Tänker vidare på det...
Jag skrev att jag kan börja fokusera på kärlek när allt annat har löst sig. Egentligen var det nog bara ett slags försvarsmekanism när jag intalade mig det, för när jag funderar på saken så kanske det är precis tvärtom, att jag behöver kärlek för att orka med allt annat. Men vad spelar det för roll när den förmodligen inte ens blir besvarad?
Jag vågar inte ta första steget för att ta reda på det heller. Orkar inte riktigt gå på fler nitar. Det känns som om jag fått nog att försöka och misslyckas. Det tar ut sin rätt till slut, åtminstone när hela livet har varit likadant. Försöka - misslyckas. Försöka - misslyckas. OCH SÅ VIDARE.
Shit happens, antar jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hurru, så där kan man inte tänka! Då kommer man ju inte vidare, man måste våga försöka annars fastnar man och står kvar på samma ställe.. Ta dig i kragen Robin!(jag säger det med en snäll röst) ;p :)
Skicka en kommentar