Härmed stiger jag ut ur känslostadiumet och äntrar stadiumet av likgiltighet. Eller snarare sjunker in, ungefär som om jag drabbas av en själslig bedövning. När det släpper kommer smärtan åter, antar jag - historien upprepas ju, sägs det.
Jag ska snart gå till sängs, sedan gå upp klockan 06.00 för att sedan jobba mellan kl 07.00 - 16.00 och sedan inte orka något mer. Det blir med andra ord jobb, en dusch, några timmars självömkan, sova och upprepa. Jobb, lunch, jobb, en dusch, middag, några timmars självömkan (varav viss del i bloggen), sova. Därmed har man levt genom ytterligare en dag och känt sig allt annat än levande.
Imorgon kan jag kanske förklara varför jag först klagat på att jag inte har nåt att göra om dagarna för att sedan klaga på att jag faktiskt har saker att göra. It's all about the balance...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar