Onsdagen den 10 september... Det är precis två veckor kvar till begravningen. Känns lite jobbigt att vänta faktiskt. Samtidigt som jag vill ha det avklarat vill jag skjuta på det så långt som möjligt.
I morgon fyller min bror Kevin år. Han blir 16. Det känns lite olyckligt att han ska fylla i september, av en massa olika skäl. För mig är september förknippat med en massa sorg och jobbiga saker, både personliga sådana och saker runt om i världen.
Det är dessutom i september som min höstdepression kommer. Eller höstdepression...? Jag vet inte om jag ska dela in den i årstider, men den blir alltid svårare att handskas med på hösten. Nåja.
Snacket jag förde med mig själv i förra veckan var mest ett ganska patetiskt försök att övertala mig själv att jag trivs på hösten. Men det gör jag förstås inte. Möjligen på det viset att det är "accepterat" att vara lite nere på hösten, eftersom så många andra också mår dåligt på hösten. Nåja, igen.
Nu är jag trött på att skriva.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag vet hur det är.
Vi får väl sitta och vara deprimerade tillsammans eller nåt liknande. Fast vi kan ju alltid försöka att inte vara deprimerande, det är bara att vi ser på Birger, haha ;)
men du skulle kasta folk i pölar var det ju >.<
Skicka en kommentar