Svartare mörker får man leta efter

Det är mycket som känns tungt, jobbigt och mörkt i min tillvaro just nu. Jag är djupt nere i en svacka och jag känner mig för svag för att ta mig ur skiten... Jag vill be om hjälp. Men jag vet inte vilken slags hjälp jag behöver. Människor jag kan prata med finns det gott om - men ändå finns det nåt som hindrar mig.

Kanske... Jag har pratat med folk förr, och jag uppskattar verkligen att vissa alltid lyssnar (det kommer jag aldrig glömma), men kanske upplever jag det som att det inte hjälper mer än tillfälligt. Jag vet ärligt talat inte. Var dock så snälla och tro inte att det har varit i onödan för det har betytt mycket.

Många, inklusive jag själv, anser att man måste hjälpa sig själv ut ur problem. Visst, men jag anser att man måste vilja ta sig ur problemet själv samt ta det första steget. Det är dock förbannat svårt att ta sig ur allt själv och det är inte många som klarar av en sån sak själv. Det är nästan lite dumt att tro att man ska kunna göra det helt själv, åtminstone om man ändå har möjligheten att prata igenom sina problem.

Nu är det bara så att... det kan vara jävligt svårt att öppna sig, även om det är för människor man litar på. Förra veckan nån gång berättade jag för en viss person att jag inte orkar vara med i vårt band, inte just nu men kanske i framtiden. Anledningen var mina psykiska besvär, sade jag. Den dagen hade jag bestämt mig för att prata med någon om hur jag känner, men då jag helt öppet sa att jag inte orkar med att fokusera på musik p.g.a. psykiska problem, utan att få någon respons på det, kändes det helt visset. Samma dag bestämde jag mig för att vänta med att berätta.

(Personen i fråga har sedan dess inte pratat om något annat än om huruvida jag bestämt mig för en framtid i bandet eller inte)

Men nu skriver jag här, tillgängligt och förståeligt (?) för alla som har tillgång till internet samt förstår det svenska språket och kan läsa det: jag känner mig inte densamma inombords och därför kanske jag inte beter mig som jag brukar. Ni får förlåta mig. Förvänta er inte att jag ska svara ärligt på frågor som "hur är det?" om ni nu inte visar tecken på att ni verkligen vill prata om det. Och om någon känner sig intresserad att prata seriöst, var vänlig att ta det IRL eller via msn eller annan textkommunikation. Inte i telefon, dock. Folk har alltid så svårt att höra vad jag säger i tele och då blir jag bara irriterad.