Klockan är ganska precis 01.00 och jag sitter här och stirrar in i skärmen, känner mig allmänt eländig. Lite nostalgisk nästan.
Tänker på mycket som varit. Tänker på för mycket, som vanligt, och inser en ganska lustig sak. Oavsett hur jävla illa jag mått tidigare i mitt liv så minns jag det som något bättre än nuet. Antingen är det så att livet bara blir värre och värre, men jag ville inte låta som en jävla pessimist - så jag kör med denna förklaring istället: man minns ju inte allt som hände då men däremot tänker man på allt i nuet, och tycker därmed att det är för mycket.
Men det kanske är en av mina undermedvetna försvarsmekanismer som drar igång igen. Jag vet inte. Är jag en pessimist om jag säger att mitt liv bara blir värre och värre as time goes by? Blir man mer medveten om allt som inte står rätt till? Blir man mer kritisk ju äldre man blir? Förlorar man hela tiden hopp och tro när motgångar dränker en? Eller vad i helvete är det frågan om?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag förstår vad du menar. Men jag kan inte förklara... Det är svårt att vara positiv helt enkelt om man har mått dåligt ett bra tag även om man nu mår skapligt bra.
Jag hoppas att det vänder snart, så att du slipper grubbla hela tiden :)
Skicka en kommentar