Kär? Maybe

Vissa stunder känner jag att börjar bli lite smått kär, åtminstone börjar.

I vissa stunder önskar jag bara att jag hittar någon att älska, skaffa två friska och välmående barn och ha ett tryggt hem och en stabil ekonomi.

I andra stunder kommer verkligheten ifatt mig och påminner om alla de psykiska bördor som mina avkommor skulle drabbas av. Mönstret är tydligt dessa gånger och det kan nästan tyckas naivt då jag tror att det kanske, kanske inte blir så.

Det händer dock att jag inser hur blekt detta mönster är, samt att jag brutit det förr och skulle lika gärna kunna göra det igen. Jag är förvirrad. Vilka chanser skulle mina framtida barn ha att klara sig bra i livet, utan alltför stora bekymmer? Är chansen större än risken att dessa barn får ett rent helvete? Jag vill inte försätta dem i något sådant.

Hur som helst, det finns en tjej jag gillar. Hon är verkligen en härlig människa. Hon är lätt att prata med, är rolig, allmänt trevlig och sprider en positiv känsla. Det gillar jag. Det var ett tag sedan jag kunde prata med henne, vilket givetvis har varit trist. Jag hoppas först att vår "lilla" familjekris löser sig, så jag kan fokusera på annat än denna rädsla och oro som kloar sig fast. Några av er vet jag snackar om.

Då har jag tid att bli kär, om chansen gives. Men än så länge, är det ännu mycket som måste ordnas upp...