Sömnsvårigheter

Jag har lätt att förstå varför jag själv har svårigheter att sova. Delvis, i alla fall. Rättare sagt vet jag varför jag hellre är vaken långt inpå natten. Det beror ofta på en oro inför morgondagen, samtidigt som det är väldigt lugnt när alla andra ligger och sover. Jag vet ju att när jag väl har somnat så går det så fort att vakna igen och det enda som väntar då är en ny dag med nya bekymmer.

Ibland kan jag vara så trött att ögonlocken nästan är fastklistrade men ändå tvingar jag mig själv att vara vaken, ofta genom att sitta vid datorn eller glo på TV. Andra gånger försöker jag verkligen somna, men det går inte. Dock tror jag detta beror på samma sak som när jag tvingar mig själv att fortsätta vara vaken, fast på en mer undermedveten nivå.

Många gånger beror det också på att jag är lite av en konstnärlig själ och har ett behov av att uttrycka mig själv, och det gör jag bäst på natten. Endast då kan jag koncentrera mig och vara riktigt ärlig med mig själv. Detta är inte heller alltid så bra eftersom det är vid dessa tillfällen jag kommer till insikt om diverse saker som inte helt sällan berör mitt psykiska tillstånd. Negativa sådana.

Det är förresten lite intressant hur jag kan vara som flera helt skilda människor. När jag är ensam, lugn och sitter framför en dator blir jag ofta som jag är just nu: jag klagar, kritiserar mig själv, känner mig hopplös och så vidare. När jag är med vänner så är jag oftast relativt glad och skojfrisk. I skolan eller andra ställen där jag upplever miljön som stressig känner jag mig mest trött och osocial, ibland lite likgiltig.

Nu är jag egentligen trött som fan, men tidigt imorgon bitti kommer min brorsa och det är fullkomligt omöjligt att sova när han brakar in. Mamma har ryggproblem deluxe och jag måste därmed passa honom. Igen. Eller måste och måste... ingen tvingar mig, förutom mitt samvete, sådant som hans andra syskon ibland tycks sakna då de inte alls passar honom när jag är här. Jag älskar honom verkligen och han medför många skratt, men det är samtidigt slitsamt att underhålla honom från klockan 7 eller 8 till kl 16, då hans far hämtar honom.

Jag orkar inte riktigt vakna upp till det, för jag upplever det lika jobbigt oavsett om jag sovit 7 eller 4 timmar.

Oh ja, herregud, jag gillar verkligen att klaga. Det här är skoj! Kan också passa på att klaga på en smärta i bröstkorgen (rent fysisk alltså) samt i min rygg och nacke.