Smarta jag

Det har varit en slö dag idag. Varken bra eller dålig antar jag. Jag har suttit framför dumburken - alltså datorn - i stort sett hela tiden. Var med pappa till golfbanan. Och nej, vi spelade absolut inte golf. Fyfan. Nej, pappa lämnade bara tillbaka en spade som han lånat. Sedan handlade vi. Bortsett från det samt en kvällspromenad till Hemköp så har jag bara varit inomhus.

Imorgon ska jag röra lite mer på mig. Om än lite bara.

Jag kom just att tänka på en grej. Det handlar om min intelligens. Jag undrar var den kommer ifrån. Om jag tänker tillbaka så har jag aldrig haft någon riktig stimulans på det området... Trots det har jag mer vett i skallen än många andra. Skulle kunna nämna massa exempel men jag utesluter det nu.

Mycket av tiden i mellan- och högstadiet spenderades på att bara glo på TV (även på skoltid då jag skolkade mycket). Jag har aldrig läst mycket. Kanske ett 20-tal böcker i min livstid men absolut inte mer än så. Jag har inte använt mitt språk särskilt flitigt då jag isolerat mig själv i ungdomen. Visserligen har pennan varit min vän, så att säga. Egentligen var det väl tangentbordet som var min vän. Jag började skriva lite berättelser i nian, tror jag. Men på den fronten har jag inte varit särskilt aktiv heller. Musikaliskt sett har jag bara lyssnat på musik, aldrig skapat eller läst teori förrän ett år tillbaka.

Jag är trots allt inte dum... Mitt IQ är över medel åtminstone. Mitt ordförråd är faktiskt mycket bredare än det jag visar i bloggen, t.ex. Jag har ganska bra sifferminne och är dessutom oerhört filosofisk emellanåt.

Men korkad, det är jag ändock, för tänk vilken nivå jag kan nå om jag bara jobbar lite hårdare. Att inte uppfylla sin potential är nog bland det dummaste en människa kan göra. Ändå låter jag mig själv fördummas av min slöhet. I slutändan kanske jag är lika smart som Homer Simpson eller Peter Griffin tillsammans. Jag är fortfarande tillräckligt klok för att lista ut att det inte är en bra kombination.