Propaganda

Propaganda.
Människor som utformar propaganda är väldigt smarta, det kan jag hålla med om. Men deras taktik är ändå ganska enkel och inte alltför svår att genomskåda, tycker jag. Man kan dela in många i dagens samhälle i två grupper: de som kan granska informationsflödet (/nyheter) kritiskt och de som inte kan det. De som inte gör det får ofta sina åsikter från kända medier eller sina kompisar. De mer kritiska personerna försöker bilda egna åsikter och lyckas i många fall göra så. Det blir fler och fler, får jag intrycket av.

Men de som är kritiska kommer så småningom stöta på en text/nyhet som stöttar deras åsikt. Exempelvis tycker jag det är avskyvärt att Aftonbladet och annan media glorifierar kändisars missbruk. Nyss läste jag en text, från en högervriden sida, som tog upp just detta ämne. Författarinnans och mina åsikter är ganska snarlika i just den frågan, och det är där propagister försöker hitta oss. De är ofta kritiskt inställda till samma saker som oss, t.ex. media. Då är det väldigt lätt att hålla med dem och sakta men säkert glida över på deras sida. "För de har ju faktiskt rätt".

Ja, i vissa fall har de rätt - men de överdriver och skyller på en större grupp än rättvist. Detta kan dock vara svårt att se när man håller med dem i frågor, i vilka man vanligtvis inte kan finna medhåll från andra i samhället. För att beskriva det lite enklare så hittar man plötsligt någon som tycker lika. Hamnar man bland alltför många liksinnade finns dock risken att man glömmer se bortom det gruppen i fråga tycker.

Vi kan ta invandringspolitik som exempel. Jag tycker den ska begränsas av diverse skäl. Inte för att jag tycker illa om invandrare, jag t.o.m. förespråkar mångkultur men i Sveriges fall går det för fort och vi är i många fall för snälla mot "skurkarna". Jag förstår varför vissa blir kriminella. Jag skyller inte heller felet på dem och blundar inte heller för att det finns vanliga svenskar som begår brott. Men brottslingar och barn är (eller bör vara) lite lika på det viset, man kan inte vara för snäll mot dem - för deras egna bästa.

(Lite off topic: Det som jag huvudsakligen bryr mig om vad gäller invandring, är att vi ska försöka hjälpa dem vi kan. Men det rätta valet är inte alltid att hjälpa dem här. De behöver sitt hemland för där känner de sig, inte helt konstigt, som hemma. Då hade vi kanske sluppit packa ihop ett stort antal invandrare i samma område. Dels trivs de inte alltid och dels får de inte tid eller möjlighet att lära känna vår kultur. Människor är i grunden ganska konservativa när det gäller sina "flockar", tror jag, och då blir det lätt "vi och dem" när man kommer till ett främmande land men ändå kan bo med sina egna. "Vi och dem". Man söker sig inte in i den nya flocken eftersom man fortfarande har den egna. Därför uppstår konflikter om två stora flockar ska bli grannar över en natt. Det tror jag i alla fall.)

När man hör talas om vad vissa invandrare gör, blir man kanske kritiskt inställd till Sveriges invandringspolitik, av ganska förståeliga skäl. Då man inte kan finna stöd för sina åsikter i de vanliga medierna (eller i "vänliga" politiska partier för den delen) ökar risken att man finner detta stöd i främlingsfientliga partier. Från början kanske man inte ens tyckte illa om en viss grupp människor, men när man får stöd från andra som dessutom pushar på en, kan ens åsikter vridas åt något man inte menade från start.

Allting grundar sig i att man behöver känna att man hör hemma någonstans. Jag tror även att livet över huvud taget handlar om att hitta sitt hem och behålla det, en plats där du är trygg.

Hoppas ni hänger med.

Det jag vill komma fram till är följande: om du ska vara kritisk så måste du vara det till allt du läser och hör, även om du i viss mån håller med om det du läser. Annars tar du åt dig av propagandan, och bara för att den kommer från icke kända medier betyder det inte att den inte kan spridas som löpeld.

Och nej, detta är inte propaganda - det är mina åsikter, och det vore kanske till och med opassande om ni håller med om allt jag skriver. Då har ni antingen inte lärt er något, eller så råkar det bara vara så att ni tycker som jag. Då hoppas jag förstås på det sistnämnda.