Ibland vill jag, i ärlighetens namn, bara sluta ögonen och dö i en månad eller två och sedan vakna upp i en utopi.
Okej. Nej, det vill jag inte alls. Eller jo, men ändå inte. Vad är utopi? Svårdefinierat, tycker jag. En perfekt värld. Visst. Men om allting ständigt är perfekt, suddas inte dess betydelse ut då? Människor behöver balans. Vi behöver ha bevittnat mörkret för att uppskatta ljuset. Någon släcks ljuset och då måste man kunna hantera mörkret. Det är inte meningen att vi ska få allting serverat på silverfat, eftersom det är något betydelsefullt att kämpa och sedan lyckas med något.
Men. En människa ska väl också förtjäna en paus ibland. Vems ansvar det är att ge dig denna paus kan jag inte svara på, om det är upp till dig eller din chef, exempelvis. Vissa människor kämpar under en hel livstid, ofta för att göra världen bättre för andra, men i slutändan får de inte så mycket tillbaka. Det känns så orättvist. Men vem vet, de kanske ligger där på dödsbädden och vet att de har gjort något gott. De vet att de har betytt något medan alla dessa bortskämda brats, vars piss kostar mer än andras mat, kanske inser att det enda de lyckats med, är att misslyckas.
Tänk då, vad är mest givande? Du kan, precis som jag, tycka att livet är hårt och att man ibland borde få en paus i det som förhindrar vårt välmående. Men om vi ska gå och hoppas att allting löser sig själv, eller säga att vi har det sämre än andra, kan vi inte göra saken bättre. Vi måste försöka, dag ut och dag in, när orken tryter, när du är redo att ge upp - ta ett steg till. Stanna vid stoppljuset, som någon vis människa skrev, och ta vara på pausen. Om problemet ligger i att gubben är röd och man står och stampar i skit, hämta en jävla sprayflaska och måla gubben grön - gå och kleta av skiten under tiden!
Jag kommer tycka det är hårt, jag kommer lida genom mycket, men jag ska försöka. Jag tänker inte ligga på min dödsbädd och ångra mig. Jag må vara full av sorg - men aldrig ska det vara ånger! Att dö ska vara tillfället då man förstår vad livet varit.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar