Nattfilosofi

Jag är mycket väl medveten om att jag behöver ändra något i mitt liv. Men vad, det är svårare att komma fram till.

Funderar på om man kanske borde sluta vara så jävla snäll och hjälpsam. Visa lite mer attityd! Mm... Hur bra lyckas man i livet när man är snäll och tar skit från andra, trycker ner sig själv? Inte så jävla bra.

Sedan kan man ju alltid fråga sig "på vilket sätt blir världen bättre av att jag blir tuffare och mår något bättre medan andra kanske mår mindre bra?"

Men vari ligger vems ansvar? Ska jag personligen göra världen bättre, dels genom att må dåligt, eller ska mina medmänniskor acceptera att jag ibland inte orkar vara mr Hjälpsam?

Grejen är att vissa verkar vara så vana vid att jag är snäll, att när jag väl inte är lika duktig så är jag på gränsen till idiot, ego och, ja, lite vad som helst med negativ klang. Därför känns det föga troligt att folk skulle förstå och acceptera en sådan plötslig attitydändring från min sida.

Jag har tänkt i dessa banor förut, men givetvis har hinder dykt upp, t.ex. att folk i min omkrets mått dåligt så jag måste hjälpa dem. Jag hittar alltid en anledning till att inte ändra mig. Men det borde jag. Jag ska göra det.

Dags att ta tag i saker och ting.