummor och gitarr så är jag självlärd.

Så, håll för fan käften - jag är bra!

Den kommentaren var riktad till mig själv, för det är ingen annan än jag själv som påstått att jag är dålig. Eller jo, men ingen jag känner - jag har faktiskt lyckats komma så långt att jag inte bryr mig vad okända människor säger. Hur som helst så måste jag sluta dra ned mig själv i det mentala träsket. Till att börja med ska jag försöka lösa sömnsvårigheterna.

En sak till vill jag påpeka. Det är viktigt att man har en balans då man inte kan leva ett liv där drömmarna dominerar så starkt att man är helt säker på att de ska slå igenom utan att man behöver kämpa för att nå dem. Så jag ber er, om jag någonsin går så långt - tag mig ner på jorden igen. Men försök inte krossa drömmarna om de fortfarande är möjliga att nå.